Hönseriet

Veckan före den stora valdagen tyckte jag att det var utmärkt att hitta på en ursäkt för att få spendera kvällarna med mig själv och lyssna på intressanta poddar och ta del av nyheter och debatter. Så jag fick för mig att bygga ett hönshus.

Det är delvis sant, men också att vi länge velat skaffa höns så det var inte en helt spontan idé. Den utlösande faktorn var snarare den att vi bestämt att inga nya projekt fick ta vid innan vi var färdiga med det stora oket, att röja. För både vårt brygghus och lilla uthus var fyllda med skräp, skrot, skit, smuts och dessutom en gammal husvagnstoalett. De förra ägarna av huset gjorde inte så mycket annat än att stöka till det, dricka sprit och köra åkgräsklippare, åtminstone till kronofogden dök upp och tog åkgräsklipparen. Och huset.

Sagt och gjort så när allt var utslängt och sorterat blev jag rastlös efter flera helgers städjobb. Jag ville bygga upp något eget istället för att ta hand om andras skit. Så jag gick ut för att börja pula och bygga med målet att göra ett hönshus, eller hönseriet som vi kallar det.

Ett mål med bygget var att inte köpa något extra virke utan att bara använda det som kunde hittas på vindar, loft och rännen. Så min höga svansföring kring Mamma Mu-kojor har väl slutligen punkterats en gång för alla. När skräp kastades ut hittade jag en stålram för ett glasbord som redan var inklädd i hönsnät och den fick utgöra grunden för bygget. Eftersom det ju faktiskt redan fanns en dörr.

Det som skulle bli reden var underdelen till ett IKEA-skåp som jag spikade upp på väggen redan innan bygget drog igång, mest för att jag tänkte att det kunde vara bra att spara och att det blir enklare och sopa om det inte är i vägen.

Notera gärna golv, väggar och fönster på bilden ovan. Detta var en gång i tiden gårdens bostadshus och det känns riktigt bra att ta vara på det, även om det är ganska nedgånget.

img_1143

Efter första kvällens arbete hade ett gäng stolpar kommit på plats med lite brädor för att hindra det värsta sprättandet från att landa i gräsklipparen. Kväll två fortsatte bygget av ”väggarna” med tröskel till dörren, hammarband att fästa nätet och en första strykning av stallfärg på golvet.

img_1146img_1156-1

Eftersom färg torkar långsamt ägnades tredje kvällen åt att ordna en lucka så att hönsen kan förflytta sig från det trygga boet till den spännande friheten där massa god sprätt hägrar. I hönseriet finns ett fönster där den ena halvan har fått bli hönslucka.

Till detta har jag fortsatt använt grejer som återfunnits och en gammal byrå, gedigen sådan i riktigt trä, har fått offra sin ena sida för att stänga igen fönsterrutan och istället fungera som skalskydd och portvalv. På insidan har en annan gammal byrå fått sätta livet till för att utgöra själva porten och detta har spikats ihop så att allt löper fritt i den gamla fönsterbågen. En tredje byrå, ett hörnskåp av betydligt sämre kvalitet har fått offra sin topp och botten för att bli platåer kring porten.

img_1176

Efter lite goda råd från twitter följde nästa kväll med att bygga en bajshylla under det som samtidigt växer fram som sittpinnehörnet. Eftersom det tydligen skits både mest och bäst under sittpinnar tog vi en halv lastpall som bajshylla där masonit fungerar som inklädnad. Så när skivorna blir för räliga är det bara att kasta dessa på eldhögen och sätta dit nya. Sittpinnarna själva höggs ned från ett vildvuxet trädgårdsträd. Häftandet av nät påbörjades också när den delen av hönseriet började bli funktionellt.

Sedan gick det lite långsamt i några dagar. Arbetsplatsen städades av och en arbetsbänk föddes lite spontant för att ha yta att förvara verktyg på, ordning och reda är bra prepp.

För att avsluta projektet behövdes en utsparing göras kring hönsens egna frihetsport. Rester från en byrålåda fick utgöra stommen att fästa näten i. Detaljer på frihetsporten justerades också in så att den går att ställa i öppet läge och har en låskil för att säkra den nattetid. Skulle mickel göra ett smyganfall ska han möta både hårt arbete och skarpskytte innan han får smaska på våra fjäderfän.

