Sitt still i båten #2 – WW3

Fick en fråga om hur jag ser på det aktuella läget och vad vi kan vänta oss framöver. Så jag tänkte skriva ned tankar kring detta. Det är förstås killgissningar baserat på andras bedömningar men också mina slutsater på vad som är viktigast att tänka kring just nu.

Egentligen är det två saker som vi behöver betänka då pandemin fortfarande inte är över men kring det skriver jag bara några rader avslutningsvis. Först fokus på Rysslands försök till fullständig invasion av Ukraina.

Det är nog lite för tidigt än att fullt ut förstå situationen vi befinner oss i. En bekant till mig, som aldrig varit intresserad av säkerhetspolitik eller hemberedskap, uttryckte en ganska intressant tanke när vi träffades i påskhelgen. Hon sa ungefär: ”Tänk att det föll på vår lott att leva samtidigt som en ny Hitler” vilket jag tyckte var en särskilt bra synpunkt för det är ungefär vad som händer.

Hur framtidens historiker exakt kommer omnämna den tid vi nu lever i återstår att se för de som lever och kan läsa om det i efterhand men själv anser jag att vi de facto redan är med om det tredje världskriget. Ryssland har startat det, det sker på marken i Ukraina där våldet mot civila saknar motstycke i modern tid. Åtminstone i vår del av världen där vi lagt tankarna åt sidan att det kunde varit här.

Och den tanken vill jag att vi stannar till vid, för det kunde lika gärna varit här. Nu valde Ryssland vad de trodde var den lägst hängande frukten och har med berått övermod gjord bort sig som land i all överskådlig framtid. Ett förtryckt och hjärntvättat folk under en fruktansvärd ledning som endast går att likna vid Nordkorea som förr faktiskt ensamma var världens mest störda land. När landstigningstonnaget seglade ut från Östersjön drog dock åtminstone jag en viss suck av lättnad, ”det är inte vår tur, än” var min tanke.

Men, tärningen är som man säger kastad och vår nutida största prövning står fortfarande framför oss. Det är inte vi som har valt situationen men det faller på vår lott att hantera den. Det har vi gjort igår, vi gör det nu och vi måste fortsätta göra detta. Det tredje världskriget sker på marken i Ukraina, med Ryssland som anfallande part, och vi i Väst är i allra högsta grad en deltagande part. Ryssland ser våra hjälpsändningar av allt från mat och medicin till allehanda olika vapensystem samt våra sanktioner som en aktiv part mot Rysslands beteende. Vilket förstås är sant så vi bör se på oss själva som en deltagande men än så länge icke stridande part i det nya världskriget.

Imorgon är det den beryktade ”segerdagen” med tillhörande kukmätningsparad i Moskva och övriga delar i Ryssland många pratar om att det här är ett tillfälle där Kremls skitskalle Putler kan ta nya initiativ. Jag har sett allt från att han ska backa och lugna ned situationen till att det kommer bli en allmän mobilisering av Rysslands samlade stridskrafter och jag själv tror nog snarare på det senare.

Putin har målat in sig i ett hörn, det gjorde han redan och slutgiltigt i december då kravlistan som skickades till Västländerna egentligen helt saknade utrymme att kunna backa med hedern i behåll. Kraven var vansinniga och konsekvenserna är som vi kan se på bilder, filmer och läsa i berättelser från de tidigare ockuperade områdena i Ukraina bortom all rimlig fattningsförmåga där övergreppen är fruktansvärda.

Framöver kan vi nog vänta oss att kriget går i långbänk, det har redan pågått i åtta år och genom att hålla konflikten kommer Ryssland åtminstone hålla Ukraina från både EU och NATO. En fullständigt galen pyrrhusseger men det viktigaste att komma ihåg är att vi inte kan applicera vårt sätt att tänka på hur den gode Putler med bihang resonerar. De är helt enkelt bindgalna.

Kärnvapen är också en återkommande fråga och jag tror att vi mentalt ska vara förberedda på att taktiska (förhållandevis små) nukleära laddningar kommer att användas. Många säger att steget att faktiskt använda kärnvapen är för stort och då försvinner poängen att hota med dessa då hotet i sig varit tillräckligt i så många decenniers tid men här måste vi betänka en eskalationstrappa och rysk doktrin.

Ryssland har i och för sig gjort vissa avsteg från hur man tänkt att driva krigföring (doktrin) men generellt gör de ungefär vad man kan förvänta sig, om än sämre än vad alla trodde med tanke på förlustsiffrorna som om jag förstår det rätt för längesedan trumfat de tio års krigföring Sovjet gjorde i Afghanistan. Det är dock en tydlig linje att om Ryssland som nation hotas är användande av nukleära vapen ett nödvändigt steg för att freda sig. Första steget är förstås inte att skicka iväg varenda strategisk ICBM för att försöka förinta arvfienden USA men mindre laddningar kan komma att provsprängas inom Ryssland eller rent av sättas in i Ukraina. Med det lika enkla som obegripliga argumentet att ”Vi menar faktiskt allvar”. Kom ihåg, motparten tänker inte som vi vanliga Svenssons gör.

Så förbered er på att det blir värre och utdraget. Det är lite som en bergochdalbana, när man spänt fast sig får man helt enkelt bara gilla läget och åka med och försöka att kräkas åt sidan och inte i knät.

I Sverige är NATO den stora frågan just nu. Eller snarare Socialdemokraternas process att vända på fetröven och göra upp med den gamla skolans skitstövlar och fullt ut acceptera att det finns en rätt sida att stå på och det är tillsammans med även deras arvfiende USA. Yngre och tänkande sossar ser ut att förstå detta, de behöver bara internt göra upp med Greiders gubbvälde av sinnesslöa idealister. Yngre och icketänkande sossar återfinns snarare som nyttiga idioter i Vänsterpartiet eller allra snarast i Kremls finaste svenska megafon Miljöpartiet som inte kan anses vara något annat än fullständiga helidioter, på alla möjliga vis.

