Vår preppresa #12 – Kriget på landet

Det har varit lite låg aktivitet på bloggandet sen vi tog vårt pick och pack och lämnade stan. Men efter vår reflektion bjuder vi på ett litet bildspel.

Det har dock varit en skyhög aktivitet i våra egna liv allt sedan flytten genomfördes och hyreslägenheten lämnades. Därtill insåg vi att livet snart igen skulle förändras då Mini-PiP dök upp i hennes mage. På det har en riktigt ruskig rövarvinter hållit klorna i både oss och vårt nya hemman och därtill har vi båda hunnit med att vara riktigt ordentligt sjuka under denna period. Krasslig kan man vara i olika grad men att två vuxna är mer eller mindre däckade i flera veckor har varit ett helt nytt prepptest för oss.

När det var nollgradigt ute och blåste rusk höll vi värmen med både kamin och vedspis. Vi sa: ”Tur att det inte är femton grader kallt i alla fall” när vi bäddade ned oss.

När det var femton grader kallt ute och vindstilla höll vi värmen med både kamin och vedspis. Vi sa: ”Tur att det inte blåser snålvind i alla fall” när vi bäddade ned oss.

Och när vintern kunde bytts mot en tidig vår blev det istället både femton grader kallt och blåste snålvind i över en vecka. Och då var det svårt att hålla värmen på några andra platser än framför kamin eller under ett hav utav täcken.

Livsomställning pågår således och vi visste mycket väl vad för typ av oisolerat fryshus vi hade köpt. Att första vintern var ett helvete på många sätt har varit både jobbigt, roligt och bra.

Det är jobbigt att behöva arbeta och tänka varje minut för att inte tappa för mycket värme i hemmet. En ska gå upp extra tidigt, börja elda och sedan åka tidigt till jobbet. Den andra ska ta över och se till att kaminer och murstock blir varmt. Sen vice versa på eftermiddagen.

Det är roligt att som två vuxna människor acceptera att och lösa de här uppgifterna, även om det är kämpigt. Och särskilt orättvist för henne att inte kunna ta sig en stor och rejäl whisky som räcker ned till tårna när veden burits in varje helg.

Det är bra att vi har haft en sådan ruskig och eländigt jävla kisskall vinter under vårt första år på landet. Vi har bara behövt ta hand om oss själva och varandra, och givetvis vår graviditet, också.. Men vi är ändå två vuxna människor som har löst vintern på en ny plats. Vi vet så fruktansvärt mycket nu om var svagheterna ligger och vad vi kan göra tills nästa vinter. Och vi vet att om vi bara buggar in i ett rum så är inte ens en kisskall skitvinter ett problem om vi vore utan ström. Jobbigt, ja absolut. Men lösbar.

Och så länge man inte fryser ihjäl glömmer man fort. Nu sitter vi och kollar ut på en hage där snart korna släpps ut för sommarbete. Förodling pågår inne och ute har vi planterat jordgubbar och sått både sallad och ärtor.

Livsomställning tär och i värsta fall blir man, som vi blev, sjuka men det löste vi också. Genom att hålla oss varma, torra och mätta. Och när man ser tillbaka på vinterbilderna var det ganska mycket roligt också!

Nu är fokus på att fortsatt möta våren och stå som värdar för #PiPup18. Sen hoppas vi på en lugn period innan mini-pip får för sig att livsomställa oss igen.


Tidigare kapitel på Vår preppresa hittar ni här.

En sällskapsälg

Vi har varit ute och lagat en del mat över öppen eld

Kallt, men varmt för ögonen

Utan näver och vedspis hade det inte varit så jävla roligt

Stödutfodring av vilt har varit väldigt uppskattad av både fyr- och tvåbenta

Promenadslinga #livetpålandet-style

Och avslutningen lite trevlig trädgårdsporrbelysning för att hålla modet uppe

Om pariprepp

Redo för krisen
Det här inlägget postades i livetpålandet, pipflyttar, Vår Preppresa. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s