Hönseriet

Veckan före den stora valdagen tyckte jag att det var utmärkt att hitta på en ursäkt för att få spendera kvällarna med mig själv och lyssna på intressanta poddar och ta del av nyheter och debatter. Så jag fick för mig att bygga ett hönshus.

Det är delvis sant, men också att vi länge velat skaffa höns så det var inte en helt spontan idé. Den utlösande faktorn var snarare den att vi bestämt att inga nya projekt fick ta vid innan vi var färdiga med det stora oket, att röja. För både vårt brygghus och lilla uthus var fyllda med skräp, skrot, skit, smuts och dessutom en gammal husvagnstoalett. De förra ägarna av huset gjorde inte så mycket annat än att stöka till det, dricka sprit och köra åkgräsklippare, åtminstone till kronofogden dök upp och tog åkgräsklipparen. Och huset.

Sagt och gjort så när allt var utslängt och sorterat blev jag rastlös efter flera helgers städjobb. Jag ville bygga upp något eget istället för att ta hand om andras skit. Så jag gick ut för att börja pula och bygga med målet att göra ett hönshus, eller hönseriet som vi kallar det.

Ett mål med bygget var att inte köpa något extra virke utan att bara använda det som kunde hittas på vindar, loft och rännen. Så min höga svansföring kring Mamma Mu-kojor har väl slutligen punkterats en gång för alla. När skräp kastades ut hittade jag en stålram för ett glasbord som redan var inklädd i hönsnät och den fick utgöra grunden för bygget. Eftersom det ju faktiskt redan fanns en dörr.

Det som skulle bli reden var underdelen till ett IKEA-skåp som jag spikade upp på väggen redan innan bygget drog igång, mest för att jag tänkte att det kunde vara bra att spara och att det blir enklare och sopa om det inte är i vägen.

Notera gärna golv, väggar och fönster på bilden ovan. Detta var en gång i tiden gårdens bostadshus och det känns riktigt bra att ta vara på det, även om det är ganska nedgånget.

img_1143

Efter första kvällens arbete hade ett gäng stolpar kommit på plats med lite brädor för att hindra det värsta sprättandet från att landa i gräsklipparen. Kväll två fortsatte bygget av ”väggarna” med tröskel till dörren, hammarband att fästa nätet och en första strykning av stallfärg på golvet.

img_1146img_1156-1

Eftersom färg torkar långsamt ägnades tredje kvällen åt att ordna en lucka så att hönsen kan förflytta sig från det trygga boet till den spännande friheten där massa god sprätt hägrar. I hönseriet finns ett fönster där den ena halvan har fått bli hönslucka.

Till detta har jag fortsatt använt grejer som återfunnits och en gammal byrå, gedigen sådan i riktigt trä, har fått offra sin ena sida för att stänga igen fönsterrutan och istället fungera som skalskydd och portvalv. På insidan har en annan gammal byrå fått sätta livet till för att utgöra själva porten och detta har spikats ihop så att allt löper fritt i den gamla fönsterbågen. En tredje byrå, ett hörnskåp av betydligt sämre kvalitet har fått offra sin topp och botten för att bli platåer kring porten.

img_1176

Efter lite goda råd från twitter följde nästa kväll med att bygga en bajshylla under det som samtidigt växer fram som sittpinnehörnet. Eftersom det tydligen skits både mest och bäst under sittpinnar tog vi en halv lastpall som bajshylla där masonit fungerar som inklädnad. Så när skivorna blir för räliga är det bara att kasta dessa på eldhögen och sätta dit nya. Sittpinnarna själva höggs ned från ett vildvuxet trädgårdsträd. Häftandet av nät påbörjades också när den delen av hönseriet började bli funktionellt.

Sedan gick det lite långsamt i några dagar. Arbetsplatsen städades av och en arbetsbänk föddes lite spontant för att ha yta att förvara verktyg på, ordning och reda är bra prepp.

För att avsluta projektet behövdes en utsparing göras kring hönsens egna frihetsport. Rester från en byrålåda fick utgöra stommen att fästa näten i. Detaljer på frihetsporten justerades också in så att den går att ställa i öppet läge och har en låskil för att säkra den nattetid. Skulle mickel göra ett smyganfall ska han möta både hårt arbete och skarpskytte innan han får smaska på våra fjäderfän.

För att dela av redena sinsemellan använde jag en gammal sängbotten, en sådan med brädor ihophäftade med tygband undersidan, som slutar hålla för tonåringar när de skaffar sina första nattpartners…. Redena skärmas av från varandra av fem brädor på höjden och täcker i princip hela höjden från botten till taket. Längst ut sitter också två horisontella brädor som ger en liten klack. Dessa har helt naturligt hamnat med en liten distans till hyllplanens botten så dessa kommer att gå att sopa ur och få smuts att falla nedåt i utrymmet mellan hyllplanet och klacken.

Vidare behövde dörren fixeras. Detta gjordes genom att i botten kant fästa träbitar så att dörrpartiet måste lyftas in och således inte går att sparka ut från något håll. I ovankant fick en till träbit fästas i hammarbandet för att minska det utrymme mellan hammarbandet och dörrens ovansida. Det går således inte att lyfta ut dörren heller genom att föra den uppåt och sedan rucka den i underkant. Man fäller den alltså in på plats. Två mycket avancerade låsanordningar (fastspikade haspar i det ekologiska naturmaterialet trä) är också monterade. När detta var gjort återstod bara städning av golvet och en ny strykning av stallfärgen som ska få stå några dagar och torka till riktigt ordentligt. Det går långsamt i rådande väderlek. Kvar att göra nu är bara lös inredning och det faktiska införskaffandet av hönor.

Det enda vi har köpt för det här projektet är stallfärg och hönsnät. Och till och med dessa två sakerna hade vi liggande sedan tidigare projekt med kaninburarna. Projektet har tagit upp emot tolv arbetstimmar i ett sävligt tempo där inget stressats fram utan jag har klurat på de olika lösningarna i lugn och ro.

Lärdomar att ta med sig är att jag kanske alldeles för frikostigt kastat gammal skit på eldhögen. Mycket kunde varit smart att slå i bitar, spara det som varit i hyfsat skick och sedan förvara staplat i ett hörn. Men gjort är gjort och det finns gott om grejer kvar så det är inte hela världen. Andra lärdomen är att det går att bygga sjukt snygga Mamma Mu-kojor om man sätter den sidan till. Slutligen har det också varit annorlunda att göra allting själv då Mörksugga ställt upp och tagit hand om vår lille #minipip under tiden. När han blir större hoppas vi att han kan vara med både frugan och mig när vi håller på med våra olika projekt.

Till sist en bild på hur det hela såg ut när det var färdigt. Komplett med groggbord ifall någon vill komma på tweetup, eller preppup som vi kallar det, och bjuda på något gott.

img_1243

Om pariprepp

Redo för krisen
Det här inlägget postades i krisberedskap, Prepp, självhushållning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hönseriet

  1. Sayerbýr skriver:

    Det ser nästa lite lyxigt ut för de små liven 🙂

    Gilla

  2. Ser fram emot uppdateringar om de små hönsen snart.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s