Vår preppresa #10 – Livsomställning

Mycket händer och vi försöker att hänga med…

Idag har det gått två år sedan vi startade vårt twitterkonto. Det är också vår andra födelsedag som twitterpreppers.

Att vi alltid varit på väg från stad och lägenhet är ett faktum. Vår preppresa har dock gjort oss så mycket bättre förberedda på att landa mitt ute på landet. Det vi inte kunde förbereda oss för var den ström av händelser som en flytt kan innebära. Det mest omkullkastande kom i och med Skarp händelse #1. Fortsättning följer med hennes version samt omplåstrings-rutinerna som vi fortfarande ägnar oss åt.

Vi spenderade vår semester åt att köpa ett hus och sedan packa ned vårt liv i flyttkartonger. Efterföljande månader gick åt till att leva i två boenden där det inte var ordning och reda någonstans. Vi har varit en brandkårspatrull som försökt lösa de mest akuta uppgifterna allt eftersom och mestadels har vi än så länge främst släckt bränder.

Det är skitjobbigt.

Konsten att landa i ett hus

Under detta kaoz har vi försökt att vidhålla två mål. Det första är att komma i ordning kvickt, för att vardagen ska slippa vara ett flyttkartongskrig och att komma i ordning organiserat. Så vårt hem kan vara förberett för den vinter som utan tvekan närmar sig med stormsteg.

Vi har fokuserat på, och löst, följande:

  • Organiserat vårt nya hem så att alla rum är fungerande och inte belamrade med flyttkartonger.
  • Renoverat vedspis och låtit installera en rejäl täljstenskamin.
  • Vintersäkrat oss med en massa god värme, i vedform.
  • Och börjat stoppa det förfall, som alla hus står inför, men alldeles särskilt ett som under en längre tid stått obebott.

Saker och ting blir lidande

Under denna period har vi satt allt åt sidan och det gör oss ont, även om det är nödvändigt. Vi har tummat på allt som går. Från arbete till fritidsintressen. Från hobbys till relationer, inte vår dock. Till och med vårt engagemang på både blogg och twitter har knuffats åt sidan. Bara för att vara brandkår i vårt egna hus.

img_8469

Nej, det är inte vår gård.

 

Steg tillbaka till ett normalt liv

Vi har försökt att hitta både fritid och egentid den senaste månaden. Det går långsamt och är rätt trögt. För så fort man slappnar av och känner energi så står man där igen, rätt som det är, och skruvar i någon jädra kontakt eller eller river i de belamrade sidovindarna där flyttkartonger och gamla synder har landat.

Prepperpodden…

…var hos oss häromdagen och vi spelade in ett avsnitt. Det gav oss lite mer tid till att fundera på hur fort hjulen snurrar i våra liv men hur roligt det samtidigt är. Vi kommer dyka upp där igen, både tillsammans och enskilt. Så in och lyssna, och stöd gärna podden, på Patreon.

PiP:s framtid

Preppande i lägenhet håller på att bytas ut mot ett liv på landet. Våra liv förändras och vårt preppande med det. Från att ha haft en relativt trygg hamn i hyreslägenhet (även om vi ogillat att bo i den) har vi nu flyttat till något som länge varit vår dröm men som på många vis är mycket mer sårbart och kräver eftertanke, omtanke och handling. Vår blogg och vårt twittrande kommer ta en sväng mot självhushållning, hur det är att kossor som granne och hur roligt man kan ha det när man ska odla och hugga ved. Eller sitta och halvfrysa räva av oss när el-ledningen blåst omkull och vår prepp kanske inte räcker. Givetvis kommer även delar av det vi gör med själva huset också bli små anekdoter för de som följer vår resa.

Vi kommer fortsatt att vara en blåslampa i röven gällande all krisberedskap. Slå vattendunkar i huvudet på vanligt folk och skälla på myndigheterna som kommer med otillräckliga råd.

Vi kommer fortsätta att bjuda på våra egna misstag.

Vi kommer att finnas där för alla som vill göra sin egen preppresa och som ber om råd eller tips.

Vi eldar, alltså är vi. Ni kan se våra samlade inlägg om preppresan här.