Vad Ryssland har för styrkor kvar att ta av i kort perspektiv för att sätta in mot Finland och Sverige under en NATO-process vet jag inte. Man vill gärna tro att allt slaktas nu av frihetshjältarna i Ukraina men även om Ryssland är fullständigt från vettet ska man inte borträkna att de har åtminstone ett dussin rävar bakom örat. Kan de fysiskt backa upp att hålla en öppen konflikt med båda våra länder är det inte orimligt att de gör så bara för att hålla oss utanför NATO. Hur det på lång sikt är tänkt att hålla vet jag inte men för tredje och sista gången vill jag påminna om att motparten inte tänker rationellt.

Mer sannolikt, eller snarare att förvänta sig, är att smutskastningskampanjer kommer avlösa varandra. Allt från kända politikers porrsurfande till mer eller mindre falska påhopp eller uthängningar av vanligt folk kommer gå på löpande band. Uppmuntrande av upplopp och brännande av koraner har vi redan sett och det kan vi också förvänta oss att det fortsätter. Poängen är att få oss upptagna med att bråka med varandra, tappa tilltro till våra tämligen rätt odugliga politiker och helt enkelt fokusera på annat än vad som är viktigt just nu. Vi alla behöver ta ett chillpill och backa två steg så vi kan tycka olika och fortfarande respektera varandra och hålla ihop. De som är sansade nu är de vi kan lita på, de som gapar och skriker förstör.

Vi ska också vara förberedda på attacker mot vår infrastruktur, särskilt den digitala. Vad som helst som gör vår vardag jobbig är ett lyckat mål för Ryssland och dess få kvarvarande polare. Så det viktigaste nu är din egen hemberedskap. Se till att ha soppa i bilen, fyll ditt skafferi till bredden och var beredd på att hantera en allt krångligare vardag. Våra betalkort kommer kanske inte alltid funka, internetsidor kommer ligga nere och det kanske inte ens då går att betala kontakt i affärerna. Håll ut och hitta lösningar tillsammans när det krånglar. Hjälps åt.

Nästa fas kommer också vara livsmedelpriser. Om ni blev chockade av elpriserna och sedan att ex. vanliga diesel gick från 19kr till typ 26kr/l på bara några veckor borde nu åtminstone nu kunna vara förberedda på att våra livsmedel kommer följa samma väg. Det har redan börjat men tyvärr är min bedömning att vi är väldigt långt från att ha sett slutet av denna fas.

På sikt ska vi nog vara förberedda på att hur vi kunnat handla billig mat av alla sorter under en längre period inte kommer vara vardag. Förutom svindyra priser ska vi också förvänta oss att vi helt enkelt kanske inte ens kan köpa vad vi vill, när vi vill. Vissa hyllor i affärerna kommer vara tomma.

Ett par anekdotiska bevis för detta är, bortsett från hur beroende vi är av råvaror från Ryssland och Ukraina vad gäller konstgödsel, är när jag själv pratat med mina grannar som är lantbrukare. Gödselpriset hade då stigit från 3 till 11 kronor/kg och varje moment om året som vårbruk/skördar och så vidare tar en gårdstank i anspråk för diesel till maskinerna. Det gör en hel del om man tankar två kubik som kostar 26kr/l istället för 19kr. Det är inte bara vi konsumenter som kommer behöver betala en jävla massa mer pengar utan lantbrukare lägger ned sina verksamheter på löpande band och det är precis som med den svenska försvarsmakten. Det går fort att lägga ned men det tar sjukt lång tid att ta tillbaka förmåga.

Avslutningsvis så ska vi inte glömma att vi fortfarande har en pandemi som pågår. Eftersom alla små jävlar ser ut att samarbeta får vi också vara beredda på att även det kan komma en ny cirkus runt detta. Jag lägger mig inte i hur andra gör men eftersom jag själv inte är 20 bast och superfit kommer jag fortsätta ta vaccin när det rekommenderas.

Så gör vad du kan, ha en god hemberedskap, ha goda relationer med både vänner och bekanta. Håll dig informerad och håll huvudet kallt.

Klart slut, sänk-moskva-tjut!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sitt still i båten och börja preppa

Det råder ingen tvekan kring att vi nu lever i ny tid där krig förs i vårt närområde och att vi som land, i allra högst grad, valt sida genom att stödja Ukraina. Ryssland ökar sina hot genom att skramla med kärnvapen, hot om vedergällning och utmanande flygföretag.

Normalbild är ett begrepp som ofta används och att normalbilden nu har ändrats markant benämns ofta. Mina egna slutsatser om dagsläget är att Ryssland befinner sig i en sådan situation att de enbart har två val, att backa eller att fortsätta eskalera. Tyvärr brukar det inte ligga i naturen hos en diktator att erkänna misstag så av allt att döma finns det bara en väg framåt – rätt in i kaklet. Vi ser redan nu att civilbefolkningen i Ukraina är den nya måltavlan, det är väl känd rysk krigföring att söndra och härska och vi i Väst får inte släppa garden och lämna Ukraina åt sitt öde. Det här är en utveckling som likt en berg- och dalbana måste få löpa. Det kommer att kosta även för oss – säkerligen på många sätt där faktiska krigshandlingar inte kan uteslutas i vårt land.

Trots dåliga tider finns alltid en vardag och det är den nya normalbild vi nu befinner oss. Jag tror personligen att vi både kan och ska förvänta oss en besvärligare tillvaro. Vi har redan skenande priser på både el och bränsle, detta för med sig högre kostnader på allt, inte minst mat.
Utöver det kommer gråzonskriget att fortsätta där vi också tyvärr måste räkna med saker som störningar i allt från infrastruktur via kommunikationssystem till betalningar i matbutiken. Strömavbrott, tåg som inte går, internetsidor som ligger nere och att ex. viktiga hemsidor eller banktjänster slutar fungera på grund av yttre attacker.

Att höja konfliktnivån i samhället är också en metod som redan använts och kommer fortsätta att eldas på av främmande makt då de vinner på att vi är upptagna med att bråka eller ännu värre skada varandra inom landet. Vi kan inte utesluta att ex. förortsgäng får stöd genom beväpning. Just de grupperna verkar dock ha egen förmåga att smuggla in illegala vapen så ett ännu rimligare antagande är att element inom politiska och religiösa extremistgrupperingar kan få det lättare att gå från hot till handling. Allt för att skada, söndra och hålla oss upptagna från de större och allt viktigare säkerhetspolitiska frågorna.