För att dela av redena sinsemellan använde jag en gammal sängbotten, en sådan med brädor ihophäftade med tygband undersidan, som slutar hålla för tonåringar när de skaffar sina första nattpartners…. Redena skärmas av från varandra av fem brädor på höjden och täcker i princip hela höjden från botten till taket. Längst ut sitter också två horisontella brädor som ger en liten klack. Dessa har helt naturligt hamnat med en liten distans till hyllplanens botten så dessa kommer att gå att sopa ur och få smuts att falla nedåt i utrymmet mellan hyllplanet och klacken.

Vidare behövde dörren fixeras. Detta gjordes genom att i botten kant fästa träbitar så att dörrpartiet måste lyftas in och således inte går att sparka ut från något håll. I ovankant fick en till träbit fästas i hammarbandet för att minska det utrymme mellan hammarbandet och dörrens ovansida. Det går således inte att lyfta ut dörren heller genom att föra den uppåt och sedan rucka den i underkant. Man fäller den alltså in på plats. Två mycket avancerade låsanordningar (fastspikade haspar i det ekologiska naturmaterialet trä) är också monterade. När detta var gjort återstod bara städning av golvet och en ny strykning av stallfärgen som ska få stå några dagar och torka till riktigt ordentligt. Det går långsamt i rådande väderlek. Kvar att göra nu är bara lös inredning och det faktiska införskaffandet av hönor.

Det enda vi har köpt för det här projektet är stallfärg och hönsnät. Och till och med dessa två sakerna hade vi liggande sedan tidigare projekt med kaninburarna. Projektet har tagit upp emot tolv arbetstimmar i ett sävligt tempo där inget stressats fram utan jag har klurat på de olika lösningarna i lugn och ro.

Lärdomar att ta med sig är att jag kanske alldeles för frikostigt kastat gammal skit på eldhögen. Mycket kunde varit smart att slå i bitar, spara det som varit i hyfsat skick och sedan förvara staplat i ett hörn. Men gjort är gjort och det finns gott om grejer kvar så det är inte hela världen. Andra lärdomen är att det går att bygga sjukt snygga Mamma Mu-kojor om man sätter den sidan till. Slutligen har det också varit annorlunda att göra allting själv då Mörksugga ställt upp och tagit hand om vår lille #minipip under tiden. När han blir större hoppas vi att han kan vara med både frugan och mig när vi håller på med våra olika projekt.

Till sist en bild på hur det hela såg ut när det var färdigt. Komplett med groggbord ifall någon vill komma på tweetup, eller preppup som vi kallar det, och bjuda på något gott.

img_1243

Publicerat i krisberedskap, Prepp, självhushållning | 2 kommentarer

Prepp och Politik #1

Nu är det mindre än två veckor kvar till riksdagsvalet 2018. Och de andra valen som nästan ingen bryr sig om.

Det är ett smutsigt val, ett oschysst val. Kanske rent av ett orättvist val. Inte som Kremlinernas fantastiska självutnämnda valpoliser som ser valfusk överallt. Mer om det packet längre ned. Men det är ett val där många väljare, kanske rent av de flesta, går och röstar på det minst dåliga alternativet. Det är orättvist och de facto ett genuint hån mot väljarkåren. Och ett fruktansvärt underbetyg till landets politiker som påstår sig arbeta för både medborgarna och landets väl.

I valrörelsen finns det inte längre mål, tankar och idéer som kan få väljarna att ena sig och blicka framåt. Det finns bara pajkastning, känslor och en flodvåg utav bajs där alla känner sig tvingade att använda Sverigedemokraterna som en slagpåse att tjonga i ansiktet på alla de andra, oavsett vad det handlar om. Och om valrörelsen är smutsig nu, och antagligen blir värre de närmaste veckorna, så kommer efterspelet bli ett skådespel där de flesta tappar andan. Kom ihåg var ni läste detta först: Sverigedemokraterna kommer inte längre vara slagpåsen utan det nya modeordet är ”Skademinimering”. Antingen Socialdemokraterna eller delar av forna Alliansen kommer vackert behöva ta Fan i båten och ro. Ro utav bara helvete. Huruvida det är önskvärt eller ej spelar ingen roll. Med historiens kloka glasögon kanske det rent av hade varit bättre om det här gjordes för redan åtta år sedan. Men nu är det som det är, skademinimering. Glöm inte det.

