Kaninbur

Vi stod lite i valet och kvalet mellan höns och kaniner när det var dags att tänka ut vilka djur som skulle få bli de första att flytta till vår gård. Katterna kan ju inte räknas eftersom de flyttade med oss hit. Höns stod närmast till hands, dels för att vi har flera prepperpolare som nyligen skaffat egna höns och dels för att vi tycker väldigt mycket om ägg.

Det finns en fördel att lära av andras misstag och ta råd av de som redan uppfunnit hjulet istället för att bryta helt ny mark. Nu föll det sig istället som så att vi hade möjlighet att ta över två fina kaniner från en god vän som behövde skala ned sitt eget kanineri. Därför hamnade fokus på att göra i ordning för att ta emot ett par kaniner som i förlängningen skall ge nya kullar som i sin tur skall bli mat. Och fortfarande kunde vi ta lärdom från en vän som redan är expert.

img_0373

Våra fina kaniner

Det finns ganska mycket lagar och förordningar om hur köttkaniner skall hållas och för att vara på den säkra sidan har vi tagit i rejält. Även om syftet i slutändan är just mat så är samtidigt vår målbild väldigt tydlig. Våra kaniner ska bara ha en dålig dag i livet och den dagen ska de dö snabbt och utan att veta vad fan som hände.

Vi valde att bygga burar som är två gånger två meter och en meter höga. Första skissen såg ut så här och redan då tänkte vi till att ha en grind så att det enkelt skulle gå att kliva in och ur buren för daglig skötsel med hö, vatten och lite lortkrattning.

img_9893-1

Idéskiss

Ramarna är byggda i 2″2-virke, eller som också kallas 45×45, för att ge en stabil konstruktion men ändå ha egenskapen att den ska gå att flytta på utan att vara två personer. Vi valde bort tryckimpregnerat virke eftersom kaniner har en naturlig instinkt att gnaga på saker och ting och då är även modernt, förhållandevis ogiftigt virke (jämfört med alla gamla telefonstolpar som antagligen kommer överleva alla kriser) sämre än vanligt obehandlat virke. Som väderskydd har vi istället valt att tjära allting enligt traditionella recept. Hur bra det är för kaniner att tugga på vet vi inte, men även om de gnager så är det bara den allra yttersta delen av virket som är behandlad. Innanför är det vanlig svensk furu.

img_9970

Ramar. 

Man kan med fördel välja att köpa kortlängder. I synnerhet om man köper virke på ställen som Byggmax där det inte finns något att få tag i som inte är bananformat när det passerar tre meter i längd. Ramen består av åtta stycken kortlängder 2″2 och bitarna som blir över efter kapning får utgöra strävor i ramens botten. Då har man i princip minimerat spillet till skit och ingenting och samtidigt fått en mer stabil konstruktion.

Ramarna satte vi ihop i två grundenheter som sedan skruvades ihop med fyra tvärgående bitar. En extra kortlängd hade vi köpt för att göra en konstruktion vid grinden, som fick utgöras av en lodrät regel samt en tvärgående tröskelregel, på lagom höjd ovanför en av strävorna.

img_9971

Ihopsatta ramar, alla strävor ännu ej monterade.

Som nät köpte vi först en rulle grönt hönsnät. Alldeles för alerta och pigga på projektet tjongade vi det på plats innan råden följde att rejäla kaniner kanske kan gnaga sig ut genom sådant nät, samt att mer illasinnade predatorer så som Mickel mycket enkelt kan gnaga sig in genom sådant nät. Därför fick vi helt sonika plocka ut alla klamrar, kassera nätet och börja om från början. Vi köpte putsnät från Biltema istället.

På den första buren vi färdigställde rullade vi ut nätet och häftade fast det medans buren stod på högkant, och också fick rulla med. Det var inte särskilt smidigt eftersom putsnätet är så pass styvt. Till nästa bur kapade vi i förväg fyra stycken bitar á två meter och häftade fast en sådan i taget. Det var väldigt mycket enklare och resultatet blev mycket bättre. Handskar, en bra avbitartång och en rejäl häftpistol är att rekommendera. Vi har skjutit med 10mm-klammers.

img_9981

Gör om, gör rätt. Och tjära först. För helvete.