Just nu är det viktigare än någonsin, åtminstone i modern tid, att hålla våra huvuden kalla och inte låta oss skrämmas till att ta irrationella beslut och bli osams över tramsfrågor som får oss att glömma det nya osäkra läget.
Coronapandemin är kanske på väg att ebba ut men istället för respit har Kremls stormogul gett oss en saftig bajsmacka att hantera. Det enda positiva är väl att om coronan ger vika kan vi tillsammans arbeta oss igenom de problem som dyker upp istället för att vara tvingade att sitta hemma på kammaren och glo ut i världen genom ännu ett meningslöst teamsmöte.

Om man inte redan gjort det så är nu tid att börja se om sitt eget hus. Vi alla och envar måste vara beredda på att klara en allt stökigare vardag och dessutom ha manöverutrymme att bistå våra nära och kära. Ensam är inte stark men om alla drar sitt strå till stacken för att förbättra sina möjligheter att klara en krissituation så gynnar det hela samhället.

I det här läget gör bara idioter skillnad på om det ska kallas prepping, hemberedskap, krisberedskap eller hushållning som man ”minsann gjorde förr när allting var bättre”. Alla insatser räknas och alla borde ta till sig det nu när tid fortfarande finns, för det utrymmet kan ta slut redan imorgon, om en vecka men förhoppningsvis aldrig.

Om man lever och bor i Sverige anno domino 2022 är man en del av Totalförsvaret och det börjar hos dig och din familjs kapacitet att klara av en betydligt stökigare vardag.

Mer information hittar du på krisinformation.se och själv svarar jag gärna på frågor men då behöver ni ställa dessa till mig på mitt twitterkonto, antingen i flödet eller i direktmeddelande.

Väl mött / PiP

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Vi är tillbaka

En flytt till hus på landet, vårt första barn och sedan en pandemi på det gjorde att bloggen fick gå i ide. Det var för mycket för oss att hålla igång samtidigt.

Att alla längtade efter en sommar utan covidrestriktioner och åter tillbaka till en normal vardag förändrades fort när vi rent av står inför vad som kan urarta till ett nytt världskrig.

Uppmärksamheten på twitter har varit enorm sedan Ryssland eskalerade sin lågintensiva krigföring till en fullskalig militär invasion av Ukraina.

Det är inte bara gamla rävar som pratat krisberedskap, säkpol och prepping sedan urminnes tider utan en flod av nya nyfikna smygpreppers som börjar tänka till och vill se över sin egen hemberedskap. Och det är framförallt för er skull vi öppnar upp bloggen.

Totalförsvaret börjar med er första vattendunk och vi vill dela med oss av vad vi lärt oss så ni slipper göra samma misstag.

Det kommer att komma färska inlägg framöver, men tills dess kan ni med fördel ta del av att vi själva en gång började som hela nya och supergröna smygpreppers genom att följa den Preppresa vi gjort.

Väl mött. /PiP

Publicerat i Börja Preppa, krisberedskap, livetpålandet, självhushållning, skarp händelse | 1 kommentar

Beredskapspartiet

”Nu får det tammefan vara nog med den här jävla lekstugan”

Om jag kommer igenom denna pandemi med hälsan och sinnet i någorlunda skick deklarerar jag härmed att jag avser kandidera till Riksdagen med det nystartade Beredskapspartiet.

Målet är att städa upp den soppa och det kaos som landet börjat se, men framförallt kommer att genomlida under Corona-pandemin, och att så gott det går ge plåster på såren för de efterlevande. De som kommit att lida på grund av gårdagens politiker och deras myndighetspersoner som av allt att döma snarare verkat tjänat sig själva än folket.

Det första vi går till val på är att en sanningskommission skall genomföras där hela landets försvar- och säkerhetspolitik noggrant skall granskas i samtliga delar. Detta skall utföras av en bred grupp, bestående av kompetenta och sakkunniga, där målet är att ta reda på vad och vilka som bär ansvar för det totala förfall som satt oss i denna situation. Det förfall som tog oss från ett av världens mest förberedda länder till vad som senare visade sig vår-vintern 2020 stod helt tagna på sängen, då inför en kris vi både kunde förutsett och haft betydligt bättre beredskap inför.

Förutom de massiva nedläggningsbeslut som både civila och militära beredskapsmyndigheterna behövt hantera skall denna granskning noggrant gå igenom de större katastrofer och händelser som landet varit med om sedan 1990-talet och varför dessa bittra lärdomar inte har lett till tillräcklig medvetenhet inför nya kriser. Detta ska vara folkets röst mot den gamla maktfullkomliga skaran som omgående behöver sättas i pension. Dessa ska bytas ut mot nya politiker som tar ansvar, har idéer och är beredda att visa ledarskap där det krävs men framförallt avser att tjäna det folk som går till valurnorna.

Vårt andra vallöfte är att statens kärnverksamhet skall prioriteras och byggas upp skyndsamt, men bestämt, för att klara framtidens kriser och krig som kan tänkas drabba landet. Det ska aldrig någonsin mer i det här landet sägas att vi inte var förberedda för att hantera en särskild händelse.

Det här landet och det folk som bor här skall aldrig mer behöva höra ”Vi har varit naiva”. All samhällsviktig verksamhet skall vara kraftigt skalbar och inför nästa kris redo att leverera, inte bara från dag ett, utan helst månader i förväg.

Det tredje löftet är att lekstugan och sandlådans tid är förbi. Icke relevanta tramsfrågor om spelteori, vem som samarbetar med vem och annat strunt kommer bemötas för vad det är. Barnsligheter.

Vi kommer vara beredda att samarbeta och hantera vuxna frågor så som vuxna förväntas agera. Ledarskap är att ha en idé, ett mål och och visa vägen framåt, något som det här landet verkligen har saknat.

Partiets ideologiska grundstenar kommer inte att sorteras in i dagens stuprörsliknande fack. Vi kommer både vara konservativa i det avseendet att traditioner och vårt sätt att leva som vi själva väljer är viktigt och skyddsvärt, vi kommer också låta en stor ådra av kraftigt liberal politik genomsyra partiets program då människor förtjänar att få leva som de själva väljer.