Publicerat i Vår Preppresa | 5 kommentarer

En historia från verkligheten #2 – Brandsläckaren

Vi borde bli bättre på att berätta om våra små anekdoter. För de är lärorika händelser, åtminstone för oss själva.

Brandsläckaren

Dessa röda trygghetstingestar kan nog vara Sveriges bredaste preppiga pryl, efter brandvarnaren givetvis. Tacka förskingringsbolagen för båda.

När vi bytte boende så tog vi med våra fyra brandsläckare från lägenheten till vårt nya hem och vi tyckte givetvis att det var bra att det redan fanns två stycken stående i kåken. (ja, de som följt oss länge vet att vi bodde i en trerummare så fyra släckare gör oss kanske till #prepperjävlar)

Den första av de två brandsläckarna som redan fanns i huset visar sig dock fort vara en besvikelse. Redan när den ska lyftas vid första dammsugningen väger 6kg pulver skit och ingenting. Den är helt enkelt tom och till och med mätaren visar att den är lika aktiv som Leif ”Loket” Olsson på ett dansgolv.

Brandsläckaren bars därför ut och kastades på sophögen.

Men som ersättare tyckte Herr PiP att man gott kunde hämta den ännu större skumsläckaren från trappan i groventrén. Den skulle minsann göra sig mycket bättre i den fina hallen som är nav i bostaden.

Brandsläckaren visar sig dock vara av en helt annan uppfattning då den i många år stått och aldrig fått göra någon nytta. Så när den lyfts från trappsteget bjuder den till en närmast explosiv fanfar av skumrester och en vattenkanonad som fortsätter medan den rullar nedför trappen och skvätter ned allt i sin väg. En väldigt förvånad Herr PiP inkluderad.

Medan den röda faran rullar nedför trappen, jagad av en blöt och till viss del nedskummad Herr PiP, undrar Mörksuggan vad som försiggår och hinner ut i groventrén där spektaklet precis tagit slut. Allting är nedskvätt och av våra två ”nya” brandsläckare finns inget kvar mer än metallskrot och en god stund av hederligt städande kvar.

Så vad vi lär vi oss av det här?

  • Lita inte på något, särskilt inte brandsläckare man inte kontrollerat. I värsta fall kan de vara tomma.
  • Lyft inte brandsläckare i handtagen. I värsta fall kan de fungera alldeles utmärkt men sakna sprint.
  • Införskaffa utrustning som ni har koll på.
  • Och köp med fördel en extra brandsläckare. All prepp är bra prepp.

Publicerat i anekdot, Filurande/Flum, krisberedskap | Lämna en kommentar

Skarp händelse #1

Plötsligt var det dags, olyckan var framme.

Jag, herr PiP sitter i bilen på väg hem och får ett telefonsamtal från Mörksugga. Förstår direkt att något är allvarligt fel då man enkelt hör tonfallet hos den man pratar med varje dag.

En skärrad röst som inleder samtalet med ”-Jag är ute, det hände igen” är i regel ett bra tecken för att något har gått åt helvete. En mindre sammanhängande förklaring med orden ”det small”, ”blod överallt” och ”det gör ont” bidrar till att min egen panik börjar krypa utmed ryggraden.

Fokusera

Som många berättar om, oftast i populärkulturen, så förstår jag grejen i att ”tiden saktar ned” och att man går helt in för att ”lösa uppgiften”. Dock gör jag så utan någon som helst know-how. Det enda jag vet är att jag inte är bekväm med blod, sår och chockade människor. Särskilt inte om jag ska prova mig själv på min hustru.

Steg ett

Samla tankarna. Ställ korta och raka frågor. För det blir inte enklare om två vimsar.

  • Varför är du ute?
  • Small det högt?
  • Brinner det?
  • Var blöder du?

Steg två

Lyssna på, och bearbeta, svaren.

  • Jag är rädd
  • Det gjorde ont
  • Tror inte det
  • Hela handen

Steg tre

Lös det som går när du sitter bakom ratten och kör utav bara helvete.

  • ”Ta det lugnt, jag är snart hemma”
  • ”Försök att stoppa blodflödet”, ”Hämta förbandet som ligger i byrålådan i hallen. håll tryck på såret”
1987

30 år senare gjorde det nytta i en skarp händelse.

