Beredskapspartiet

”Nu får det tammefan vara nog med den här jävla lekstugan”

Om jag kommer igenom denna pandemi med hälsan och sinnet i någorlunda skick deklarerar jag härmed att jag avser kandidera till Riksdagen med det nystartade Beredskapspartiet.

Målet är att städa upp den soppa och det kaos som landet börjat se, men framförallt kommer att genomlida under Corona-pandemin, och att så gott det går ge plåster på såren för de efterlevande. De som kommit att lida på grund av gårdagens politiker och deras myndighetspersoner som av allt att döma snarare verkat tjänat sig själva än folket.

Det första vi går till val på är att en sanningskommission skall genomföras där hela landets försvar- och säkerhetspolitik noggrant skall granskas i samtliga delar. Detta skall utföras av en bred grupp, bestående av kompetenta och sakkunniga, där målet är att ta reda på vad och vilka som bär ansvar för det totala förfall som satt oss i denna situation. Det förfall som tog oss från ett av världens mest förberedda länder till vad som senare visade sig vår-vintern 2020 stod helt tagna på sängen, då inför en kris vi både kunde förutsett och haft betydligt bättre beredskap inför.

Förutom de massiva nedläggningsbeslut som både civila och militära beredskapsmyndigheterna behövt hantera skall denna granskning noggrant gå igenom de större katastrofer och händelser som landet varit med om sedan 1990-talet och varför dessa bittra lärdomar inte har lett till tillräcklig medvetenhet inför nya kriser. Detta ska vara folkets röst mot den gamla maktfullkomliga skaran som omgående behöver sättas i pension. Dessa ska bytas ut mot nya politiker som tar ansvar, har idéer och är beredda att visa ledarskap där det krävs men framförallt avser att tjäna det folk som går till valurnorna.

Vårt andra vallöfte är att statens kärnverksamhet skall prioriteras och byggas upp skyndsamt, men bestämt, för att klara framtidens kriser och krig som kan tänkas drabba landet. Det ska aldrig någonsin mer i det här landet sägas att vi inte var förberedda för att hantera en särskild händelse.

Det här landet och det folk som bor här skall aldrig mer behöva höra ”Vi har varit naiva”. All samhällsviktig verksamhet skall vara kraftigt skalbar och inför nästa kris redo att leverera, inte bara från dag ett, utan helst månader i förväg.

Det tredje löftet är att lekstugan och sandlådans tid är förbi. Icke relevanta tramsfrågor om spelteori, vem som samarbetar med vem och annat strunt kommer bemötas för vad det är. Barnsligheter.

Vi kommer vara beredda att samarbeta och hantera vuxna frågor så som vuxna förväntas agera. Ledarskap är att ha en idé, ett mål och och visa vägen framåt, något som det här landet verkligen har saknat.

Partiets ideologiska grundstenar kommer inte att sorteras in i dagens stuprörsliknande fack. Vi kommer både vara konservativa i det avseendet att traditioner och vårt sätt att leva som vi själva väljer är viktigt och skyddsvärt, vi kommer också låta en stor ådra av kraftigt liberal politik genomsyra partiets program då människor förtjänar att få leva som de själva väljer.

Vi lämnar dock inte Sveriges tradition av social omtanke för samhällets svagaste åt en toklibertariansk vilda västern utan kommer fortsatt erbjuda, de som verkligen behöver stöd, den trygghet som ett land tillsammans kan förväntas göra i omtanke om sin nästa. Värdegrund ska bytas ut till Värdighet.

För att återbygga allt som vi förlorat vill jag bjuda in till ett nytt tankesätt. Ett sätt där vi lägger den gamla politiken åt sidan. Där vi inte längre ser oss som barn till ett gammalt politiskt tänkesätt utan vuxna människor som i en ny värld ska använda våra erfarenheter och likheter, men kanske främst våra olikheter, för att bygga detta nya.

Det är i mötet med andra människor, där idéer och erfarenheter stöts, som vi utvecklas som människor. Detta skiljer oss från djuren. Det är hög tid att räta på ryggarna och bygga en framtid för alla i Sverige.

