När pendeln svänger

Det jag vill berätta är att vi inte är immuna mot krig, död, svält och katastrofer. Att vi kan bli både offer och förövare.

Men det är lätt att tro så efter ”200 år av fred”. I själva verket är det i sig något som jag gärna skulle kalla en idiotbeskrivning. Delvis för att det inte ens är sant.

Del I – Immunitet

Vi människor glömmer fort. Det är djupt inrotat i vår DNA. Efter att ha varit med på en förlossning kan man verkligen inte förneka just det. Vi glömmer det som varit jobbigt och går vidare. Så länge man är sysselsatt så hinner man inte älta och då bleknar det jobbiga och försvinner ut ur det primära minnet och blir en rest i synapserna som dyker upp under dåliga dagar.

Bara under de år jag levt har det hänt en massa otäcka saker:

  • Olof Palme blev mördad på öppen gata. Av en alkis eller av våra egna får vi väl kanske aldrig veta men en statsminister sköts i berått mod.
  • Många år senare blev en utrikesminister knivhuggen så illa att hon avled. Hon efterlämnade sig två barn och en make.
  • 852 människor omkom när Estonia förliste.
  • 63 personer dog till följd av några skitungars nyck vid diskoteksbranden i Göteborg.
  • En strömlös och skenande spårvagn, också den i Göteborg, släckte 13 människoliv
  • Tsunamin i Indiska oceanen beräknas ha dödat omkring en kvarts miljon människor. Den var långt bort från Sverige men där förlorade ändå 543 svenska medborgare livet.
    En god väns sambo var där och klarade livhanken på ren tur, 17 år gammal.
  • Drottninggatan för två år och två dagar sedan. Många personer fick skador för livet och fem helt oskyldiga människor fick för hat och illvilja betala med sina egna liv.

Vad vill jag poängtera med detta? Just att vi inte är immuna. Vårt kvitto på ”200 år av fred” är lika värdelöst som papperet man skriver det på. Och även om det vore sant så säger det ingenting om nutid och framtid. Det är helt enkelt inte värt någonting.

Som jag tolkar situationen nu är vi indragna i minst tre allvarliga konflikter:

  • Smutsen IS och andra extrema uttolkare av Islams sämsta sidor har förklarat krig mot väst. Deras kalifat har fallit och de enda platser som finns kvar att slåss på är mot mjuka mål i väst. Hemma hos oss, i våra huvudstäder och mot oskyldiga civila.
  • Hybridkrigföringen från Öst. Den ryska björnen vaknade tidigt när chocken lagt sig efter Sovjetunionens fall. Den har arbetat strävsamt för att destabilisera, med imponerande framgång dessutom, och så länge det finns lågt hängande frukter kommer de med överraskning vara beredda att slå först, att slå hårt, för att därigenom nå sina mål.
  • Individens frihet. Missförstå mig rätt, jag är för både viss kameraövervakning och att inte vem som helst ska kunna skaffa sig ett jaktvapen hur som helst, men vi lever just nu i en tid där individens rättigheter allt oftare ställs åt sidan för den goda saken. Och det är lätt att försvara den utvecklingen så länge man tror att de som innehar makten vill gott.
    Därför försöker jag alltid att fundera på vad som skulle hända om de som är allra mest politiskt olika mig själv får makten. Om de tar kontrollen och redan har manegen krattad med tillgängliga instrument för övervakning, kontroll och möjlighet att påverka människor för sina egna syften.

Som ett experiment för den sista tanken:

Tänk dig hur fint det vore att ha dödsstraff. Bara kunna fimpa människoliknande avträden som Breivik och Akilov. Anders Eklund och Josef Fritzl.

Men tänk dig om rätten att utdöma det straffet kontrolleras av Jonas Sjöstedt, Annie Lööf eller Jimmie Åkesson? Då blir det genast något mer olustigt i min bok.