Steg fyra

Ring den enda sjuksköterskan du känner och hoppas på svar. Håll frågorna kort.

  • ”Lyssna noga nu, det är allvar och min mobiltäckning försvinner inom kort.”
  • ”Jag kommer snart hem och min fru är väldigt chockad och har fått både elstöt och det blöder kraftigt.”
  • ”Vad ska jag fokusera på och vad behöver jag veta? Skicka svar via sms när samtalet bryts!”

Steg fem

Hemkomsten.

Jag kör den sista biten så fort jag bara kan utan att göra något dumdristigt med fordonet. Samtalen i telefonen går inte längre fram och jag är utlämnad åt mig själv. Jag vet inte vad som kommer möta mig och jag vet inte heller hur jag ska möta någonting utöver det vanliga.

  • Försöker att tänka igenom läget igen. Brännskador, blod och chock. Vad kommer jag möta?

Bestämmer mig för det enda jag kan. Jag har ju ändå sett ”Doktorn kan komma” och ambulanspersonal. De springer inte så mycket. Så jag kör helt sonika in bilen i trädgården, inte mycket längre än jag brukar, och kliver sedan ur den. Lämnar min EDC och går direkt till bagageutrymmet för att hämta bilens första hjälpen-kit. Sen går jag både lugnt men bestämt mot dörren.

Steg sex

Blod överallt.

Min hustru är chockad, gråter och blöder. Förbandet har hon själv lyckats knyta riktigt bra, även om det är blod på gasbindan och runt omkring på golven. Jag ber henne sätta sig ned i trappan och ta på sig skorna. Kollar så att det inte verkar blöda igenom förbandet. Går därefter ett varv genom huset och konstaterar att strömmen är utslagen och att det är blod i nästan varje rum.

Steg sju

Kontroll och åtgärd.

Hämtar en ny första hjälpen som hänger i skafferiet, från Biltema den här gången, den andra har jag lämnat vid ytterdörren. Har ingen aning om hur den faktiskt fungerar i skarpt läge och inser att jag är rätt nervös när jag öppnar den för att kunna hjälpa Mörksugga.

Börjar knyta upp och lyfta på hennes egenpackade förband för att se över handen. Det blöder från ovansidan, det ett stort jack i knogen. Min bristfälliga medicinska bedömningen säger att det är ganska så ordentligt uppskuret.

Sedan fortsätter jag att lyfta på den andra delen av förbandet, den som täcker köttkudden under och kring tummen. Direkt ser jag en stor reva där det rinner ut mycket blod.

Steg åtta

Hjälplös.

Det här är inget jag över huvud taget kan göra något åt. Lägger tillbaka förbandet och velar fram en ny, inte trasslad, gasbinda från första hjälpen-kitet. Snörar tillbaka kompresserna så gott jag kan genom att linda hårt men inte maniskt. Tänker på hur jag lindat mina fötter tidigare i livet när jag stukat dessa efter att ha trillat av hästar, varit full eller allmänt klumpig. Bestämt, helt enkelt.

Sedan säger jag åt min kära fru att vi ska åka in till stan. Någon som är bättre på det här ska få kika, ”de kanske rent av ska sy dig lite grann”.

Så tar jag hennes EDC med mig ut i bilen, tillsammans med bilens first aid-kit som aldrig blev använt och så går vi tillsammans ut för att åka till någon som kan hjälpa oss att få fason på olyckans konsekvenser.

Nio stygn senare….

Vi båda lärde oss en hel del på det här. Olika erfarenheter för var och en men viktiga för båda.

  • Lampor som inte lyser kan fortfarande bjuda på elstötar.
  • Stoppa inte in händer i trånga utrymmen med vassa kanter, särskilt inte utan handskar.
  • Försök alltid att behålla lugnet.
  • Var saklig, gärna på ett ”kallt” vis.
  • Ha fler första förband tillgängliga. De ska vara så enkla som möjligt.
  • Öva på att hitta i första hjälpen-kit. Det är inte så enkelt utan know-how och särskilt inte med stora sår och blod överallt.
  • Lägg till sjuksköterska och/eller veterinär på bekantskapslistan i närområdet. De har mer know-how än oss.