När nästa kris kommer ska vi vara redo på riktigt.

Publicerat i Beredskapspartiet, Corona, krisberedskap, preppochpolitik | 2 kommentarer

Vi buggar in. Dag 5. Biltur

Kort inlägg idag.

Gjorde en utflykt till både byn och närmaste staden för att åka lite bil.

Det var massvis av bilar både på både ICAs och COOPs parkeringar. En tisdagsförmiddag. Inte för att vi har rutin på att skrota där och då men likväl anmärkningsvärt.

Vid lanthandeln var det rusning också, fast två bilar plus Posten är ganska standard alla tider i veckan. Antalet traktorer räknas dock inte.

Det känns som att situationens allvar, likt en våt yllefilt, långsamt lägger sig över landet.

Imorgon åker vi nog ut igen och köper lite mer av det som är viktigast nu.

Blöjor. Godis. Tobak.

Gissa vilken av familjens medlemmar som valt sin produkt på inköpslistan.

Publicerat i Corona, krisberedskap, Prepp, skarp händelse

Vi buggar in. Dag 4

Idag trodde jag att det var kört på riktigt. Att den stora olyckan hade drabbat oss och skulle kullkasta hela vår plan kring en initial bug-in och tvinga oss direkt till akutmottagningen med ett skadat barn.

Hustrun gick med lilleman och mig ut för att ta hand om djuren medan vi grabbar ägnade oss åt att hoppa i vattenpölar och samla upp skräp så som gamla blomkrukor i plast som i tidernas begynnelse sannolikt blåst ut från vår trädgård. Detta fortlöpte med långsam framgång, vi hann bland annat med en lång sidoexpedition i skogen och det bådar ju förstås gott för framtidens utflykter med det lilla trollet.

Hur som tar hustrun över kollen på ungen och de kallar bort bakom lagården ut i en kohage. Jag spatserar fortsatt omkring med min skräpkasse och försöker snygga till omgivningen men då händer det. Ett illvrål i skräck ljuder likt en mistlur, bakom lagården låter frugan som en stucken och gris och ryggen på mig blir spikrak och iskall. Något är fel, väldigt fel. Bakom lagården finns just nu en stor grusgrop som bondens pojk inte jämnat ut, det är branta kanter och ingen mjuk landning på botten. Det finns också minst en gammal brunn och även om den ska vara säkrad vet jag inte vad som händer på andra sidan. Fokuset från sakletare till att mentalt vara beredd att möta och agera går blixtfort. Vad som än har hänt på andra sidan måste jag lösa det.

Jag sätter full fart. Och det är inget vidare tempo. Vid redan en god rondör vid start har jag pälsat på mig alldeles för mycket kläder eftersom det var så kallt igår. Likt en michelingubbe med overall travar jag som en flodhäst i dåliga skor över ojämnt underlag och tar genvägen över komposthögen för att hinna fram till ylandet som ekar över gården. Förbi lagården, ut på grusvägen och runt till baksidan. Lederna skriker av denna plötsliga rörelsechock efter flera veckors problem och alldeles för mycket påtvingat stillasittande men jag ska fram.

Väl på baksidan får jag direkt syn på trollungen i blå jacka. En sekund senare ser jag själv lika förvånad ut och lång i ansiktet då vi gemensamt står och häpet beundrar familjens matriark som sliter av sig sin fleecejacka och sedan vevar denna tingest i vild panik mot marken. Spektaklet fortsätter tills paniken avtar och efter att båda vuxna hunnit hämta andan kan vi reda ut att en fjolårskardborre fastnat på ena ärmen och kan blåsa faran över.

Så roligt har vi det medan coronakrisen drar in över landet. I övrigt så roterar vi ut färskvaror och sådant som behöver göras åt först. Omelett till kvällsmat!

Publicerat i Corona, Historia från verkligheten, krisberedskap, Prepp, Prepptest, skarp händelse | Lämna en kommentar

Vi buggar in. Dag 3

Idag blev det för första gången påtagligt för oss att vi bestämt oss för att ändra våra sociala vanor. Hemmet vart ganska ordnat, vårt lille troll tämligen understimulerat, djuren behövde ingen extra skötsel idag och vädret har återgått till den eviga novembermånaden. Då åker man förstås och hälsar på en släkting och gör en utflykt. Eller inte.