Sen var det dags för kapitlet grind. Till en början kapade vi den tvärgående överliggande regeln ovanför grinden, inte för att plockas bort utan att istället utgöra en uppfällbar bom. Ett gångjärn i ena sidan och en ändamålsenlig hasp i den andra gjorde det möjligt att bibehålla stabilitet i ramen när den sedan ska dras omkring i vår trädgård. Grindarna skruvade vi ihop av fyra gerade bitar 1″2 där vi häftade nätet på insidan.

Ska man skruva sådant här är det en mycket god idé att förborra. Annars blir det inte bra. En annan bra grej är att såga i en bänksåg med fasta vinklar eller åtminstone med en vass och fin fogsvans. Annars blir det lite hej-kom-och-hjälp-oss som det blev här. Grindarnas låsanordning består av två stycken enkla haspar som ändå sitter tillräckligt tajt för att behöva tryckas till, både vid låsning och upplåsning.

img_0366

Grind med  vanliga haspar. Under taknätet skymtas bomen med gångjärn och spännhasp.

Rovfåglar, illasinnade katter och andra från luften ovälkomna företag har hindrats genom två ramar ovanpå varje bur. Här har vi använt oss av bärläkt för att få en tillräckligt stadig konstruktion för att klara av hantering. Åtminstone den ena lyfts åt sidan minst två gånger per dag. Även här är det mycket klokt att förborra om man tänker sig att skruva. Nät häftades på undersidan av ramarna. Är man observant kan man se att det ena taknätet skiljer sig något. De nät som är närmast grindarna är inte av typen putsnät som allt annat utan utgörs av det gröna hönsnätet. Det ger fortfarande fullgott skydd från flygföretag och är mycket enklare att hantera utan handskar.

img_0398

Så här ser de ut från ovan, med taknät, hus och kanin på bild.

Kaninhus är en egen historia som vi kanske kan återkomma till längre fram. I korta drag utgörs dessa av en lastpall, pallkragar och ett tak av både masonit med ett ovanpåliggande väderskydd av plåt. Inuti har de vanliga kaninfaciliteter som lite inredning, spån och halm. När det regnar kan vi också lägga hö på en torr hylla i deras hus.

Inuti buren använder vi oss också av hundmatsskålar från GeKås för vatten och foder samt ett enkelt diskställ från ICA som hö-automat. I botten har vi lösa kompostgaller för att de inte ska kunna gräva hålor och sedan rymma.

Publicerat i livetpålandet, Prepp, självhushållning | 2 kommentarer

#PiPup18 – Invasionen

”Det simmar en prepper över Mälarens yta
En gladlynt liten lattjo typ med gasmasken på
Prepptest är hans liv och utmaning hans styrka

Han har ju räddat katten, ja han tog den på sin rygg”
-mel: Mälarö Kyrka feat det-som-händer-i-köket….

I nådens år 2016 så startade Mats Gyver den nu etablerade traditionen av Preppups, möjlighet att träffa andra twittrare som frekventerar under #prepperSE. Sedermera har han också tilldelats preppersveriges alldeles egna Nobelpris för det initiativet. I år föll det sig som så att vi stod som värdar för årets stora prepperträff som gick under namnet #PiPup18.

Delvis så tog vi på oss det här för att vi i sommar inte kommer ha någon chans själva att åka på andra träffar då vi väntar tillökning men vi gjorde det också för att vi ville få en chans att själva bjuda in och visa upp hur konkret vår preppresa de facto har kommit att bli. Vi tyckte helt enkelt att det inte fanns någon skälig anledning att inte ta chansen att öppna upp vårt hem den här helgen i maj.

img_9672

Det här trädet är det första som möter oss på morgonen

Vänner, både nya och gamla

Precis innan prepperhelgen skulle ta sin början satt vi i trädgården och spanade ut över ängen och grusvägen för att se vilka bilar vi kunde vänta först. Bil efter bil rullade in och det blev ett virrvarr av minglande, små turer av husesyn och sedan satte vi oss till bords för en gemensam lunch.