/Det någorlunda ihoplappade, både fysiskt och själsligt, paret PiP. =)

Publicerat i Prepp, Prepptest, skarp händelse | 8 kommentarer

Recension – Salomon X Ultra Trek Gtx

Detta är ett gästinlägg och recension skriven av Skärgårdsprepper. Som ni alla dessutom borde följa på twitter.

Fakta

Tillverkare: Salomon
Modell: X Ultra Trek GTX
Vikt: 530g
Typ: lättvikts- och snabbvandringskänga
Vattentät: Ja, full GORE-TEX kropp.
Pris: ca 1500.00 SEK

kängor

Bakgrund

Salomon X Ultra Trek Gtx är en lättviktskänga för snabbvandring men kan också användas för vanlig vandring, dagsturer och annan friluftsaktivitet. Då kängan har ett aggressivt grepp och är vattentät passar den utmärkt till vandring med svårare terräng.

Kängan passar bra under alla årstider men under vintern kan jag tänka mig att man behöver en extra socka.

Analys

Jag har vandrat på gräs, mossa, över berg, genom bäckar, på torra samt leriga grusvägar. Jag har även stått i ösregn utan att få något läckage. Greppet är helt fantastiskt och man känner en trygghet av att veta att man kan vandra utan att halka och bryta benen.

Kängorna sitter fantastiskt på foten och ger ett mycket bra och pålitligt stöd. Jag som har mycket problem med mina fötter har hittills inte upplevt några problem. Jag har inte fått ont i eller fått några skavsår på fötterna.

Vidare är kängorna värma och man kan behöva vädra fötterna lite efter en stunds vandring. Dels för att låta fötterna få andas fritt men också för att kyla ner skorna lite.

Eftersom att det är GORE-TEX så behöver man skölja av och torka skorna efter att man har använt dem OM de är smutsiga. Om man inte gör det så täpper man till porerna vilket leder till att skorna inte andas som de skall.

Kängorna är lätta att snöra och den första ”snöröglan” (5e nerifrån och 3e uppifrån, se bild) har räfflor i sig så att snöret ”låser” sig. Det innebär att det blir lättare att snöra skon och om knuten mot förmodan skulle gå upp så lossnar inte störningen.

Rekommendationer

Jag rekommenderar alla som vandrar eller vistas i naturen ofta att införskaffa sig ett par av dessa kängor. De är helt enkelt för bra.

Välj en storlek större än vad du har i vanliga skor pga att det är en vandringskänga.

//SkärgårdsPrepper

Publicerat i Prepp, Prepptest, Recension | Lämna en kommentar

Kontaktnät är A och O.

Här ute finns det inga sociala skyddsnät eller andra former av ”normal” service som i städerna. Man är fri men det är under sitt eget ansvar och det märks att de vi träffat är fullt införstådda med det. Antagligen skulle de nog skratta åt oss som preppar eftersom vi i staden var foliehattar och kommer hit ut där vi är införstådda med deras naturliga vardag.

Vi har börjat jobba på vårt kontaktnät. Det är och förblir den enskilt viktigaste punkten för vår framtida prepp. Vi har under helgen tagit reda på, och börjat lära känna, vår omgivning. Våra grannar och det sociala skyddsnät som de utgör för varandra. Vi har pratat med två eko-gårdar som odlar grönsaker, en mjölkgård och en köttgård. Alla vi träffat är riktigt trevliga och välkomnande, även om de kanske är lite ovana med att stadsbor bosätter sig mitt uti obygden. Vi får helt enkelt bevisa att vi är up for the task inför vad vintern kommer kasta över oss. Det faktum att vi preppat i två år ger oss en bra grund att stå på.

Vidare problem att hugga tag i är bland annat att lära känna någon som säljer färdig ved, en elektriker och på längre sikt vore det kul att lära känna jaktlagen runt omkring.

-Dagens lunch, korv. Betad inom hörhåll, dessutom förädlad och inköpt på gården näst intill.. Idag. 

Med tanke på landets usla självförsörjningsgrad finns här också fördelar och styrka om det skulle bli en omfattande SHTF. De ganska stora jordbruken i närheten kommer nog gärna kunna tänka sig vår muskelkraft i det dagliga arbetet samt att sprida ut sina djur i mindre besättningar på ex. vår mark.