Själva så passar vi båda kanske in i modellen för typisk SD-väljare, pessimistiska någonstansare som vi är. Det är inte ideologiskt utan snarare som protestare. Och det börjar bli ganska många som tycker och känner precis som vi. Vi, eller särskilt Herr PiP, har ibland haft en väldigt hög svansföring mot SD-väljare och bland annat frekvent kallat det partiet för Blöj-nazister. Det är kanske inte rätt läge att bidra till den låga samtalsnivån genom att uttrycka sig så men det är lätt gjort. Det går också att förstå den frustration som många väljare har när de går till valurnorna och faktiskt röstar på SD som en ren protest. SD är ett parti med tveksamt förflutet, historiskt bedrövliga företrädare och än idag återkommande bajspackor som under partiets goda vilja får bete sig lite hur som helst. Man kan ju bara gissa på att de har brutalt fula hållhakar på varandra för att få korthuset att stå. Gemene väljare som röstade på SD 2014, och det kanske dubblade antalet väljare om två veckor, behöver dock respekteras. De allra flesta av dessa är nog bara jävligt besvikna och känner ingen annan lösning än att rösta på det enda alternativ som faktiskt upplevs vara en motpol.

Vi är också besvikna och ser inget partipolitiskt alternativ där man kombinerar det bästa av det bästa med att betala skatt och samtidigt få politiker som värnar individens fri- och rättigheter mot både staten i sig och allt annat som kan drabba oss där vi gemensamt borde ha ett både brett och vasst totalförsvar men även statliga subventioner för svindyr sjukvård och assistansbehov för folk som inte ens klarar av att leva utan konstant hjälp.

Att någon av oss två över huvud taget skulle rösta på SD är dock helt uteslutet, ens i protest. Precis som Sören Holmberg sa på valvakan 2014 så är väljarna inte historiker. Vi väljer inte bort SD bara för att det kryllade av blöjnazister i deras parti när det begav sig. Vi väljer aktivt bort det partiet idag med huvudargumentet att de är en säkerhetspolitisk farsartat sällskap som slår sig på bröstet och påstår sig hävda Sveriges frihet och ”neutralitet” men som alltid blundar för vad som försiggår på sin egen bakgård. Den armé av självrekryterade ”valobservatörer”, gaphalsar och fullständigt tokiga människor som antagligen blir livrädda när de ser en utlänning (danskar undantagna, de är ju faktiskt knäppa på riktigt) och byter gångstråk på trottoaren.

Det är självklart att det finns en och annan dumskalle som försöker sig på att kasta andra partiers valsedlar, kanske lägga andra valsedlar med snarlikna namn ovanför vissa partier, eller bara gillar att sitta och tokglo på de som plockar sina valsedlar från bordet i vallokalen. Men det är ett försvinnande litet problem och syftar enbart, givetvis underblåst från främmande makt, till att försöka så split och konflikt för att elda på känslan av att det här valet skulle vara illegitimt. Men det är inte så, för även om det är ett orättvist val där ingen verkar vilja något mer än att ha kvar makten, så är vårt valsystem en ganska så säker apparat som garanterar oss att få den representation vi väljer. Och om det är jobbigt att folk ser dig plocka valsedlar från ett öppet bord så ta en från alla då och sluta vara en gnällig tönt eller ta med dig egna till vallokalen och förvara dessa i rocken/skjortfickan eller rent av ändalykten på väg fram till det fulfina lilla valbåset.

För vår del hade vi velat välja något som lovade följande:

  • Totalförsvar som går att räkna med
  • Militärt försvar som ingen kan räkna bort
  • Krisberedskap som ny folkrörelse
  • En svensk modell där vi fortsatt gemensamt tar ansvar för samhällets allra svagaste och där vi samtidigt uppmuntrar vuxna till att vara just vuxna och fria människor

Men det finns tyvärr inte idag. Så för oss landar det i att välja det minst dåliga. Vi tror att säkerhet och skydd mot militära hot är den viktigaste frågan just nu för att vi över huvud taget i framtiden ens ska kunna ha fria val. Även om Kremlinerna gärna hade övervakat en enda hög med likadana valsedlar som skulle läggas i en genomskinlig plastlåda framför en spegelvägg och övervakningskamera. Vi kommer välja mellan riksdagspartier som förstår hur viktigt det är att så fort som möjligt söka medlemskap i NATO. Inte för att det är en lösning på någonting men för att vi tror att det är den enskilt viktigaste frågan för att röra oss något åt det håll som vi enligt ovan listat som viktigaste punkter för Sveriges säkerhet, sammanhållning och fortsatta frihet. Det ger oss fyra möjliga val. Även om ingen av oss är Socialdemokrater så är det beklämmande, riktigt uselt rentav, att S inte ens hade gått att överväga i vår ekvation. Att de inte klarar av att lösa sina interna fighter för att komma till en nykter insyn på försvarsalliansen NATO är enligt oss bedrövligt.