Vi lämnar dock inte Sveriges tradition av social omtanke för samhällets svagaste åt en toklibertariansk vilda västern utan kommer fortsatt erbjuda, de som verkligen behöver stöd, den trygghet som ett land tillsammans kan förväntas göra i omtanke om sin nästa. Värdegrund ska bytas ut till Värdighet.

För att återbygga allt som vi förlorat vill jag bjuda in till ett nytt tankesätt. Ett sätt där vi lägger den gamla politiken åt sidan. Där vi inte längre ser oss som barn till ett gammalt politiskt tänkesätt utan vuxna människor som i en ny värld ska använda våra erfarenheter och likheter, men kanske främst våra olikheter, för att bygga detta nya.

Det är i mötet med andra människor, där idéer och erfarenheter stöts, som vi utvecklas som människor. Detta skiljer oss från djuren. Det är hög tid att räta på ryggarna och bygga en framtid för alla i Sverige.

När nästa kris kommer ska vi vara redo på riktigt.

Publicerat i Beredskapspartiet, Corona, krisberedskap, preppochpolitik | 2 kommentarer

Stormen kommer

I skrivande stund drar en vinterstorm in över oss. Även om det inte är mycket till vinter är vindarna minst sagt friska, det går svallvågor i de sedan länge överfyllda vattentunnorna som står vid knutarna.

SMHI har varnat för stormbyar kring oss, en klass-1:a, nivån högre utmed kusterna.

Så vad gör ett par ganska vanliga preppers inför denna stundande storm? Svaret är faktiskt så tråkigt som: nästan ingenting.

Vi har vad som kan tänkas behöva här hemma. En dubbel-Gudrun kan kasta sig över oss och låsa in oss en vecka utan att det egentligen blir annat än besvärligt, men lösbart.

Så vad har vi, förberedda nördar som vi är, faktiskt gjort?

  • Köpt ett lock öl. Mest för skojs skull, om vi blir instängda kan vi bädda ned oss framför kaminen och ta en mysig oplanerad semester.
  • Skämt åsido, djuren har fått extra noggrann tillsyn. Kaninhusens tak är kollade så tunga stenar håller dessa på plats.
  • Eftersom vi bor på landet med elen i luftledning kan det tänkas bli strömavbrott. Inför det har vi fyllt badkaret så vi slipper bära preppvappen för att spola i toaletten med. Dasset finns ju också men varför gå ut i ovädret om man kan dynga inne?
  • Isolering är ju inget som vårt hus hört talats om, därför värmer vi på lite extra medan vi kan. Luftvärmepumpen går på maxeffekt för första gången denna säsong, kaminen fick brinna hela förmiddagen och vårt enda element som sitter i badrummet höjdes ett snäpp. Vi håller dörrarna öppna så värmen sprids i huset medan vi har den. Går strömmen får vi väl överväga att bugga in i bäddsoffan i vårt vardagsrum.
  • Och så sitter mobiltelefonerna i sina laddsladdar så vi kan twittra genom eventuella storm-shtf:s ikväll.

Är man trygg med sina förberedelser inför olika händelser så är det inte särskilt jobbigt, händer det saker får man lösa de allteftersom de dyker upp.

Till middag tänkte vi äta prova något nytt idag, ett recept på kyckling med indiska kryddor. Går strömmen får vi väl helt enkelt damma av pannlamporna och tända upp vedspisen.

Snus och vedspis. Då löser det sig.

Publicerat i Börja Preppa, krisberedskap, livetpålandet, Prepptest, skarp händelse | Lämna en kommentar

Stora Prepperpriset – 2019

Nobeldagen är kommen och till Alfred Nobels minne är det dags att ännu en gång få äran att dela ut – Det Stora Prepperpriset.

prepperpriset

Bilden är stulen ifrån Prepperprisets eviga skyddshäxa: Mordvitsaren, @battleaxe

För att vinna den eviga ära som följer med detta pris så krävs det att man under året har gjort något alldeles särskilt för antingen sin egen preppsituation eller den svenska scenen för prepping och hemberedskap i sin helhet.

Den beslutande Nobelkommittén (som har slagit tillbaka förra årets kuppmakare och återigen kan dela ut priset helt i egen regi) har valt följande motivering:

Vinnarna av årets pris tilldelas två personer som inte bara gjorde ett stort avtryck hos oss, när vi hade chansen att träffa de båda. De är synnerligen välförtjänta av priset för sin lust att ge sig ut i naturen, utforska, experimentera, lära sig mer och framför allt annat skriva ned och berätta om det så att vi andra kan bli klokare.

Därför har vi beslutat att det Stora Prepperpriset till Alfred Nobels minne skall tilldelas Vardagsprepping tillsammans med sin grabb Maxi.
Deras enastående blogg hittar ni här.


Tidigare vinnare av den eviga ära som följer med priset:
Det stora Prepperpriset – 2016: MatsGyver för #prepperSEmeeting2016
Det stora Prepperpriset – 2017: s
vensk prepper för Prepperpodden
Det stora Prepperpriset – 2018:
Vår egen preppresa, tilldelad av en rebellisk jury som kuppade årets utdelning.

Det stora Prepperprisets historiska gestalt – 2017: Lars Wilderäng för Stjärnklart
Det stora Prepperprisets historiska gestalt – 2018: 
Urvaken, för sin blogg

Publicerat i Prepperpriset | 2 kommentarer

Historia från verkligheten – Preppa pryttlar?

Det sa bara tjoff. Och rätt som det var så stod man där med halva kranen i näven.

Hushållsinredning slits. Det är inget konstigt med det, men visst blir det besvärligt när blandaren, alltså kranen som sitter i badrummets handfat, förvandlas från en god vän till ett lagom farligt tillhygge att slå trädgårdstomtar med i huvudet.

Eftersom vi har haft några bökiga veckor med det ena och det andra (läs #minipip) så var tanken lockande att ta med sig handtaget och krypa ned under täcket, sova tills åtminstone trettondagen eller ännu hellre påsk. Fast det går ju förstås inte.