Efter lunchen genomfördes en presentationsaktivitet där vi fick chans att ställa några frågor till varandra som mest mynnade ut i hur tusan vi alla hade hamnat där vi var. En trevlig isbrytare eftersom vi var ett tjogtal människor där de flesta inte hade träffat varandra IRL tidigare men samtidigt känner varandra mer eller mindre från flödet.

Permakultur

En av föreläsningarna handlade om permakultur och där fick vi veta massor om varför man bör hitta ett sätt att småskaligt odla och göra det hållbart. Vi pratade om fördelar med dammar i trädgården, höns och kaniner, praktiska detaljer för att planera trädgården på ett sätt som gör det både roligt och enkelt att odla men kanske allra viktigast fick vi oss en tankeställare om hur viktigt det är att hantera den svarta myllan på rätt vis. Även om man köper de dyraste ekologiska jordsäckarna på sin gårdshandel finns det så mycket mer man bör tänka på för att hålla livet igång bland de små mikroorganismer som utgör en verkligt levande och frisk jord, den vi alla behöver för att kunna få mat och leva.

Vi kan varmt rekommendera boken Permakultur! -Framtiden i din trädgård.

img_9726

Tält och tävlingar

Dagen fortlöpte och förutom utplacering och inkvartering i allt från vår soffa till både tält och hammockar passade vi på att bjuda på tävlingar. Deltagarna fick vara med och duellera i logiska brädspel, prova sig på styva linan i en omgång bågskytte samt prova sin egen siktesförmåga i lite hederligt skarpskytte.

Onkel Tom

Regnet gjorde ett kort gästspel men då tog vi skydd i ett partytält för att äta ost och lyssna på Anders Gustafsson som bloggar på Onkeltomsstuga.se. Det var ett mycket inspirerande föredrag som på sätt vis inte alls hade med prepping att göra men samtidigt beskrev de byggstenar som många av oss delar med föredragshållaren, möjligheten att kliva ut ur de allt för snabba ekorrhjulen och istället stanna upp och leva i nuet. Att helt enkelt försöka äga sin egen tid och fokusera på det som är viktigt.

Läs gärna Anders eget blogginlägg om #PiPup18 – Hemliga preppers delar med sig av och söker ny kunskap
Också här kan vi varmt rekommendera att ni följer @OnkelTomsstuga på twitter.

Pipup18-Preppermöte-med-Permakultur-grill-och-massor-av-snack

Grillbonanza, fulöl, rom och FOT-on från preppersverige

Med hjälp av fyra grillar kunde vi förse oss med en alldeles för stor mängd mat som avnjöts i det som kommit att bli goda vänners lag. Som värd tog åtminstone herr PiP det goda ansvaret att se till att bli både mätt och bra full (mest full; fru PiPs anm.) innan morgonen grydde.

Frukost utan el och tankespel

En stående tradition har också blivit söndagsfrukosten på preppträffarna då alla har möjlighet att köra egna #prepptest! på sin utrustning genom att tillaga en redig frukost i allehanda stormkök och liknande.

Vi blev också utmanade att, i ett delvis ganska olustigt, tankespel fundera kring om en omfattande kris hade slagit till just natten tills idag. Den här gången kretsade det kring en utbredd naturkatastrof som gav mycket besvärliga problem för den skara preppers som satt och solade sig i söndagsförmiddagsljuset i västsverige.

Ett otillräckligt tack

Vi kan inte på något sätt alls nog uttrycka den tacksamhet och den glädje som vi fått ta del av den här helgen.

Fantastiska deltagare, föreläsningar, god stämning och dessutom en har vi fått en faslig massa fina presenter där flera är sådana som rent av kan överleva oss.

Ingen nämnd, ingen glömd som man gärna säger här i Svedala men TACK, tack så hemskt mycket, tacktacktack. Vi är så glada och har haft så roligt.