Tillråga på allt var det full fart här redan från fem-snåret i morse så till och med söndagsfrukosten vart avhandlad väldigt tidigt. Och där stod vi och insåg att det nya normalläget är svårt att vänja sig vid. Men hemma stannade vi och allra mest har vi pratat prepp idag.

Vad hade vi valt att göra om vi gjort mer sista minuten-åtgärder senaste veckorna? Vad kommer vi sakna allra mest om vi inte besöker en affär de närmsta veckorna?

Visst, det allra viktigaste vi kunde köpt mer utav vore blöjor. Bara för att vi är vana vid det och det är smidigt. Beroende på hur framtiden utvecklar sig kan det ju ändå vara läge att gå all in på potträning och den biten. Annars så är det ännu mera färskvaror, frukt och sådana saker som man hade velat ha. Och snacks, godis och lyxprepp hade vi båda förstås flera förslag kring.

Det andra som spökat för oss idag är de råd och den presskonferens som hölls av regeringen med berörda myndigheter idag.

Åtminstone för oss är det svårt att få ihop budskapet att läget är mycket allvarligt men att man samtidigt inte går ut med mer kraftfulla riktlinjer i linje med våra grannländer och andra europeiska länder. Juridiskt är det kanske inte helt okej att stänga ned förskoleverksamhet och skolor bara för sådana som oss som inte har samhällsviktiga uppgifter, det kan jag köpa, men när man ställs inför extraordinära händelser kanske det är bättre att ha en för försiktig linje initialt och lösa detaljerna något senare. Om läget nu är så allvarligt som de själva påstår torde det väl vara bättre att inte belasta barnomsorgen fullt ut från början och riskera ytterligare smittspridning där.

Man behöver ju inte vara statsepidemiolog för att dra slutsatsen att läget borde bli ännu mera ansträngt om sjukhuspersonalen och deras ungar får det nya viruset samtidigt som deras ungars klasskamrater går hem med det och i sin tur smittar sina föräldrar och så är alla mer eller mindre sjuka några veckor senare.

Men nu får det vara nog med hjärngympa om det, jag är ju bara en oroad lekman som inte förstår mig på sådant. Som tur är har jag inte heller lyssnat eller helt litat på de råd som kommit från myndigheterna, utan anat att något större kan ha varit på gång.

För att återknyta till gårdagens inlägg borde ni lyssna på det som busschauffören i klippet berättar, jag tror att det fångar mycket av den oro och osäkerhet som nu råder.

Som vanligt, ta hand om er. Ring och prata med era nära och kära och i synnerhet de gamla och sjuka. Ta det så varsamt framöver ni bara kan. Stanna hemma och städa ur någon garderob eller sidovind om ni kan.

Första inlägget i serien hittar ni här.

För övrigt har vårt egna lilla troll ingen som helst respekt för SHTF, apokalypser eller pandemier. Tidigare idag ställde han sig helt sonika på Pestens Tid och studerande boken från ovan.

Publicerat i Corona, krisberedskap, Prepp, skarp händelse

Vi buggar in. Dag 2

Efter gårdagens ruskväder var den första tanken som inföll när gardinerna i morse fördes åt sidan intressant. Solsken, frost och en riktigt klar och härlig morgon. Lugnet som sänker sig när stormen bedarrat. Sen insåg jag att fallet nog snarare är precis tvärt om. Denna vackra vårvinterdag är mer sannolikt lugnet före den riktiga stormen.

I sociala medier håller folk på att slita varandra i stycken.. Det är förstås ingen ovanlig företeelse men det ter sig mer ”på riktigt” denna gång. Kanske är det tur att dessa bråk sker i flödet och inte ute på gatan IRL, åtminstone inte en så länge. Oron ökar och riskerar göra människor till tryckkokare, rätt som det är blåser locket någonstans.

