Kaninbur

Vi stod lite i valet och kvalet mellan höns och kaniner när det var dags att tänka ut vilka djur som skulle få bli de första att flytta till vår gård. Katterna kan ju inte räknas eftersom de flyttade med oss hit. Höns stod närmast till hands, dels för att vi har flera prepperpolare som nyligen skaffat egna höns och dels för att vi tycker väldigt mycket om ägg.

Det finns en fördel att lära av andras misstag och ta råd av de som redan uppfunnit hjulet istället för att bryta helt ny mark. Nu föll det sig istället som så att vi hade möjlighet att ta över två fina kaniner från en god vän som behövde skala ned sitt eget kanineri. Därför hamnade fokus på att göra i ordning för att ta emot ett par kaniner som i förlängningen skall ge nya kullar som i sin tur skall bli mat. Och fortfarande kunde vi ta lärdom från en vän som redan är expert.

img_0373

Våra fina kaniner

Det finns ganska mycket lagar och förordningar om hur köttkaniner skall hållas och för att vara på den säkra sidan har vi tagit i rejält. Även om syftet i slutändan är just mat så är samtidigt vår målbild väldigt tydlig. Våra kaniner ska bara ha en dålig dag i livet och den dagen ska de dö snabbt och utan att veta vad fan som hände.

Vi valde att bygga burar som är två gånger två meter och en meter höga. Första skissen såg ut så här och redan då tänkte vi till att ha en grind så att det enkelt skulle gå att kliva in och ur buren för daglig skötsel med hö, vatten och lite lortkrattning.

img_9893-1

Idéskiss

Ramarna är byggda i 2″2-virke, eller som också kallas 45×45, för att ge en stabil konstruktion men ändå ha egenskapen att den ska gå att flytta på utan att vara två personer. Vi valde bort tryckimpregnerat virke eftersom kaniner har en naturlig instinkt att gnaga på saker och ting och då är även modernt, förhållandevis ogiftigt virke (jämfört med alla gamla telefonstolpar som antagligen kommer överleva alla kriser) sämre än vanligt obehandlat virke. Som väderskydd har vi istället valt att tjära allting enligt traditionella recept. Hur bra det är för kaniner att tugga på vet vi inte, men även om de gnager så är det bara den allra yttersta delen av virket som är behandlad. Innanför är det vanlig svensk furu.

img_9970

Ramar. 

Man kan med fördel välja att köpa kortlängder. I synnerhet om man köper virke på ställen som Byggmax där det inte finns något att få tag i som inte är bananformat när det passerar tre meter i längd. Ramen består av åtta stycken kortlängder 2″2 och bitarna som blir över efter kapning får utgöra strävor i ramens botten. Då har man i princip minimerat spillet till skit och ingenting och samtidigt fått en mer stabil konstruktion.

Ramarna satte vi ihop i två grundenheter som sedan skruvades ihop med fyra tvärgående bitar. En extra kortlängd hade vi köpt för att göra en konstruktion vid grinden, som fick utgöras av en lodrät regel samt en tvärgående tröskelregel, på lagom höjd ovanför en av strävorna.

img_9971

Ihopsatta ramar, alla strävor ännu ej monterade.

Som nät köpte vi först en rulle grönt hönsnät. Alldeles för alerta och pigga på projektet tjongade vi det på plats innan råden följde att rejäla kaniner kanske kan gnaga sig ut genom sådant nät, samt att mer illasinnade predatorer så som Mickel mycket enkelt kan gnaga sig in genom sådant nät. Därför fick vi helt sonika plocka ut alla klamrar, kassera nätet och börja om från början. Vi köpte putsnät från Biltema istället.

På den första buren vi färdigställde rullade vi ut nätet och häftade fast det medans buren stod på högkant, och också fick rulla med. Det var inte särskilt smidigt eftersom putsnätet är så pass styvt. Till nästa bur kapade vi i förväg fyra stycken bitar á två meter och häftade fast en sådan i taget. Det var väldigt mycket enklare och resultatet blev mycket bättre. Handskar, en bra avbitartång och en rejäl häftpistol är att rekommendera. Vi har skjutit med 10mm-klammers.

img_9981

Gör om, gör rätt. Och tjära först. För helvete.

Sen var det dags för kapitlet grind. Till en början kapade vi den tvärgående överliggande regeln ovanför grinden, inte för att plockas bort utan att istället utgöra en uppfällbar bom. Ett gångjärn i ena sidan och en ändamålsenlig hasp i den andra gjorde det möjligt att bibehålla stabilitet i ramen när den sedan ska dras omkring i vår trädgård. Grindarna skruvade vi ihop av fyra gerade bitar 1″2 där vi häftade nätet på insidan.

Ska man skruva sådant här är det en mycket god idé att förborra. Annars blir det inte bra. En annan bra grej är att såga i en bänksåg med fasta vinklar eller åtminstone med en vass och fin fogsvans. Annars blir det lite hej-kom-och-hjälp-oss som det blev här. Grindarnas låsanordning består av två stycken enkla haspar som ändå sitter tillräckligt tajt för att behöva tryckas till, både vid låsning och upplåsning.

img_0366

Grind med  vanliga haspar. Under taknätet skymtas bomen med gångjärn och spännhasp.

Rovfåglar, illasinnade katter och andra från luften ovälkomna företag har hindrats genom två ramar ovanpå varje bur. Här har vi använt oss av bärläkt för att få en tillräckligt stadig konstruktion för att klara av hantering. Åtminstone den ena lyfts åt sidan minst två gånger per dag. Även här är det mycket klokt att förborra om man tänker sig att skruva. Nät häftades på undersidan av ramarna. Är man observant kan man se att det ena taknätet skiljer sig något. De nät som är närmast grindarna är inte av typen putsnät som allt annat utan utgörs av det gröna hönsnätet. Det ger fortfarande fullgott skydd från flygföretag och är mycket enklare att hantera utan handskar.

img_0398

Så här ser de ut från ovan, med taknät, hus och kanin på bild.

Kaninhus är en egen historia som vi kanske kan återkomma till längre fram. I korta drag utgörs dessa av en lastpall, pallkragar och ett tak av både masonit med ett ovanpåliggande väderskydd av plåt. Inuti har de vanliga kaninfaciliteter som lite inredning, spån och halm. När det regnar kan vi också lägga hö på en torr hylla i deras hus.

Inuti buren använder vi oss också av hundmatsskålar från GeKås för vatten och foder samt ett enkelt diskställ från ICA som hö-automat. I botten har vi lösa kompostgaller för att de inte ska kunna gräva hålor och sedan rymma.

Om pariprepp

Redo för krisen
Det här inlägget postades i livetpålandet, Prepp, självhushållning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Kaninbur

  1. Sayerbýr skriver:

    Se där. Ser ju nästa ut att vara köpta 🙂 Bra jobbat!

    Liked by 1 person

  2. Ping: Hönseriet | Par i Prepp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s