Avslutningsvis, Preppups är här för att stanna

Vi kommer att vara upptagna med vårt eget äventyr här framöver. Om nästa års stora preppermöte blir en PiPup19 är inte alls säkert men att det blir en skulle vi nog allt ta gift på ändå.

Under tiden vill vi slå ett slag för att ni alla själva ska bjuda till små mini-preppups och träffa varandra så mycket ni kan. Det är inte bara spännande och roligt att börja hänga IRL med vänner från flödet. Det är kontakterna och kunskapsutbytet som kan vara det allra viktigaste och kanske rent av en dag kan hjälpa dig att rädda både din familjs och ditt eget liv om krisen rätt som det är står dig upp över öronen.

Utan allehanda preppups hade vi varit fattigare människor.

Tack, det var fantastiskt!

Publicerat i Börja Preppa, krisberedskap, krisberedskapsveckan, livetpålandet | 1 kommentar

Vår preppresa #12 – Kriget på landet

Det har varit lite låg aktivitet på bloggandet sen vi tog vårt pick och pack och lämnade stan. Men efter vår reflektion bjuder vi på ett litet bildspel.

Det har dock varit en skyhög aktivitet i våra egna liv allt sedan flytten genomfördes och hyreslägenheten lämnades. Därtill insåg vi att livet snart igen skulle förändras då Mini-PiP dök upp i hennes mage. På det har en riktigt ruskig rövarvinter hållit klorna i både oss och vårt nya hemman och därtill har vi båda hunnit med att vara riktigt ordentligt sjuka under denna period. Krasslig kan man vara i olika grad men att två vuxna är mer eller mindre däckade i flera veckor har varit ett helt nytt prepptest för oss.

När det var nollgradigt ute och blåste rusk höll vi värmen med både kamin och vedspis. Vi sa: ”Tur att det inte är femton grader kallt i alla fall” när vi bäddade ned oss.

När det var femton grader kallt ute och vindstilla höll vi värmen med både kamin och vedspis. Vi sa: ”Tur att det inte blåser snålvind i alla fall” när vi bäddade ned oss.

Och när vintern kunde bytts mot en tidig vår blev det istället både femton grader kallt och blåste snålvind i över en vecka. Och då var det svårt att hålla värmen på några andra platser än framför kamin eller under ett hav utav täcken.

Livsomställning pågår således och vi visste mycket väl vad för typ av oisolerat fryshus vi hade köpt. Att första vintern var ett helvete på många sätt har varit både jobbigt, roligt och bra.

Det är jobbigt att behöva arbeta och tänka varje minut för att inte tappa för mycket värme i hemmet. En ska gå upp extra tidigt, börja elda och sedan åka tidigt till jobbet. Den andra ska ta över och se till att kaminer och murstock blir varmt. Sen vice versa på eftermiddagen.

Det är roligt att som två vuxna människor acceptera att och lösa de här uppgifterna, även om det är kämpigt. Och särskilt orättvist för henne att inte kunna ta sig en stor och rejäl whisky som räcker ned till tårna när veden burits in varje helg.

Det är bra att vi har haft en sådan ruskig och eländigt jävla kisskall vinter under vårt första år på landet. Vi har bara behövt ta hand om oss själva och varandra, och givetvis vår graviditet, också.. Men vi är ändå två vuxna människor som har löst vintern på en ny plats. Vi vet så fruktansvärt mycket nu om var svagheterna ligger och vad vi kan göra tills nästa vinter. Och vi vet att om vi bara buggar in i ett rum så är inte ens en kisskall skitvinter ett problem om vi vore utan ström. Jobbigt, ja absolut. Men lösbar.

Och så länge man inte fryser ihjäl glömmer man fort. Nu sitter vi och kollar ut på en hage där snart korna släpps ut för sommarbete. Förodling pågår inne och ute har vi planterat jordgubbar och sått både sallad och ärtor.

Livsomställning tär och i värsta fall blir man, som vi blev, sjuka men det löste vi också. Genom att hålla oss varma, torra och mätta. Och när man ser tillbaka på vinterbilderna var det ganska mycket roligt också!