Med det sagt, utstuckna hakor och vassa armbågar, så är det nog helt säkert att den smutsiga valrörelsens arv kommer blekna mot det kaos vi står inför i svensk inrikespolitik de kommande åren, även om första hösten antagligen blir värst.

Vi kan bara uppmana er att ta hand om era kollegor, vänner och släktingar och försöka hålla samman istället för att klösa ögonen ur varandra medan vi går igenom skärselden. Hur jävla efterbliven någon ändå tycker att någon annan röstat i valet 2018. Utomstående krafter vill att vi ska vara upptagna med att vara gapande, skrikande efterblivna primater. Vi borde försöka bättre än att ge dem den chansen.

Till syvende och sist så enas vi människor gärna i kris, för det är så vi är genetiskt programmerade att klara av dessa. Men för det krävs att vi alla är förberedda, åtminstone på ett personligt plan.

Med hopp om att ni inte stryper varandra i höst. /Hr PiP

img_8728

Winter is coming

Publicerat i preppochpolitik | 2 kommentarer

Det stora prepperprisets historiska gestalt 2018

På dagen sex månader före Nobeldagen skulle vi tagit tillfället i akt att återigen dela ut Prepperprisets historiska gestalt 2018. Eftersom livet har hänt under tiden glömde vi av det och gör det istället nu, hela två månader efter planen.

För att vinna den eviga ära som följer med Prepperprisets historiska gestalt krävs det att man under längre tid har utfört något särskilt stort för den svenska prepperrörelsen.

prepperpriset

Medaljen är skapad av Prepperprisets skyddshäxa Battleaxe

Den beslutande Nobelpreppskommittén (som utgörs av det äkta paret PiP samt nu mer även #minipip) har valt vinnare med följande motivering:

Personen har…
– 
genom idogt bloggande under mycket lång tid varit en lykta för de som sökt sig till prepping
– låtit oss följa med i både med- och motgång, djupa tankegångar, hopp och förtvivlan.
– ända sedan hedenhös ställt upp i intervjuer och samtal för att sprida kunskap om personlig beredskap
– dessutom främst genom sin oerhörda ödmjukhet och en ängels tålamod hållit en stadig kurs i ett samhälle där samtal inte alltid längre ges utrymme.

Således har kommittén beslutat att dela ut Det stora Prepperprisets historiska gestalt 2018 till Urvaken, twitter/blogg

urvaken

Inspiration och kunskap gör hjältar.

Tidigare vinnare av den eviga ära som följer med priset:
Det Stora Prepperpriset 2016: MatsGyver för #prepperSEmeeting2016
Det Stora Prepperprisets historiska gestalt 2017: Lars Wilderäng för Stjärnklart
Det Stora Prepperpriset 2017: Svensk Prepper för Prepperpodden

Publicerat i Prepperpriset | 2 kommentarer

Kaninbur

Vi stod lite i valet och kvalet mellan höns och kaniner när det var dags att tänka ut vilka djur som skulle få bli de första att flytta till vår gård. Katterna kan ju inte räknas eftersom de flyttade med oss hit. Höns stod närmast till hands, dels för att vi har flera prepperpolare som nyligen skaffat egna höns och dels för att vi tycker väldigt mycket om ägg.

Det finns en fördel att lära av andras misstag och ta råd av de som redan uppfunnit hjulet istället för att bryta helt ny mark. Nu föll det sig istället som så att vi hade möjlighet att ta över två fina kaniner från en god vän som behövde skala ned sitt eget kanineri. Därför hamnade fokus på att göra i ordning för att ta emot ett par kaniner som i förlängningen skall ge nya kullar som i sin tur skall bli mat. Och fortfarande kunde vi ta lärdom från en vän som redan är expert.

img_0373

Våra fina kaniner

Det finns ganska mycket lagar och förordningar om hur köttkaniner skall hållas och för att vara på den säkra sidan har vi tagit i rejält. Även om syftet i slutändan är just mat så är samtidigt vår målbild väldigt tydlig. Våra kaniner ska bara ha en dålig dag i livet och den dagen ska de dö snabbt och utan att veta vad fan som hände.