Det här går att tillämpa på fler ställen och i andra situationer än vår. Bor du i en stad eller i ett samhälle är det minst lika viktigt att lära känna dina grannar. För går det ordentligt åt helvete är ni i värsta fall utelämnade åt varandra. Och dessa kontakter är något man kan börja knyta med en gång, oavsett om det är ett jordbruk eller en barnfamilj i lägenheten ovanför.

Publicerat i Börja Preppa, Prepp | 7 kommentarer

Preppa textilier

Som av en slump tänkte vi på textilier dagen före Urvaken skrev sitt inlägg om Sovplatser. Och det hör ju delvis samman.

Nu när vi flyttat från vår trygga lägenhet till ett dragit hus blev vi varse om hur mycket praktisk nytta gardiner faktiskt gör och inte bara behöver hänga för att se bra ut. Även om det sistnämnda också är bra då ett trevligt hem är en bra prepp för sinnelaget.

Nu har vi fått upp gardiner lite varstans och det är märkbart hur fönstrens kallras har dämpats. Även sömnen blir mer ostörd då man inte har en måne som lyser upp hela sovrummet. På golven har både nya och gamla mattor börjat läggas ut och behovet att trava runt i tofflor har minskat. Även kattdjur tycker det är bra då rullande i trasmattor är en tillsynes outsinlig glädjekälla.


”Ekorrn satt i gardinen, skulle skydda prepper…”

Att dessutom se till att ha några kartonger extra ståendes med diverse gardiner, täcken, lakan, trasmattor etc. kan vara väldigt klokt den dag strömmen försvinner och man är utlämnad endast till elden och vintermörkret.

Publicerat i Prepp | Lämna en kommentar

Välkommen till #prepperSE

Intresset för sin egen hemberedskap och prepping fortsätter att öka. Förståelsen ökar för hur sårbart samhället faktiskt är och det försämrade säkerhetsläge påverkar givetvis mycket. Men egentligen spelar det mindre roll vad som faktiskt händer, för oavsett så är det effekterna man kommer att behöva hantera. Och det gör man genom att säkerställa sina viktigaste behov, i förväg, oavsett kris.

Nya twittrare dyker upp hela tiden och noterbart är den fortsatt goda stämning som råder under ”vår” hashtag. Stämningen är kanske ibland rå men hjärtlig och folk engagerar sig för att svara på andras frågor, föra samtal rörande stort och smått, sannolikt och osannolikt och ibland helt tokiga grejer för att sprida lite glädje i vardagen.

Cred till alla som gör det fortsatt värt att hänga på Twitter!


Vi tänkte dela lite tips för de som är sugna på att delta, eller redan är nya, i flödet:

De ”officiella” taggarna är #prepperSE och #prepperfredag. Den förstnämnda är huvudtaggen, den man använder för att nå ut bland prepperintresserade i Sverige -Notera stort ”SE”. Det har ingen praktiskt betydelse men poängterar att det är den svenska preppersfären samt att Sverige brukar förkortas med versaler, SE. Ordnung! Den andra taggen används av tradition för att diskutera veckans preppiga förehavanden samt hur man förbättrat sin egen krisberedskap senaste tiden.

Ledord att sträva efter är att man ska bemötas som man förtjänar.

Sedan finns det en rad inofficiella taggar så som #krisberedskap#prepptest, #enkonservomdan, #dagensprepp#laddningslördag #vattendunksvecka

För nya förmågor kan det också vara bra att ha koll på de vanligaste förkortningarna vi slänger oss med:

SHTF – När något går åt helvete (Shit hits the fan)

EDC/EDD – Det man har med sig varje dag i ryggsäck eller bil (Every day carry/drive)

BOB/BOL/BOV – Det vi tar, dit vi drar och hur vi färdas (Bug out bag/location/vehicle)

-Hjälp gärna till och berätta vad vi kan fylla på med för att nya enklare ska hitta in i twitterflödet!

Med det sagt, välkommen till #prepperSE!

/Herr PiP, vän av ordnung.

Publicerat i Börja Preppa, krisberedskap | Lämna en kommentar