Nu är fokus på att fortsatt möta våren och stå som värdar för #PiPup18. Sen hoppas vi på en lugn period innan mini-pip får för sig att livsomställa oss igen.


Tidigare kapitel på Vår preppresa hittar ni här.

En sällskapsälg

Vi har varit ute och lagat en del mat över öppen eld

Kallt, men varmt för ögonen

Utan näver och vedspis hade det inte varit så jävla roligt

Stödutfodring av vilt har varit väldigt uppskattad av både fyr- och tvåbenta

Promenadslinga #livetpålandet-style

Och avslutningen lite trevlig trädgårdsporrbelysning för att hålla modet uppe

Publicerat i livetpålandet, pipflyttar, Vår Preppresa | Lämna en kommentar

Mordet i komposten/Illalukten

Som i en klassisk deckare behöver alltid först huvudkaraktärerna beskrivas. Vi har mamma kompost som experimenterar och lär sig och sedan pappa tjock med känslig näsa. Mysteriet tar sin början när en dålig lukt smyger sig upp för källartrappen och in i skafferiet.

Komposteriet luktar helt enkelt jävligt illa. Som en fisande spann död sprider den sitt gift och delar ut ångor som en bedrövlig och våt bakfyllefjärt att lukta rosor.

Vi har alltså gjort något fel med vår Bokashi-kompost. Antagligen för stora delar köttrester och alldeles för lite strö. Fin jord kommer det säkert att bli ändå men resan dit måste vara smidigare för att det ska hålla på sikt.

img_9274

Lätt att göra rätt, men det gjorde inte vi.

Så vi vidtog åtgärder. Ut med den jävla skiten till jordfabriken. Det innebär alltså att man får skotta sig genom en halv jävla istid för att hitta pallkragarna som försvunnit under det vita helvetet.

Ut med några säckar ny och fin jord och gör en stor och fin grop i mitten att dumpa illalukten i. Och några säckar till för att begrava liket.

Dåså, sen återstår det bara två hinkar med död som behöver rengöras. Och vi är så jävla genomkorkade att vi (hon, jag flydde till brygghuset och lät det fortgå) gör den stora reningen i badkaret. Alltså sprider det sig sakta en våt hinna av pest i hela huset.

Det har visade sig vara en fullständigt fulländad stinkbomb som inte ger med sig. Inga ruttna ägg eller hundbajs-trampningar utan snarare en jäst och kväljande fermenteringsstank som får alla norrlänningar att bli kåta på surströmming.

Det luktade så bedrövligt att jag själv fick morgonbajsa med näsklämma, tvätten som hängde på tork fick tvättas igen och resterande hygien-aktiviteter fick göras på diverse arbetsplatser eller nere i köket. Efter två dygn skingrades dödsdimman (eller så blev vi impregnerade utav den) och sedan dess har det varit lugnt.

Lärdomar att bjuda på är alltså följande:

  • Det är intressant att göra fel.
  • Det är kul om det inte luktar lik när man gör fel.
  • Våga fortsätta att prova allehanda saker.
  • Preppa snälla klädnypor som passar för känsliga näsor.

 

Publicerat i Filurande/Flum, Prepptest | 4 kommentarer

Recension, Hoppvals från IKEA

Produkt: Plisségardin
Leverantör: IKEA
Pris: 179-349kr/st
Länk: Hoppvals

img_9186

Fönsterparti med en stor gardin och en mindre, så det går att variera och ev. öppna ett fönster.

Tankar om produkten?

För några veckor sedan sprang vi på den här produkten i ett IKEA-varuhus. Med en gång tyckte vi att det kunde vara en bra grej så vi köpte hem tre olika storlekar för att prova.

Det vi fastnade för, förutom att vi tyckte de svarta såg bra ut, var framförallt möjligheten att bryta de köldbryggor som husfönster utgör. Särskilt gamla tvåglasfönster. Att de är i dubbla lager och således innehåller en luftspalt ger dessutom en viss isolerande effekt. Det är givetvis inte mycket men helt klart bättre än rena glasrutor.

img_9187

Här kan man se att gardinens lager bildar en luftspalt.