Vi valde att bygga burar som är två gånger två meter och en meter höga. Första skissen såg ut så här och redan då tänkte vi till att ha en grind så att det enkelt skulle gå att kliva in och ur buren för daglig skötsel med hö, vatten och lite lortkrattning.

img_9893-1

Idéskiss

Ramarna är byggda i 2″2-virke, eller som också kallas 45×45, för att ge en stabil konstruktion men ändå ha egenskapen att den ska gå att flytta på utan att vara två personer. Vi valde bort tryckimpregnerat virke eftersom kaniner har en naturlig instinkt att gnaga på saker och ting och då är även modernt, förhållandevis ogiftigt virke (jämfört med alla gamla telefonstolpar som antagligen kommer överleva alla kriser) sämre än vanligt obehandlat virke. Som väderskydd har vi istället valt att tjära allting enligt traditionella recept. Hur bra det är för kaniner att tugga på vet vi inte, men även om de gnager så är det bara den allra yttersta delen av virket som är behandlad. Innanför är det vanlig svensk furu.

img_9970

Ramar. 

Man kan med fördel välja att köpa kortlängder. I synnerhet om man köper virke på ställen som Byggmax där det inte finns något att få tag i som inte är bananformat när det passerar tre meter i längd. Ramen består av åtta stycken kortlängder 2″2 och bitarna som blir över efter kapning får utgöra strävor i ramens botten. Då har man i princip minimerat spillet till skit och ingenting och samtidigt fått en mer stabil konstruktion.

Ramarna satte vi ihop i två grundenheter som sedan skruvades ihop med fyra tvärgående bitar. En extra kortlängd hade vi köpt för att göra en konstruktion vid grinden, som fick utgöras av en lodrät regel samt en tvärgående tröskelregel, på lagom höjd ovanför en av strävorna.

img_9971

Ihopsatta ramar, alla strävor ännu ej monterade.

Som nät köpte vi först en rulle grönt hönsnät. Alldeles för alerta och pigga på projektet tjongade vi det på plats innan råden följde att rejäla kaniner kanske kan gnaga sig ut genom sådant nät, samt att mer illasinnade predatorer så som Mickel mycket enkelt kan gnaga sig in genom sådant nät. Därför fick vi helt sonika plocka ut alla klamrar, kassera nätet och börja om från början. Vi köpte putsnät från Biltema istället.

På den första buren vi färdigställde rullade vi ut nätet och häftade fast det medans buren stod på högkant, och också fick rulla med. Det var inte särskilt smidigt eftersom putsnätet är så pass styvt. Till nästa bur kapade vi i förväg fyra stycken bitar á två meter och häftade fast en sådan i taget. Det var väldigt mycket enklare och resultatet blev mycket bättre. Handskar, en bra avbitartång och en rejäl häftpistol är att rekommendera. Vi har skjutit med 10mm-klammers.

img_9981

Gör om, gör rätt. Och tjära först. För helvete.

Sen var det dags för kapitlet grind. Till en början kapade vi den tvärgående överliggande regeln ovanför grinden, inte för att plockas bort utan att istället utgöra en uppfällbar bom. Ett gångjärn i ena sidan och en ändamålsenlig hasp i den andra gjorde det möjligt att bibehålla stabilitet i ramen när den sedan ska dras omkring i vår trädgård. Grindarna skruvade vi ihop av fyra gerade bitar 1″2 där vi häftade nätet på insidan.

Ska man skruva sådant här är det en mycket god idé att förborra. Annars blir det inte bra. En annan bra grej är att såga i en bänksåg med fasta vinklar eller åtminstone med en vass och fin fogsvans. Annars blir det lite hej-kom-och-hjälp-oss som det blev här. Grindarnas låsanordning består av två stycken enkla haspar som ändå sitter tillräckligt tajt för att behöva tryckas till, både vid låsning och upplåsning.

img_0366

Grind med  vanliga haspar. Under taknätet skymtas bomen med gångjärn och spännhasp.

Rovfåglar, illasinnade katter och andra från luften ovälkomna företag har hindrats genom två ramar ovanpå varje bur. Här har vi använt oss av bärläkt för att få en tillräckligt stadig konstruktion för att klara av hantering. Åtminstone den ena lyfts åt sidan minst två gånger per dag. Även här är det mycket klokt att förborra om man tänker sig att skruva. Nät häftades på undersidan av ramarna. Är man observant kan man se att det ena taknätet skiljer sig något. De nät som är närmast grindarna är inte av typen putsnät som allt annat utan utgörs av det gröna hönsnätet. Det ger fortfarande fullgott skydd från flygföretag och är mycket enklare att hantera utan handskar.

img_0398

Så här ser de ut från ovan, med taknät, hus och kanin på bild.

