Vår Preppresa #1 -Mer om oss

Vi skulle gärna vilja berätta om vår resa. Hur började det här och hur går det med vårt preppande? Vi tänkte börja med tre inlägg som handlar om vår bakgrund, vår ”födelse” (som handlar om de första veckornas tokpreppande) samt vår fortsättning som mer präglats av ordning och reda..

Bakgrund

Runt oss båda har det alltid funnits en viss krismedvetenhet. Vi nämnde det under fliken ”Om oss”. Det har alltid varit självklart att ha viss koll på sig själv, sin omgivning och vad man ställer till med. Vi är uppfostrade i bra hem där kloka föräldrar lärt oss att ha koll på ficklampor, brandvarnarbatterier samt badkarsupptappning i händelse av strömavbrott. Därtill har vi båda under uppväxten varit sådana personer som håller lite extra koll när man ger sig iväg på mer eller mindre betänkliga tonårsstrapatser. Som exempel kan man ju nämna vilda After Ski-semestrar där enbart Herr PiP i sällskapet hade med sig huvudvärkstabletter till Fjällen eller Fru PiPs förmåga att nästan alltid få med hela tjejgänget tillbaka från stan med sista nattbussen.

Så när allt kommer omkring känns det som att vi hade ganska goda förutsättningar för att komma på idén att Preppa. Dessutom är ju vi uppvuxna med ett närmast oräkneligt antal TEOTWAWKI-filmer med  diverse katastrofer och zombieapokalypsen* och det har säkert påverkat oss till viss del.

De senaste åren började vi prata allt mer om krisberedskap. Många småsaker var det i början.. Herr PiP var ute på skogspromenad i skogen, trampade snett i en illasinnad grop-jävla-helvete och fick vackert halta en halvmil hem stödd av en trädgren. Då hade det varit bra att ha med sig ett gasbinda. Eller den gång då Fru PiP drabbades av så kraftiga ”kvinnobesvär” att hon inte ens kunde ta sig hem från jobbet. Kunde varit bra med en extra Ipren i väskan. För att inte tala om den gången då strömmen faktiskt gick, fast vi bor i lägenhet, i vår stadsliknande håla. Inte nog med att det blev kolsvart i det flera våningar höga, fönsterlösa trapphuset. Från vår ganska goda utsikt såg större delen av staden helt kolsvart ut. Eftersom vi bor i ett höghus på en kulle så lärde vi oss också att självtrycket i vattenledningarna lämnar mycket att önska. Utan hjälppumpen tog det väldigt mycket lång tid att tappa upp ”bonusvatten”.

Det låter kanske dumt men vi behövde komma på det faktum, att badkaret faktiskt inte heller tänker tappa upp sig självt om något går åt skogen när vi inte är hemma. Nuförtiden brukar vi försöka ha en sådan framförhållning att vi åtminstone tappar upp vatten om det utfärdas några varningar.

Vi är också intresserade av vår samtid och det politiska spelet, fastän politikerna lämnar mycket att önska. Ingen verkar ha koll på någonting och framförallt klarar ingen av att göra något åt det. Oftast är vi i opposition mot det mesta då vi tycker det görs för lite, för sent och till råga så görs det oftast för dåligt. Vi efterlyser ordning och reda: Fungerande samhällen, fungerande infrastruktur och ett totalförsvar värt namnet. Vårt öppna samhälle är värt att försvaras, Sverige är värt att försvara.

Två saker växte inom oss:

  1. Samhället kommer inte ta hand om oss när det händer något…
  2. Vad har vi för rätt att kräva att samhället ska hjälpa två unga, friska människor i en krissituation?

Ungefär här, någonstans i våra liv, upptäckte vi några av de som bloggar om prepping och krismedvetenhet. Vi kände att det var dags att ta lite vanligt, hederligt, ansvar över våra oss själva, våra liv. När allt kommer omkring så har vi ju både försäkringar för fordon och hem. Det var dags att skaffa en försäkring mot kris.

 

*Zombieapokalyps/För övrigt:

Angående begreppet ”Zombieapokalyps” så är det för oss ett inspirerande, sarkastiskt, begrepp som vi förstod på allvar först när vi började tänka mer seriöst kring prepping. Vi gillar begreppet men tycker också att En Skånsk Survivalist har skrivit några väldigt kloka ord om just detta:

”Avslutningsvis, zombieapokalypsen, då. Ja, jo, vissa preppers slänger sig med det uttrycket. Det används ofta av preppers som en metafor för en ospecifik katastrof. Jag vet ingen som tar sin prepping seriöst som tror att de kommer att hamna i Walking Dead. Faktum är att jag inte känner någon alls som tror på zombieapokalypsen på riktigt. Själv försöker jag att undvika att använda uttrycket, eftersom det sätter oss som preppar i en dålig dager, där vi riskerar att inte bli tagna på allvar.”

Hela inlägget kan ni läsa på Preppers är inte foliehattar

Om pariprepp

Redo för krisen
Det här inlägget postades i Börja Preppa, krisberedskap, Prepp, Vår Preppresa. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s