Del II – Pendeln

Vad är pendeln och varför ska just vi vara extra oroliga för den?

Vårt sätt att alltid försöka vara pragmatiska och konsensussökande har bidragit med många bra saker. Det är verkligen ingenting man ska förakta men det finns också en baksida. När saker går för långt har vi bevisligen tenderat att köra hela vägen, rätt in i kaklet, för att först då göra en 180-graders helomvändning och blåsa på lika fort åt andra hållet.

Oavsett vad man tycker om det så är migrationspolitiken ett av de tydligaste exemplen i närtid. Där gick man från ”Mitt Europa bygger inga murar” till att sätta upp staket och gränskontroller på Hyllie tågstation. På bara ett par månader.

Ett annat exempel som jag själv är mer intresserad av är den fullständiga slakten av både militärt- och totalförsvar. Ingen politisk sida kan hållas ensamt ansvarig för detta. Socialdemokraterna började med den hypereffektiva förbandsdöden och Alliansen fortsatte, med kirurgisk precision, att skära bort det lilla som fanns kvar.

Och nu i efterhand, när pendeln svänger, så skall både militära och totalförsvarsförmågor byggas upp men då är kostnaden så ofattbart hög att man står på bromsen av ren skräck för att inför väljarna tala om sanningen.
Det faktum att vi står med brallorna i knävecken.

Vad händer nästa gång pendeln svänger?

Vilka fler extremer kan vi förvänta oss och vad för de med sig?

Att vi tagit för lättvindigt på återvändande IS-terrorister, försvar och säkerhet samt synen på individen är uppenbart. Vad det för med sig i förlängningen går bara att spekulera kring men man måste nog tyvärr vara beredd på att det kommer kosta oskyldiga människoliv i fler otäcka angrepp med knivar, sprängladdningar och fordon kraschande in i folksamlingar. Att miljoner individer därtill skall begränsas och kontrolleras i sina egna liv kan ses som en naturlig följd men vi ska inte lita på att de som har makten i slutändan kommer se till något annat än sina egna intressen i form av väljarstöd och höga löner ut ur den gemensamma statskassan.

Ett pris som kommer bli ännu högre att betala är kostnaden av människoliv i händelse av att vi blir indragna i en militär konflikt. Vilket inte är ett helt osannolikt scenario om vi tittar några år framåt.

När den vågen drar över oss kan vilken dumskalle som helst hojta om våra 200 år av fred men se sig överbevisad av en destruktiv kraft av betydligt större politiska spelare än lilla Sverige, med sitt högst utsatta geografiska läge och avsaknad av både uthålligt militärt- och totalförsvar.

Hur många kommer att dö:

  • när kryssningsrobotar slår mot militära mål centralt placerade i städerna?
  • mot militära- och totalförsvarsmål i städerna?
  • mot anläggningar av alla sorter, kanske lagda i malpåse och plomberade sedan tjugo år tillbaka, men som nedkämpas bara för säkerhets skull?
  • av våld på gatorna?
  • när landstigningen av främmande makt är ett faktum och våra soldater skall nedkämpa fienden i flertalet olika hot spots från norr till söder?
  • när hamnar är blockerade och livsmedlen inte kan transporteras från förråd till butiker?
  • när vanligt folk inte får i sig rent vatten, mediciner eller tillgång till ens den enklaste sjukvård?

Vad händer när de nukleära och konventionella vapen som riktas mot oss faktiskt avfyras?

Vi har inte den redundans som krävs, vi har inte tillräckligt med uthållighet. Pendeln svängde alldeles för långt.

Del III – Vägen fram till konflikt

Vår väg mot tuffare tider ser ut att vara tydligt utstakad. Och i det spelet är vi alla en bricka som motståndaren vill utnyttja.