Och oro finns det förstås även i vårt hem. Lilleman och jag är fortsatt förkylda. Vi tror inte det är Coronaviruset men kan ju förstås heller inte veta. Vi tröstar oss med att vi är pigga och glada och dessutom har nyst några gånger, det verkar inte vara så vanligt i coronasmittans spår. Sen får man helt sonika skjuta resten åt sidan för att oroa sig till fördärvets brant gör ingen nytta.

Myndigheternas råd ter sig allt spretigare. Att så många som möjligt ska undvika att belasta sjukvården och helst även att bli smittade är förstås logiskt, och så vittnas det även från folk som kan förväntas ha både know how och fötterna på golvet i vardagen. Därför skapas extra osäkerhet när myndigheter samtidigt säger att vi inte ska ställa samhället på nödbromsen och mellan raderna också att ”gilla läget, nu blir alla smittade snart”. Alternativet att köra helt raka rör har förstås också nackdelar med kanske allmän panik eller förnekelse till följd men all form av seriös kommunaktion ut har påvisat extremt stora brister. Med den informationen som kommer ut gör vi dock vårt val och stannar hemma, buggar in.

Vi kan göra det, därför är det rent av vårt samhällsansvar att göra det. Blir inte vi sjuka eller bär smittan vidare just nu så är vi inte heller till en belastning.

Så vad gör man då på sin andra dag av bug in? Laddar egen jaktammunition, gräver ståvärn, fäller träd över vägen och sågar ned grenar för bättre skjutvinklar?

Nej, förstås inte. Vi åt lite fil till frukost och gav oss sedan ut för att finklyva ved, ta hand om djuren och låta vårt lille troll springa av sig. Eftersom solen tittade fram tände vi sedan en brasa, ordnade med lite kokekaffe och fikade tillsammans. Min gamla mormor sitter i påtvingad bug in så vi ringde videosamtal för att muntra upp henne. På eftermiddagen städade vi huset och nu fram emot kvällen avser vi slappa i soffan och kolla Netflix. Inget mer dramatiskt än så, åtminstone inte än.

Däremot tänkte jag bjuda på ett tips om handsprit. Det är ju som bekant svårt att få tag i men jag lovade att fixa och köra in egenmecklad sådan till min arbetsplats häromdagen. Jag köpte ett par dunkar T-röd efter ett recept jag läst på en kvällstidnings coronapanik-sidor. Man skulle späda ut detta med lite vatten och tillsätta glycerol som tydligen är en mjukgörare som gör gott då handsprit som bekant är väldigt uttorkande. Glycerol är förstås utsålt på alla möjliga ställen men efter en snabb googling förstod jag att glidmedel med glycerin är ungefär samma sak.

Men kasta er inte över apotekens förråd på glidslem utan kolla om ni inte har någon glidmedel i den hemliga lådan under sängen så kan ni enkelt blanda ihop lite mer handsprit. Den luktar förstås aber och ser giftig ut inte bara mot Corona utan skulle nog avfärdas av den hårdaste A-lagfaren också men vafan, funkar det så funkar det? De lager handsprit som är på gång in på marknaden kommer nog först sjukvården tillhanda, och det med all rätta förstås.

Lämpligt förstås är också att i så stor utsträckning som möjligt använda tvål och vatten eftersom det också fungerar. Avslutningsvis om handsprit kan ni ju förslagsvis också på plats knölpåka ned de vidriga människor som tydligen varit inne och stulit sådant här på vårdinrättningar. Jag förespråkar egentligen inte våld hur som helst men i det här fallet torde det vara mer än väl befogat.

Recept:

  • 35cl T-Röd eller Brännar-Bosses prima akvavit från dunk.
  • 15cl Vanligt svenskt kranvatten.
  • En skvätt (1-3cl) Glidmedel med glycerin.

Observera att detta recept med T-Röd endast lämpar sig för utvärtes bruk.

Nästa inlägg i serien kan ni läsa här.