Kaninhus är en egen historia som vi kanske kan återkomma till längre fram. I korta drag utgörs dessa av en lastpall, pallkragar och ett tak av både masonit med ett ovanpåliggande väderskydd av plåt. Inuti har de vanliga kaninfaciliteter som lite inredning, spån och halm. När det regnar kan vi också lägga hö på en torr hylla i deras hus.

Inuti buren använder vi oss också av hundmatsskålar från GeKås för vatten och foder samt ett enkelt diskställ från ICA som hö-automat. I botten har vi lösa kompostgaller för att de inte ska kunna gräva hålor och sedan rymma.

Publicerat i livetpålandet, Prepp, självhushållning | 3 kommentarer

#PiPup18 – Invasionen

”Det simmar en prepper över Mälarens yta
En gladlynt liten lattjo typ med gasmasken på
Prepptest är hans liv och utmaning hans styrka

Han har ju räddat katten, ja han tog den på sin rygg”
-mel: Mälarö Kyrka feat det-som-händer-i-köket….

I nådens år 2016 så startade Mats Gyver den nu etablerade traditionen av Preppups, möjlighet att träffa andra twittrare som frekventerar under #prepperSE. Sedermera har han också tilldelats preppersveriges alldeles egna Nobelpris för det initiativet. I år föll det sig som så att vi stod som värdar för årets stora prepperträff som gick under namnet #PiPup18.

Delvis så tog vi på oss det här för att vi i sommar inte kommer ha någon chans själva att åka på andra träffar då vi väntar tillökning men vi gjorde det också för att vi ville få en chans att själva bjuda in och visa upp hur konkret vår preppresa de facto har kommit att bli. Vi tyckte helt enkelt att det inte fanns någon skälig anledning att inte ta chansen att öppna upp vårt hem den här helgen i maj.

img_9672

Det här trädet är det första som möter oss på morgonen

Vänner, både nya och gamla

Precis innan prepperhelgen skulle ta sin början satt vi i trädgården och spanade ut över ängen och grusvägen för att se vilka bilar vi kunde vänta först. Bil efter bil rullade in och det blev ett virrvarr av minglande, små turer av husesyn och sedan satte vi oss till bords för en gemensam lunch.

Efter lunchen genomfördes en presentationsaktivitet där vi fick chans att ställa några frågor till varandra som mest mynnade ut i hur tusan vi alla hade hamnat där vi var. En trevlig isbrytare eftersom vi var ett tjogtal människor där de flesta inte hade träffat varandra IRL tidigare men samtidigt känner varandra mer eller mindre från flödet.

Permakultur

En av föreläsningarna handlade om permakultur och där fick vi veta massor om varför man bör hitta ett sätt att småskaligt odla och göra det hållbart. Vi pratade om fördelar med dammar i trädgården, höns och kaniner, praktiska detaljer för att planera trädgården på ett sätt som gör det både roligt och enkelt att odla men kanske allra viktigast fick vi oss en tankeställare om hur viktigt det är att hantera den svarta myllan på rätt vis. Även om man köper de dyraste ekologiska jordsäckarna på sin gårdshandel finns det så mycket mer man bör tänka på för att hålla livet igång bland de små mikroorganismer som utgör en verkligt levande och frisk jord, den vi alla behöver för att kunna få mat och leva.

Vi kan varmt rekommendera boken Permakultur! -Framtiden i din trädgård.

img_9726

Tält och tävlingar

Dagen fortlöpte och förutom utplacering och inkvartering i allt från vår soffa till både tält och hammockar passade vi på att bjuda på tävlingar. Deltagarna fick vara med och duellera i logiska brädspel, prova sig på styva linan i en omgång bågskytte samt prova sin egen siktesförmåga i lite hederligt skarpskytte.

Onkel Tom

Regnet gjorde ett kort gästspel men då tog vi skydd i ett partytält för att äta ost och lyssna på Anders Gustafsson som bloggar på Onkeltomsstuga.se. Det var ett mycket inspirerande föredrag som på sätt vis inte alls hade med prepping att göra men samtidigt beskrev de byggstenar som många av oss delar med föredragshållaren, möjligheten att kliva ut ur de allt för snabba ekorrhjulen och istället stanna upp och leva i nuet. Att helt enkelt försöka äga sin egen tid och fokusera på det som är viktigt.