Men problemet såg ut att kunna lösas enkelt. Svärmor, den gamla ärevördiga miss Agata Ragata, skulle komma och hälsa på så hon stannade till på en järnhandel och köpte med sig en sprillans ny (och av oss utvald) blandare.

Så när gamen äntligen hade lyft, (mamma åkt hem.reds anm) gjorde vi slag i saken och flyttade ut kommoden, demonterade den brutna blandaren och skrubbade varenda vrå av två decenniers gammalt guck som äntligen fick se dagens ljus.

Den nya blandaren sattes på plats, ack så grann, men efter det stötte vi på patrull. Det visade sig behövas en skarvpryttel mellan husets vattenledningar och vår nya blandare. Så nu sitter den gamla blandaren återigen på sin plats, sned och vind måhända, men så kan det gå.

Kontentan av detta är följande:

Att preppa bas-kit* med pryttlar kan vara bra. Ingen av oss har vana från vatten/avlopp så därför har vi inte samlat på oss överblivna bra-att-ha-grejor för sådant. Vi äger verkligen ingenting sådant.

Men, oavsett hur många pryttlar, pinaler, o-ringar och blandare du lägger i lådor. Så se till, för bövelen, att det finns en ballofix på varenda vattenledning du någon gång kan behöva jiddra med.


Bas-kit* = | trad. Ett kit med basgrejor. | Urban. ”BA-skit” som I ”Bra Allehanda-skit” |

Publicerat i anekdot, Börja Preppa, Filurande/Flum, Historia från verkligheten | 2 kommentarer

Vår preppresa #14 – Fyra år som preppers

Tiden går och just idag är det fyra år sedan vår preppresa började. Livet idag är fundamentalt annorlunda mot hur det var då, den där lördagen för fyra år sedan.

Vår preppresa har fört oss från påbörjande av en hemberedskap till att nu experimentera med självhushållning. Varje dag hämtar vi ägg från vår egna hönsgård och i frysen ligger det kött från ett halvdussin egenuppfödda kaniner. Och det rullar vidare, vid årsskiftet blir det slakt igen.

img_4161

Inte lika torrt som förra sommaren

Men med odlingarna går det fortsatt inget vidare, lågt vattenstånd i den grävda brunnen har tvingat oss att lämna det projektet vind för våg även denna säsong. Till nästa sommar finns åtminstone inte den ursäkten då vi nyligen låtit borra en ny brunn .

Ett av våra mål det här året var att inte fortsätta gasa utan försöka ta hand om och utveckla det vi har. Vi har därför främst ägnat oss åt höns och kaniner där vi både kläckt fram kycklingar och tagit våra första tre kaninkullar så det har minst sagt rullat på ändå med projekt och vårdande av dessa. Inför nästa säsong ska vi hitta en nivå som passar oss, ett tiotal höns och en kaninkull i taget.

Mycket av fritiden går åt att hitta förbättringar och förenklingar i vardagen. För kaninerna har vi bland annat gjort om burarna så husen ligger utanför istället inuti. Kaninerna får hoppa i en passage som är distanserad mot buren så husens tak inte droppar väta utmed väggarna. Detta gjorde dock burarna mer svårflyttade än förr så därför finns nya idéer inför nästa säsong, under tiden har vi byggt nya burar i ett uthus där de får bo under vintern.

Hos hönsen har vi gjort färdigt vår hönsgård, så nu kan de strutta in och ut som de vill. Inför nästa säsong skall de även få ett område för grönbete där de kan släppas ut.

Vårt lille troll växer så det knakar, sova får vi göra sporadiskt men det är en tröst att han åtminstone har ett dussin huggtänder att anfalla sina föräldrar med. Häromveckan lärde han sig gå helt själv utan att hålla i något. Hans favoritord är ”Muu”, ”Vov”, ”Miau” och ”Nöff”.
”Bä” hörs också ibland, oftast i affären när han ser lamm på toalettpapper.

Underhåll har vi försökt hinna med också. Vårt hustak är gammalt men borde hålla tätt i några år till, förutsatt att vi inte råkar ut för förlupna takpannor igen som vi gjorde i somras. Det kanske är tveksam prepp att med hjälp av spännband fästa en dubbel aluminiumstege i en gammal gjutjärnstege för att nå till de högsta ränndalarna.. Men som tur är så är vi förstås galet höjdrädda och gör det därför nästan säkert för oss vid sådana tokigheter. Nästa gång blir det antingen skylift eller byggnadsställning och nytt tak dock, man ska inte utmana ödet (som i tyngdlagden) mer än nödvändigt.

Men sommaren gick och kycklingarna har vuxit. Här hittar ni tråden om när kycklingarna kommer till världen:

Att öva skytte både med gevär och pistol har vi också hunnit med lite utav under året, några guldserier på 25-banan har vi dock inte sett röken av. På bockjakten var vi ute tillsammans men det enda sällskap vi hade då var en pinntjur som stannade till ruskigt nära och glodde trotsigt på oss.
När älgjakten väl drog igång var den ena av oss för första gången med som i huvudsak drevkarl i ett större jaktlag. En älgtjur bärgades ut ur skogen första dagen och det var en väldigt spännande upplevelse att hänga upp och flå den när vi kom tillbaka till bondgården.

img_4659

Årstiderna är häftigare utanför stan

Förutom den nya vardagen med att ha en liten gård på landet och vårt första barn har årets absolut höjdpunkter varit alla preppups. Särskilt PiPup19 där vi återigen fick chans att bjuda hem kära gamla vänner och träffa nytt folk som delar våra intressen. Några är långt förbi oss i kunskap och gårdsliv, andra är nyfikna och vill lära. Många små preppups har det blivit också och skytte har varit en återkommande aktivitet. Själva hann vi aldrig skriva något om PiPup19, men det gjorde Prepperiet och det borde ni läsa. Planerna har hunnit en god bit på väg inför #PiPup20 som då kommer utökas med en extra dag.

Tyvärr hinner vi inte ta oss samma tid för bloggandet längre, twitter är ett snabbare format och där vi har våra vänner så därför blir fokuset därefter.