Publicerat i Corona, krisberedskap, Prepp, skarp händelse | Lämna en kommentar

Vi buggar in. Dag 1

Så var den över oss. Krisen, eller som vi kallat det i svängen, SHTF. Det blev en pandemi. Själv trodde jag mer på en ekonomisk krasch först eller kanske mest krigshandlingar men åtminstone det ena följer redan i virusets spår.

”-Vad var det vi sa?” är ett begrepp som skulle kunna användas nu och de som använder det är antingen hjärndöda primatpreppers eller någon form av antagonister till fenomenet prepping. Det finns inte ett jävla piss som är bra med att krisen kommer och nu måste vi alla hjälpas åt och ta oss ut någorlunda hela på andra sidan.

Tanken är att köra ett inlägg varje dag framöver. Det blir inte några jättedjupa analyser över vad som händer i omvärlden utan mer att följa hur våra vår vardag nu blir där vi avser att helt skärma av oss från fysisk kontakt med omvärlden över en tid framöver.

Vid det här laget har vi inte träffat några andra människor på ungefär ett dygn men slumpen har fallit sig som så att vi haft ytterst begränsande kontakter med folk i över en veckas tid, nästan två. Det låter kanske som strategisk ”juggesemester” men är helt utan uppsåt från vår sida. Jag har varit sjukskriven en vecka pga av problem med en fot och morksugga har vabbat denna vecka.

Att hela Corona-grejen sett ut att kunna spåra ur är ingen överraskning. Tack vare mer pålästa och duktigare människor än oss har vi fått bra input på omvärldsläget och de försök som gjorts för att kontrollera utbrottet i Sverige, även om det nu inte gick som önskat. Smittspårningsarbetet har inte varit förgäves men om bågen borde spänts hårdare från början får avgöras i efterhand. Oavsett kommer det finnas ett Sverige före och efter COVID-19.

Därför har vi redan varit sparsamma och försökt minimera våra sociala kontakter. Om smittspårningen haft rätt är risken för att vi exponerats för viruset extremt låg. Har de haft fel redan från början är risken något högre men inget vi faktiskt ligger sömnlösa över. Vi har åtminstone inte umgåtts med folk som varit i de värsta zonerna som av allt att döma står för lejondelen till att viruset börjar spridas okontrollerat i Sverige.

Några särskilda sista minuten-förberedelser har vi faktiskt inte vidtagit. Vårt vardagsliv har under fyra och ett halvt år varit en mental inställning på att det händer något en vacker dag. Eller efter fyra månaders november som det visade sig vara denna gång. Och nu står vi där och som prepperssveriges klokaste skribent uttryckt för så länge sedan så har man det man har när krisen kommer.

Vår sista minuten-shopping bestod mestadels av lite färskvaror och en del rökta korvar och sådana råvaror, detta gjorde vi för snart en vecka sedan. Och jag köpte en back öl igår vilket var min sista entré i en affär tillsvidare.

Och här kommer min avslutande reflektion i seriens första blogginlägg:

Jag tror inte det är vanliga krisberedskapsnördar och uttalade preppers som står för de ännu ganska få exempel av tomma butikshyllor man ser i sociala medieflödet. De flesta av våra prepperpolare är redan tillräckligt väl förberedda för att på sin höjd köpa hem det som inte hunnit att fyllas på, lite lyxprepp som snacks eller alkohol och andra vardagsgrejer. Jag känner ingen som ens i väldigt slutna forum skrutit om att de burit hem 45kg ris liksom.

Nej, detta handlar helt klart om en stark och galloperande oro hos ”vanligt folk”. Flertalet har nog tack vare Om kriget eller krisen kommer-broschyren haft detta lite latent i sinnet men inte agerat när tid funnits och när helt plötsligt väldigt många tar till sig myndigheternas råd på samma gång så blir det tomt.

Detta är en konsekvens av hela samhällets ”Just in time”-mentalitet där alla mindre lager av varor i princip ligger på rullande lastbilsflak.

Dessvärre tror jag knappast att vi ens sett början på vilka konsekvenser detta ger när ett samhälle utsätts för påfrestning. För det är inte bara havregryn, ris och Bullens pilsnerkorv som ligger på lastbilar. Dessvärre har samma tänk genomsyrat allt civilförsvar sedan årtionden tillbaka och sjukvården står inför en enorm börda framöver.