Vår bedömning av produkten:

Vi har monterat upp tre enheter i två olika fönsterpartier. De ger bra ljusdämpning men släpper ändå igenom tillräckligt med ljus för att inte ge den natt-och-dag-effekt som rena mörkläggningsgardiner erbjuder. Det är förstås en smaksak. Den här lösningen kommer sannolikt även att fungera som ett bra solskydd under sommarhalvåret.

Nattliga kallras stoppas upp förvånansvärt effektivt. Det räcker givetvis inte enbart med Hoppvals för att spara inomhusvärme, som är ack så viktigt vid strömavbrott, men tillsammans med tjocka goa’ vintergardiner och tätade springor utgör de en mycket effektiv dämpande effekt när man vill stänga ute vinterkyla.

img_9188

Diskret och enkel infästning. Busenkel att montera.

Vi kommer fortsätta att köpa och montera Hoppvalsare för ett mer välpreppat hem.

Vår bedömning är att det här är en riktigt bra produkt.
-Köldskydd, solskydd och dessutom insynsskydd för fluktande älgar!
Prisvärdhet: 4/5
Helhetsbedömning: 4/5

En samling av våra recensioner hittar ni här

Publicerat i Prepp, Recension | 1 kommentar

72h – en dödsruna

Vi har samlats här idag för att ta farväl av en utskälld följeslagare.

Tillkomsten av denna idé är okänd men dödsdatum äro fastställt till 20:e december anno domino 2017 i samband med försvarsberedningens presentation rörande ett nytt totalförsvar.

Saknad av få, sörjd av än färre.

Dock skall din otillräckliga livsgärning intet kasta smuts över ditt arv, ty först genom dödens portar kunde vår egen herre återuppstå, då han renats från våra synder. Samma väg kan även minnet av dig läras ut för våra följare men först efter avskedet.

Av ett otillräckligt påbud var du kommen, på undersidan av din gravsten fortsätter texten om vad du faktiskt kan vara bra för!

..min teckningsförmåga är ungefär lika bra som 72h är tillräcklig hemberedskap för gemene man…

Häpphäpp, dags för allvar:

Den nya innebörden för ”72h” blir alltså den övergångsperiod för att aktivera din fulla hemberedskap i händelse av omfattande elände.

  1. Skit händer.
  2. Samling i hemmet.
  3. Försök bilda en uppfattning om vad krisen kan innebära för konsekvenser för dig och din familj.
  4. Vidta åtgärder för att behålla värme genom bland annat att ”bugga in” i en begränsad yta av bostaden.
  5. Samla vatten.
  6. Rädda den färska mat du har hemma genom att skyndsamt planera och laga upp den mat som finns i kyl och sedan frys. Minimera den tid som du håller kyl och frys öppna. De är byggda för att hålla kylan, en viss tid, utan ström.

Med detta tankesätt, och myndigheternas kommande minimiråd om sju dygns hemberedskap, så är du rätt snart preppad för tio dygn och då börjar vi prata motståndsförmåga. Oavsett om du preppar för en ovälkommen Ivan eller Storm of the century.

Kom ihåg:

Publicerat i Börja Preppa, Filurande/Flum, krisberedskap | Lämna en kommentar

Vår preppresa #11 – PiP3

Först händer inget, sedan händer inget.
Efter det händer allting på en och samma gång.

Och det kan sammanfatta alla år som vi gick runt och rev tapeter i en tråkig lägenhet för att sedan kasta loss och bosätta oss på vischan. Men det visade sig inte vara nog, att göra en livsomställning, i och med vår flytt från staden. Någonting vi aldrig har preppat för är att växla upp till den nivå där vi inte enbart ska klara att ta hand om oss själva.

I sommar väntar vi en mini-PiP


Tidigare kapitel av vår preppresa hittar ni här.

Publicerat i Vår Preppresa | 16 kommentarer