Men vi står fast i att våra hjärtan ligger i hemberedskap. Riktiga preppers är de som får skit gjort, oavsett om man preppar för 72h i lägenhet eller går crazy och odlar upp hela sin trädgård.

Ni som tänker, ni som gör, ni är så jävla bra.


Tidigare kapitel på Vår preppresa hittar ni här.

Publicerat i Vår Preppresa | Lämna en kommentar

Kaninen är död

En av våra honkaniner dog tidigt en tisdagsmorgon. Händelseförloppet var odramatiskt och det kom som en ren överraskning. Vi hade inte märkt något annorlunda dagarna före, kvällsmaten hade inmundigats med god aptit och vatten fanns det kvar i skålen också när hon hittades. Tur i oturen handlar detta om det djur som inte är upptagen med att uppfostra en kull. Om någon av de djuren dött och efterlämnat 5-6 ungar hade det kanske blivit en ännu sorgligare historia.

Det gick till som så att hustrun i familjen satt vid matsalsbordet och arbetade, kastade ett getöga ut till kaninerna och noterade att just denna honan låg på ett till synes annorlunda vis. Hon höll kvar blicken men då lyfte djuret sitt huvud och faran över blåstes så att ett telefonmöte kunde tas vid. Klockan är då omkring åtta på morgonen.

När maken något senare kommer ned tillsammans med det lelle tröllet minipip noterar även han att kaninen ser ovanligt slapp ut. Hustrun säger att djuret nyligen rört på huvudet och att det kanske trots allt är dräktigt ändå så som hon ligger och slöar i morgonsolen. Maken säger att kaninen ser jävligt död och går ut för att kolla hur läget egentligen är.

Väl ute noteras att kaninen inte andas, både bröstkorg och nos är stilla. På avstånd ligger hon egentligen inte anmärkningsvärt märkligt men det kan vara som så att ögonen reagerar på de små detaljerna vi vanligtvis inte uppfattar, i det här fallet stillheten. Mörksuggan har bråttom att komma iväg till dagens arbetsuppgift och minipip kräver sin uppmärksamhet så djuret blir liggande i några minuter innan ungen stoppas ned i vagnen.

img_3624

Hustruns arbete var för dagen beläget nära hemmet så vi beslutar i telefon att hjälpas åt att ta reda på vad som hänt djuret när hon väntas åter hemma några timmar senare. Att låta djuret ligga kvar i buren kändes fel och dumt så kroppen bars iväg till en skuggig plats där en tillfällig hage av kompostgaller ställdes upp, allt för att inte hönsen skulle upptäcka kvarlevorna och börja hönsa där. Vid denna tidpunkt är djuret fortfarande varmt, mjukt och rörligt i kroppen så vi har gissat tiden för döden någonstans på runt morgontimmen kring åttasnåret.

När kroppen bärs iväg i ena handen, och barnvagnen skjuts framåt med den andra pekar ungen på kaninen och säger översatt från bebisspråk ”Kolla katten”. Hur vi ska introducera död och slakt för honom kommer bli en intressant och viktig del, någon gång i framtiden.

När man inte är bekant med likstelhet så märks den påtagligt efter bara ett par timmar. Skuggan rörde sig bort från kaninen och när den flyttades igen blev upplevelsen intressant nog att notera om man någon gång behöver göra en bedömning kring hur länge ett djur i den storleken kan ha varit dött.

img_3625

Med Mörksuggan väl hemma igen var det dags att försöka ta reda på vad som hade hänt. Vi stoppade ned #minipip i barnvagnen igen, band kaninens baktassar med balsnöre och hängde djuret i ett träd. Avblodning var inte att tänka på utan vi försökte lägga ett litet snitt och öppna upp med en bukkniv. Det var ganska enkelt tack vare en vass kniv, men tekniken behöver övas in då finessen saknades.

Väl inuti vet vi inte riktigt vad vi kollar på. Vi öppnade ganska försiktigt eftersom vi var rädda för att få hela innanmätet tillsammans med halvbakade kaninungar i famnen. Tur i oturen så visade det sig dock att djuret inte var dräktigt.

Vårt viktigaste mål var att hitta och undersöka levern. Där ska man kunna se tydliga spår ifall djuret dött av kaninpest. Andra teorier skulle också undersökas så som eventuella tumörer och insidan av ett gammalt sår som djuret hade haft i sin nacke några veckor tidigare.

img_3628

Det är stor skillnad på att plocka ur mänskliga plastorgan ur en Benjamin-gubbe i lektionssalen för att bilda sig en uppfattning om hur kroppen ser ut inuti. Att översätta det till en kanin femton år senare är inte enkelt. Fast det är det inte heller att sitta och fånglo på Youtube kring hur man tar ur ett djur. Från Youtube kan man få inspiration och idéer och lite knowhow men för att lära sig något på riktigt behöver man vara med. Helst tillsammans med folk som visar och förklarar men att ha stöd ifrån vänner på distans fungerar väldigt bra det också, om man har förmånen att omge sig med så bra folk som vi lärt känna tack vare vårt preppande.

Efter lite grävande hittade vi en njure. Inte den del vi sökte men nedan kan ni se en bild på hur en fin njure hos en kanin skall se ut. En kort stund trodde vi att det kunde varit levern men när vi hittade en likadan till förstod vi att det definitivt var fel.

img_3728

Levern återfanns kort därefter. Även den såg fin ut och kaninpesten hade inte drabbat våra djur.

img_3729

Påtagligt var dock redan när vi öppnade djuret att magsäck/tarmar såg svullna ut. Efter konsultation med goda vänner som kan kaniner bättre än oss drog vi slutsatsen att djuret dött till följd av en förstoppning. Detta kan sannolikt ha orsakats av för snabb tillvänjning av färskt försommargräs hos ett djur som varit känsligt mot just detta. Som djurägare är vi förstås ansvariga och det känns mycket tråkigt att det gick som det gick.

img_3727

Slutligen är vi några erfarenheter rikare och har även rådbråkat det som kan ha gjorts fel. Riktigt försiktig tillvänjning av snabbväxande försommargräs inför sommarsäsongen kommer vi alltid ta på största allvar framöver.