Mina tankar idag är så långt från ”vad var det jag sa?” som möjligt. Det finns inget roligt med att använda sin prepp i skarpt läge.
Förutom min egen familj och närmaste släkt är jag mest orolig och bekymrad för hur de som arbetar i samhällsviktig verksamhet ska orka sig igenom detta. I synnerhet våra kämpar som nu utgör ett krig mot en osynlig smitta på sjukhusgolven.

Nästa inlägg i serien kan ni läsa här

Publicerat i Corona, krisberedskap, Prepp, skarp händelse, Vår Preppresa

Stormen kommer

I skrivande stund drar en vinterstorm in över oss. Även om det inte är mycket till vinter är vindarna minst sagt friska, det går svallvågor i de sedan länge överfyllda vattentunnorna som står vid knutarna.

SMHI har varnat för stormbyar kring oss, en klass-1:a, nivån högre utmed kusterna.

Så vad gör ett par ganska vanliga preppers inför denna stundande storm? Svaret är faktiskt så tråkigt som: nästan ingenting.

Vi har vad som kan tänkas behöva här hemma. En dubbel-Gudrun kan kasta sig över oss och låsa in oss en vecka utan att det egentligen blir annat än besvärligt, men lösbart.

Så vad har vi, förberedda nördar som vi är, faktiskt gjort?

  • Köpt ett lock öl. Mest för skojs skull, om vi blir instängda kan vi bädda ned oss framför kaminen och ta en mysig oplanerad semester.
  • Skämt åsido, djuren har fått extra noggrann tillsyn. Kaninhusens tak är kollade så tunga stenar håller dessa på plats.
  • Eftersom vi bor på landet med elen i luftledning kan det tänkas bli strömavbrott. Inför det har vi fyllt badkaret så vi slipper bära preppvappen för att spola i toaletten med. Dasset finns ju också men varför gå ut i ovädret om man kan dynga inne?
  • Isolering är ju inget som vårt hus hört talats om, därför värmer vi på lite extra medan vi kan. Luftvärmepumpen går på maxeffekt för första gången denna säsong, kaminen fick brinna hela förmiddagen och vårt enda element som sitter i badrummet höjdes ett snäpp. Vi håller dörrarna öppna så värmen sprids i huset medan vi har den. Går strömmen får vi väl överväga att bugga in i bäddsoffan i vårt vardagsrum.
  • Och så sitter mobiltelefonerna i sina laddsladdar så vi kan twittra genom eventuella storm-shtf:s ikväll.

Är man trygg med sina förberedelser inför olika händelser så är det inte särskilt jobbigt, händer det saker får man lösa de allteftersom de dyker upp.

Till middag tänkte vi äta prova något nytt idag, ett recept på kyckling med indiska kryddor. Går strömmen får vi väl helt enkelt damma av pannlamporna och tända upp vedspisen.

Snus och vedspis. Då löser det sig.

Publicerat i Börja Preppa, krisberedskap, livetpålandet, Prepptest, skarp händelse | Lämna en kommentar

Stora Prepperpriset – 2019

Nobeldagen är kommen och till Alfred Nobels minne är det dags att ännu en gång få äran att dela ut – Det Stora Prepperpriset.

prepperpriset

Bilden är stulen ifrån Prepperprisets eviga skyddshäxa: Mordvitsaren, @battleaxe

För att vinna den eviga ära som följer med detta pris så krävs det att man under året har gjort något alldeles särskilt för antingen sin egen preppsituation eller den svenska scenen för prepping och hemberedskap i sin helhet.

Den beslutande Nobelkommittén (som har slagit tillbaka förra årets kuppmakare och återigen kan dela ut priset helt i egen regi) har valt följande motivering:

Vinnarna av årets pris tilldelas två personer som inte bara gjorde ett stort avtryck hos oss, när vi hade chansen att träffa de båda. De är synnerligen välförtjänta av priset för sin lust att ge sig ut i naturen, utforska, experimentera, lära sig mer och framför allt annat skriva ned och berätta om det så att vi andra kan bli klokare.