Läs gärna Anders eget blogginlägg om #PiPup18 – Hemliga preppers delar med sig av och söker ny kunskap
Också här kan vi varmt rekommendera att ni följer @OnkelTomsstuga på twitter.

Pipup18-Preppermöte-med-Permakultur-grill-och-massor-av-snack

Grillbonanza, fulöl, rom och FOT-on från preppersverige

Med hjälp av fyra grillar kunde vi förse oss med en alldeles för stor mängd mat som avnjöts i det som kommit att bli goda vänners lag. Som värd tog åtminstone herr PiP det goda ansvaret att se till att bli både mätt och bra full (mest full; fru PiPs anm.) innan morgonen grydde.

Frukost utan el och tankespel

En stående tradition har också blivit söndagsfrukosten på preppträffarna då alla har möjlighet att köra egna #prepptest! på sin utrustning genom att tillaga en redig frukost i allehanda stormkök och liknande.

Vi blev också utmanade att, i ett delvis ganska olustigt, tankespel fundera kring om en omfattande kris hade slagit till just natten tills idag. Den här gången kretsade det kring en utbredd naturkatastrof som gav mycket besvärliga problem för den skara preppers som satt och solade sig i söndagsförmiddagsljuset i västsverige.

Ett otillräckligt tack

Vi kan inte på något sätt alls nog uttrycka den tacksamhet och den glädje som vi fått ta del av den här helgen.

Fantastiska deltagare, föreläsningar, god stämning och dessutom en har vi fått en faslig massa fina presenter där flera är sådana som rent av kan överleva oss.

Ingen nämnd, ingen glömd som man gärna säger här i Svedala men TACK, tack så hemskt mycket, tacktacktack. Vi är så glada och har haft så roligt.

Avslutningsvis, Preppups är här för att stanna

Vi kommer att vara upptagna med vårt eget äventyr här framöver. Om nästa års stora preppermöte blir en PiPup19 är inte alls säkert men att det blir en skulle vi nog allt ta gift på ändå.

Under tiden vill vi slå ett slag för att ni alla själva ska bjuda till små mini-preppups och träffa varandra så mycket ni kan. Det är inte bara spännande och roligt att börja hänga IRL med vänner från flödet. Det är kontakterna och kunskapsutbytet som kan vara det allra viktigaste och kanske rent av en dag kan hjälpa dig att rädda både din familjs och ditt eget liv om krisen rätt som det är står dig upp över öronen.

Utan allehanda preppups hade vi varit fattigare människor.

Tack, det var fantastiskt!

Publicerat i Börja Preppa, krisberedskap, krisberedskapsveckan, livetpålandet | 1 kommentar

Vår preppresa #12 – Kriget på landet

Det har varit lite låg aktivitet på bloggandet sen vi tog vårt pick och pack och lämnade stan. Men efter vår reflektion bjuder vi på ett litet bildspel.

Det har dock varit en skyhög aktivitet i våra egna liv allt sedan flytten genomfördes och hyreslägenheten lämnades. Därtill insåg vi att livet snart igen skulle förändras då Mini-PiP dök upp i hennes mage. På det har en riktigt ruskig rövarvinter hållit klorna i både oss och vårt nya hemman och därtill har vi båda hunnit med att vara riktigt ordentligt sjuka under denna period. Krasslig kan man vara i olika grad men att två vuxna är mer eller mindre däckade i flera veckor har varit ett helt nytt prepptest för oss.

När det var nollgradigt ute och blåste rusk höll vi värmen med både kamin och vedspis. Vi sa: ”Tur att det inte är femton grader kallt i alla fall” när vi bäddade ned oss.

När det var femton grader kallt ute och vindstilla höll vi värmen med både kamin och vedspis. Vi sa: ”Tur att det inte blåser snålvind i alla fall” när vi bäddade ned oss.

Och när vintern kunde bytts mot en tidig vår blev det istället både femton grader kallt och blåste snålvind i över en vecka. Och då var det svårt att hålla värmen på några andra platser än framför kamin eller under ett hav utav täcken.

Livsomställning pågår således och vi visste mycket väl vad för typ av oisolerat fryshus vi hade köpt. Att första vintern var ett helvete på många sätt har varit både jobbigt, roligt och bra.

Det är jobbigt att behöva arbeta och tänka varje minut för att inte tappa för mycket värme i hemmet. En ska gå upp extra tidigt, börja elda och sedan åka tidigt till jobbet. Den andra ska ta över och se till att kaminer och murstock blir varmt. Sen vice versa på eftermiddagen.