Just denna kaninhona saknade ju kull och vi hade försökt para henne flera gånger tidigare. Eftersom det även denna gång misslyckats hade hon inom några veckor ändå varit tvungen att lämna jordelivet. En klen tröst.

Det som gör oss mest ont är något helt annat dock. Djur är naturligt bra på att dölja sina åkommor och vi upptäckte dessvärre ingenting i förväg. Det hade givetvis känts bättre om vi upptäckt djurets vånda och själva kunnat avsluta dess lidande så fort som möjligt.

Publicerat i kaniner, livetpålandet, självhushållning | 2 kommentarer

När pendeln svänger

Det jag vill berätta är att vi inte är immuna mot krig, död, svält och katastrofer. Att vi kan bli både offer och förövare.

Men det är lätt att tro så efter ”200 år av fred”. I själva verket är det i sig något som jag gärna skulle kalla en idiotbeskrivning. Delvis för att det inte ens är sant.

Del I – Immunitet

Vi människor glömmer fort. Det är djupt inrotat i vår DNA. Efter att ha varit med på en förlossning kan man verkligen inte förneka just det. Vi glömmer det som varit jobbigt och går vidare. Så länge man är sysselsatt så hinner man inte älta och då bleknar det jobbiga och försvinner ut ur det primära minnet och blir en rest i synapserna som dyker upp under dåliga dagar.

Bara under de år jag levt har det hänt en massa otäcka saker:

  • Olof Palme blev mördad på öppen gata. Av en alkis eller av våra egna får vi väl kanske aldrig veta men en statsminister sköts i berått mod.
  • Många år senare blev en utrikesminister knivhuggen så illa att hon avled. Hon efterlämnade sig två barn och en make.
  • 852 människor omkom när Estonia förliste.
  • 63 personer dog till följd av några skitungars nyck vid diskoteksbranden i Göteborg.
  • En strömlös och skenande spårvagn, också den i Göteborg, släckte 13 människoliv
  • Tsunamin i Indiska oceanen beräknas ha dödat omkring en kvarts miljon människor. Den var långt bort från Sverige men där förlorade ändå 543 svenska medborgare livet.
    En god väns sambo var där och klarade livhanken på ren tur, 17 år gammal.
  • Drottninggatan för två år och två dagar sedan. Många personer fick skador för livet och fem helt oskyldiga människor fick för hat och illvilja betala med sina egna liv.

Vad vill jag poängtera med detta? Just att vi inte är immuna. Vårt kvitto på ”200 år av fred” är lika värdelöst som papperet man skriver det på. Och även om det vore sant så säger det ingenting om nutid och framtid. Det är helt enkelt inte värt någonting.

Som jag tolkar situationen nu är vi indragna i minst tre allvarliga konflikter:

  • Smutsen IS och andra extrema uttolkare av Islams sämsta sidor har förklarat krig mot väst. Deras kalifat har fallit och de enda platser som finns kvar att slåss på är mot mjuka mål i väst. Hemma hos oss, i våra huvudstäder och mot oskyldiga civila.
  • Hybridkrigföringen från Öst. Den ryska björnen vaknade tidigt när chocken lagt sig efter Sovjetunionens fall. Den har arbetat strävsamt för att destabilisera, med imponerande framgång dessutom, och så länge det finns lågt hängande frukter kommer de med överraskning vara beredda att slå först, att slå hårt, för att därigenom nå sina mål.
  • Individens frihet. Missförstå mig rätt, jag är för både viss kameraövervakning och att inte vem som helst ska kunna skaffa sig ett jaktvapen hur som helst, men vi lever just nu i en tid där individens rättigheter allt oftare ställs åt sidan för den goda saken. Och det är lätt att försvara den utvecklingen så länge man tror att de som innehar makten vill gott.
    Därför försöker jag alltid att fundera på vad som skulle hända om de som är allra mest politiskt olika mig själv får makten. Om de tar kontrollen och redan har manegen krattad med tillgängliga instrument för övervakning, kontroll och möjlighet att påverka människor för sina egna syften.

Som ett experiment för den sista tanken:

Tänk dig hur fint det vore att ha dödsstraff. Bara kunna fimpa människoliknande avträden som Breivik och Akilov. Anders Eklund och Josef Fritzl.

Men tänk dig om rätten att utdöma det straffet kontrolleras av Jonas Sjöstedt, Annie Lööf eller Jimmie Åkesson? Då blir det genast något mer olustigt i min bok.

Del II – Pendeln

Vad är pendeln och varför ska just vi vara extra oroliga för den?

Vårt sätt att alltid försöka vara pragmatiska och konsensussökande har bidragit med många bra saker. Det är verkligen ingenting man ska förakta men det finns också en baksida. När saker går för långt har vi bevisligen tenderat att köra hela vägen, rätt in i kaklet, för att först då göra en 180-graders helomvändning och blåsa på lika fort åt andra hållet.

Oavsett vad man tycker om det så är migrationspolitiken ett av de tydligaste exemplen i närtid. Där gick man från ”Mitt Europa bygger inga murar” till att sätta upp staket och gränskontroller på Hyllie tågstation. På bara ett par månader.

Ett annat exempel som jag själv är mer intresserad av är den fullständiga slakten av både militärt- och totalförsvar. Ingen politisk sida kan hållas ensamt ansvarig för detta. Socialdemokraterna började med den hypereffektiva förbandsdöden och Alliansen fortsatte, med kirurgisk precision, att skära bort det lilla som fanns kvar.

Och nu i efterhand, när pendeln svänger, så skall både militära och totalförsvarsförmågor byggas upp men då är kostnaden så ofattbart hög att man står på bromsen av ren skräck för att inför väljarna tala om sanningen.
Det faktum att vi står med brallorna i knävecken.

Vad händer nästa gång pendeln svänger?

Vilka fler extremer kan vi förvänta oss och vad för de med sig?