Därför har vi beslutat att det Stora Prepperpriset till Alfred Nobels minne skall tilldelas Vardagsprepping tillsammans med sin grabb Maxi.
Deras enastående blogg hittar ni här.


Tidigare vinnare av den eviga ära som följer med priset:
Det stora Prepperpriset – 2016: MatsGyver för #prepperSEmeeting2016
Det stora Prepperpriset – 2017: s
vensk prepper för Prepperpodden
Det stora Prepperpriset – 2018:
Vår egen preppresa, tilldelad av en rebellisk jury som kuppade årets utdelning.

Det stora Prepperprisets historiska gestalt – 2017: Lars Wilderäng för Stjärnklart
Det stora Prepperprisets historiska gestalt – 2018: 
Urvaken, för sin blogg

Publicerat i Prepperpriset | 2 kommentarer

Historia från verkligheten – Preppa pryttlar?

Det sa bara tjoff. Och rätt som det var så stod man där med halva kranen i näven.

Hushållsinredning slits. Det är inget konstigt med det, men visst blir det besvärligt när blandaren, alltså kranen som sitter i badrummets handfat, förvandlas från en god vän till ett lagom farligt tillhygge att slå trädgårdstomtar med i huvudet.

Eftersom vi har haft några bökiga veckor med det ena och det andra (läs #minipip) så var tanken lockande att ta med sig handtaget och krypa ned under täcket, sova tills åtminstone trettondagen eller ännu hellre påsk. Fast det går ju förstås inte.

Men problemet såg ut att kunna lösas enkelt. Svärmor, den gamla ärevördiga miss Agata Ragata, skulle komma och hälsa på så hon stannade till på en järnhandel och köpte med sig en sprillans ny (och av oss utvald) blandare.

Så när gamen äntligen hade lyft, (mamma åkt hem.reds anm) gjorde vi slag i saken och flyttade ut kommoden, demonterade den brutna blandaren och skrubbade varenda vrå av två decenniers gammalt guck som äntligen fick se dagens ljus.

Den nya blandaren sattes på plats, ack så grann, men efter det stötte vi på patrull. Det visade sig behövas en skarvpryttel mellan husets vattenledningar och vår nya blandare. Så nu sitter den gamla blandaren återigen på sin plats, sned och vind måhända, men så kan det gå.

Kontentan av detta är följande:

Att preppa bas-kit* med pryttlar kan vara bra. Ingen av oss har vana från vatten/avlopp så därför har vi inte samlat på oss överblivna bra-att-ha-grejor för sådant. Vi äger verkligen ingenting sådant.

Men, oavsett hur många pryttlar, pinaler, o-ringar och blandare du lägger i lådor. Så se till, för bövelen, att det finns en ballofix på varenda vattenledning du någon gång kan behöva jiddra med.


Bas-kit* = | trad. Ett kit med basgrejor. | Urban. ”BA-skit” som I ”Bra Allehanda-skit” |

Publicerat i anekdot, Börja Preppa, Filurande/Flum, Historia från verkligheten | 2 kommentarer

Vår preppresa #14 – Fyra år som preppers

Tiden går och just idag är det fyra år sedan vår preppresa började. Livet idag är fundamentalt annorlunda mot hur det var då, den där lördagen för fyra år sedan.

Vår preppresa har fört oss från påbörjande av en hemberedskap till att nu experimentera med självhushållning. Varje dag hämtar vi ägg från vår egna hönsgård och i frysen ligger det kött från ett halvdussin egenuppfödda kaniner. Och det rullar vidare, vid årsskiftet blir det slakt igen.

img_4161

Inte lika torrt som förra sommaren

Men med odlingarna går det fortsatt inget vidare, lågt vattenstånd i den grävda brunnen har tvingat oss att lämna det projektet vind för våg även denna säsong. Till nästa sommar finns åtminstone inte den ursäkten då vi nyligen låtit borra en ny brunn .