Det är roligt att som två vuxna människor acceptera att och lösa de här uppgifterna, även om det är kämpigt. Och särskilt orättvist för henne att inte kunna ta sig en stor och rejäl whisky som räcker ned till tårna när veden burits in varje helg.

Det är bra att vi har haft en sådan ruskig och eländigt jävla kisskall vinter under vårt första år på landet. Vi har bara behövt ta hand om oss själva och varandra, och givetvis vår graviditet, också.. Men vi är ändå två vuxna människor som har löst vintern på en ny plats. Vi vet så fruktansvärt mycket nu om var svagheterna ligger och vad vi kan göra tills nästa vinter. Och vi vet att om vi bara buggar in i ett rum så är inte ens en kisskall skitvinter ett problem om vi vore utan ström. Jobbigt, ja absolut. Men lösbar.

Och så länge man inte fryser ihjäl glömmer man fort. Nu sitter vi och kollar ut på en hage där snart korna släpps ut för sommarbete. Förodling pågår inne och ute har vi planterat jordgubbar och sått både sallad och ärtor.

Livsomställning tär och i värsta fall blir man, som vi blev, sjuka men det löste vi också. Genom att hålla oss varma, torra och mätta. Och när man ser tillbaka på vinterbilderna var det ganska mycket roligt också!

Nu är fokus på att fortsatt möta våren och stå som värdar för #PiPup18. Sen hoppas vi på en lugn period innan mini-pip får för sig att livsomställa oss igen.


Tidigare kapitel på Vår preppresa hittar ni här.

En sällskapsälg

Vi har varit ute och lagat en del mat över öppen eld

Kallt, men varmt för ögonen

Utan näver och vedspis hade det inte varit så jävla roligt

Stödutfodring av vilt har varit väldigt uppskattad av både fyr- och tvåbenta

Promenadslinga #livetpålandet-style

Och avslutningen lite trevlig trädgårdsporrbelysning för att hålla modet uppe

Publicerat i livetpålandet, pipflyttar, Vår Preppresa | Lämna en kommentar

Mordet i komposten/Illalukten

Som i en klassisk deckare behöver alltid först huvudkaraktärerna beskrivas. Vi har mamma kompost som experimenterar och lär sig och sedan pappa tjock med känslig näsa. Mysteriet tar sin början när en dålig lukt smyger sig upp för källartrappen och in i skafferiet.

Komposteriet luktar helt enkelt jävligt illa. Som en fisande spann död sprider den sitt gift och delar ut ångor som en bedrövlig och våt bakfyllefjärt att lukta rosor.

Vi har alltså gjort något fel med vår Bokashi-kompost. Antagligen för stora delar köttrester och alldeles för lite strö. Fin jord kommer det säkert att bli ändå men resan dit måste vara smidigare för att det ska hålla på sikt.

img_9274

Lätt att göra rätt, men det gjorde inte vi.

Så vi vidtog åtgärder. Ut med den jävla skiten till jordfabriken. Det innebär alltså att man får skotta sig genom en halv jävla istid för att hitta pallkragarna som försvunnit under det vita helvetet.

Ut med några säckar ny och fin jord och gör en stor och fin grop i mitten att dumpa illalukten i. Och några säckar till för att begrava liket.

Dåså, sen återstår det bara två hinkar med död som behöver rengöras. Och vi är så jävla genomkorkade att vi (hon, jag flydde till brygghuset och lät det fortgå) gör den stora reningen i badkaret. Alltså sprider det sig sakta en våt hinna av pest i hela huset.

Det har visade sig vara en fullständigt fulländad stinkbomb som inte ger med sig. Inga ruttna ägg eller hundbajs-trampningar utan snarare en jäst och kväljande fermenteringsstank som får alla norrlänningar att bli kåta på surströmming.

Det luktade så bedrövligt att jag själv fick morgonbajsa med näsklämma, tvätten som hängde på tork fick tvättas igen och resterande hygien-aktiviteter fick göras på diverse arbetsplatser eller nere i köket. Efter två dygn skingrades dödsdimman (eller så blev vi impregnerade utav den) och sedan dess har det varit lugnt.

Lärdomar att bjuda på är alltså följande:

  • Det är intressant att göra fel.
  • Det är kul om det inte luktar lik när man gör fel.
  • Våga fortsätta att prova allehanda saker.
  • Preppa snälla klädnypor som passar för känsliga näsor.

 

Publicerat i Filurande/Flum, Prepptest | 4 kommentarer