Att vi tagit för lättvindigt på återvändande IS-terrorister, försvar och säkerhet samt synen på individen är uppenbart. Vad det för med sig i förlängningen går bara att spekulera kring men man måste nog tyvärr vara beredd på att det kommer kosta oskyldiga människoliv i fler otäcka angrepp med knivar, sprängladdningar och fordon kraschande in i folksamlingar. Att miljoner individer därtill skall begränsas och kontrolleras i sina egna liv kan ses som en naturlig följd men vi ska inte lita på att de som har makten i slutändan kommer se till något annat än sina egna intressen i form av väljarstöd och höga löner ut ur den gemensamma statskassan.

Ett pris som kommer bli ännu högre att betala är kostnaden av människoliv i händelse av att vi blir indragna i en militär konflikt. Vilket inte är ett helt osannolikt scenario om vi tittar några år framåt.

När den vågen drar över oss kan vilken dumskalle som helst hojta om våra 200 år av fred men se sig överbevisad av en destruktiv kraft av betydligt större politiska spelare än lilla Sverige, med sitt högst utsatta geografiska läge och avsaknad av både uthålligt militärt- och totalförsvar.

Hur många kommer att dö:

  • när kryssningsrobotar slår mot militära mål centralt placerade i städerna?
  • mot militära- och totalförsvarsmål i städerna?
  • mot anläggningar av alla sorter, kanske lagda i malpåse och plomberade sedan tjugo år tillbaka, men som nedkämpas bara för säkerhets skull?
  • av våld på gatorna?
  • när landstigningen av främmande makt är ett faktum och våra soldater skall nedkämpa fienden i flertalet olika hot spots från norr till söder?
  • när hamnar är blockerade och livsmedlen inte kan transporteras från förråd till butiker?
  • när vanligt folk inte får i sig rent vatten, mediciner eller tillgång till ens den enklaste sjukvård?

Vad händer när de nukleära och konventionella vapen som riktas mot oss faktiskt avfyras?

Vi har inte den redundans som krävs, vi har inte tillräckligt med uthållighet. Pendeln svängde alldeles för långt.

Del III – Vägen fram till konflikt

Vår väg mot tuffare tider ser ut att vara tydligt utstakad. Och i det spelet är vi alla en bricka som motståndaren vill utnyttja.

Ett mycket obehagligt exempel är det som hände i en liten stad i Italien för en tid sedan. Där rann bägaren över för en till synes helt vanlig människa. Han tog en pistol och gick ut på gatan och sköt de första bästa han fick syn på. Målet för honom var att de skulle vara utlänningar från det som kallas MENA-länderna. För många människor från just det området hade kommit till Italien och ställt till med besvär.

Han tog sig alltså rätten att dela ut dödsdomar mot folk som såg ut på ett visst sätt, för att kollektivt bestraffa utlänningar. Sedan satte han sig på marken, iklädd landets flagga, och lät sig gripas av polis.

Pendeln har svängt även i Italien, för det som är allra mest anmärkningsvärt är reaktionen från den vanliga medborgaren. De brydde sig helt enkelt inte eftersom ”de förtjänade det”. Kanske inte just de som blev skjutna men några besvärliga och potentiellt farliga Marockanska gatubarn kunde gott få sig en kula eller två.

På det sättet utnyttjas vi. Vi ska inte längre orka bry oss om verkligheten, vad som är rätt eller fel, sant eller falskt. Det görs inte genom att sälja in en uppenbar lögn som en alternativ sanning. Det görs mer effektivt än så. För kan du som alternativ till sanningen sälja in 200 andra saker, allt från saker som är realistiska till ren gallimatias så tar du bort den vanliga människans ork att försöka förstå och vara tillräckligt källkritisk. Det är en baksida av vårt i övrigt fantastiska informationssamhälle.

Vi står inför en fruktansvärt obehaglig utveckling

Landets extrema förmågor vädrar morgonluft. Först kommer fler terrordåd återigen utföras av religiösa självutnämnda hjältar.

När den där ”vanliga” svensken sen tröttnar kommer han ta till våld. Det räcker med en liten löst organiserad lika störd sektgrupp människor som IS-terroristerna. De kan ställa till väldigt stor skada genom att göra som sina nazipolare Ausonius eller Mangs.

Tredje gruppen för allmänheten livsfarliga förmågor utgörs av lika störda människor fast från det autonoma blocket. De kommer inte sitta still utan med glädje kasta sig in, på sina vita springare, i den våldsspiralen och köra sitt korståg.

Sedan följer det hot, hat och våldshandlingar mot alla som går dessa grupper emot. En av grupperna lägger upp ett bestialiskt tortyrmord på nätet. Eskalationen efter det kommer bli lavinartad.

En situation som på Nordirland där det riktats bomber och allehanda sprängladdningar mot både civila och myndigheter som deras anställda och arbetsplatser är en tänkbar utveckling.

Och gemene man riskerar att vara så trött på allt elände så de faktiskt bara rycker på axlarna och tycker att andra får vad de förtjänar. För de orkar inte bry sig längre.
”Han var kanske oskyldig men de där marockanska gatungarna kan dra åt helvete”
”En sverigedemokrat mindre gör väl inget”
”Skönt att se att den där djurrättsaktivisten fick vad hon förtjänade”

Och allt detta i samband med direkta krigshandlingar

Påfrestningarna kommer att bli enorma. Vi har inte uthållighet för att ta hand om flera masskadeutfall samtidigt. Vi kommer inte ens kunna ta hand om våra gamla och sjuka ordentligt om landet hamnar under hård press. Än mindre de som ska slåss för oss i både militära och civila uniformer.

Beredskapen hemma hos friska familjer är enligt alla undersökningar nästintill obefintlig. Vi riskerar alltså en situation där alla är frustrerade, hungriga och desperata. Och ingen hjälp finns att få.

Vi kan alla förbereda oss när tid för det finns. Det gör oss starkare själva och då kan vi gå ihop och hjälpas åt som goda människor bevisat så många gånger. Men det kräver att inte alla står på ruta noll. Det kräver att vi orkar sålla information. Det kräver att vi gör rätt när andra handlar i affekt.

Det finns fortfarande lite tid kvar. Men ställ dig själv följande fråga:

När pendeln återigen svänger, vem kommer du då att vara?

Publicerat i Börja Preppa, Prepp, preppochpolitik, Terror | 3 kommentarer