Ett av våra mål det här året var att inte fortsätta gasa utan försöka ta hand om och utveckla det vi har. Vi har därför främst ägnat oss åt höns och kaniner där vi både kläckt fram kycklingar och tagit våra första tre kaninkullar så det har minst sagt rullat på ändå med projekt och vårdande av dessa. Inför nästa säsong ska vi hitta en nivå som passar oss, ett tiotal höns och en kaninkull i taget.

Mycket av fritiden går åt att hitta förbättringar och förenklingar i vardagen. För kaninerna har vi bland annat gjort om burarna så husen ligger utanför istället inuti. Kaninerna får hoppa i en passage som är distanserad mot buren så husens tak inte droppar väta utmed väggarna. Detta gjorde dock burarna mer svårflyttade än förr så därför finns nya idéer inför nästa säsong, under tiden har vi byggt nya burar i ett uthus där de får bo under vintern.

Hos hönsen har vi gjort färdigt vår hönsgård, så nu kan de strutta in och ut som de vill. Inför nästa säsong skall de även få ett område för grönbete där de kan släppas ut.

Vårt lille troll växer så det knakar, sova får vi göra sporadiskt men det är en tröst att han åtminstone har ett dussin huggtänder att anfalla sina föräldrar med. Häromveckan lärde han sig gå helt själv utan att hålla i något. Hans favoritord är ”Muu”, ”Vov”, ”Miau” och ”Nöff”.
”Bä” hörs också ibland, oftast i affären när han ser lamm på toalettpapper.

Underhåll har vi försökt hinna med också. Vårt hustak är gammalt men borde hålla tätt i några år till, förutsatt att vi inte råkar ut för förlupna takpannor igen som vi gjorde i somras. Det kanske är tveksam prepp att med hjälp av spännband fästa en dubbel aluminiumstege i en gammal gjutjärnstege för att nå till de högsta ränndalarna.. Men som tur är så är vi förstås galet höjdrädda och gör det därför nästan säkert för oss vid sådana tokigheter. Nästa gång blir det antingen skylift eller byggnadsställning och nytt tak dock, man ska inte utmana ödet (som i tyngdlagden) mer än nödvändigt.

Men sommaren gick och kycklingarna har vuxit. Här hittar ni tråden om när kycklingarna kommer till världen:

Att öva skytte både med gevär och pistol har vi också hunnit med lite utav under året, några guldserier på 25-banan har vi dock inte sett röken av. På bockjakten var vi ute tillsammans men det enda sällskap vi hade då var en pinntjur som stannade till ruskigt nära och glodde trotsigt på oss.
När älgjakten väl drog igång var den ena av oss för första gången med som i huvudsak drevkarl i ett större jaktlag. En älgtjur bärgades ut ur skogen första dagen och det var en väldigt spännande upplevelse att hänga upp och flå den när vi kom tillbaka till bondgården.

img_4659

Årstiderna är häftigare utanför stan

Förutom den nya vardagen med att ha en liten gård på landet och vårt första barn har årets absolut höjdpunkter varit alla preppups. Särskilt PiPup19 där vi återigen fick chans att bjuda hem kära gamla vänner och träffa nytt folk som delar våra intressen. Några är långt förbi oss i kunskap och gårdsliv, andra är nyfikna och vill lära. Många små preppups har det blivit också och skytte har varit en återkommande aktivitet. Själva hann vi aldrig skriva något om PiPup19, men det gjorde Prepperiet och det borde ni läsa. Planerna har hunnit en god bit på väg inför #PiPup20 som då kommer utökas med en extra dag.

Tyvärr hinner vi inte ta oss samma tid för bloggandet längre, twitter är ett snabbare format och där vi har våra vänner så därför blir fokuset därefter.

Men vi står fast i att våra hjärtan ligger i hemberedskap. Riktiga preppers är de som får skit gjort, oavsett om man preppar för 72h i lägenhet eller går crazy och odlar upp hela sin trädgård.

Ni som tänker, ni som gör, ni är så jävla bra.


Tidigare kapitel på Vår preppresa hittar ni här.

Publicerat i Vår Preppresa | Lämna en kommentar