Ett mycket obehagligt exempel är det som hände i en liten stad i Italien för en tid sedan. Där rann bägaren över för en till synes helt vanlig människa. Han tog en pistol och gick ut på gatan och sköt de första bästa han fick syn på. Målet för honom var att de skulle vara utlänningar från det som kallas MENA-länderna. För många människor från just det området hade kommit till Italien och ställt till med besvär.

Han tog sig alltså rätten att dela ut dödsdomar mot folk som såg ut på ett visst sätt, för att kollektivt bestraffa utlänningar. Sedan satte han sig på marken, iklädd landets flagga, och lät sig gripas av polis.

Pendeln har svängt även i Italien, för det som är allra mest anmärkningsvärt är reaktionen från den vanliga medborgaren. De brydde sig helt enkelt inte eftersom ”de förtjänade det”. Kanske inte just de som blev skjutna men några besvärliga och potentiellt farliga Marockanska gatubarn kunde gott få sig en kula eller två.

På det sättet utnyttjas vi. Vi ska inte längre orka bry oss om verkligheten, vad som är rätt eller fel, sant eller falskt. Det görs inte genom att sälja in en uppenbar lögn som en alternativ sanning. Det görs mer effektivt än så. För kan du som alternativ till sanningen sälja in 200 andra saker, allt från saker som är realistiska till ren gallimatias så tar du bort den vanliga människans ork att försöka förstå och vara tillräckligt källkritisk. Det är en baksida av vårt i övrigt fantastiska informationssamhälle.

Vi står inför en fruktansvärt obehaglig utveckling

Landets extrema förmågor vädrar morgonluft. Först kommer fler terrordåd återigen utföras av religiösa självutnämnda hjältar.

När den där ”vanliga” svensken sen tröttnar kommer han ta till våld. Det räcker med en liten löst organiserad lika störd sektgrupp människor som IS-terroristerna. De kan ställa till väldigt stor skada genom att göra som sina nazipolare Ausonius eller Mangs.

Tredje gruppen för allmänheten livsfarliga förmågor utgörs av lika störda människor fast från det autonoma blocket. De kommer inte sitta still utan med glädje kasta sig in, på sina vita springare, i den våldsspiralen och köra sitt korståg.

Sedan följer det hot, hat och våldshandlingar mot alla som går dessa grupper emot. En av grupperna lägger upp ett bestialiskt tortyrmord på nätet. Eskalationen efter det kommer bli lavinartad.

En situation som på Nordirland där det riktats bomber och allehanda sprängladdningar mot både civila och myndigheter som deras anställda och arbetsplatser är en tänkbar utveckling.

Och gemene man riskerar att vara så trött på allt elände så de faktiskt bara rycker på axlarna och tycker att andra får vad de förtjänar. För de orkar inte bry sig längre.
”Han var kanske oskyldig men de där marockanska gatungarna kan dra åt helvete”
”En sverigedemokrat mindre gör väl inget”
”Skönt att se att den där djurrättsaktivisten fick vad hon förtjänade”

Och allt detta i samband med direkta krigshandlingar

Påfrestningarna kommer att bli enorma. Vi har inte uthållighet för att ta hand om flera masskadeutfall samtidigt. Vi kommer inte ens kunna ta hand om våra gamla och sjuka ordentligt om landet hamnar under hård press. Än mindre de som ska slåss för oss i både militära och civila uniformer.

Beredskapen hemma hos friska familjer är enligt alla undersökningar nästintill obefintlig. Vi riskerar alltså en situation där alla är frustrerade, hungriga och desperata. Och ingen hjälp finns att få.

Vi kan alla förbereda oss när tid för det finns. Det gör oss starkare själva och då kan vi gå ihop och hjälpas åt som goda människor bevisat så många gånger. Men det kräver att inte alla står på ruta noll. Det kräver att vi orkar sålla information. Det kräver att vi gör rätt när andra handlar i affekt.

Det finns fortfarande lite tid kvar. Men ställ dig själv följande fråga:

När pendeln återigen svänger, vem kommer du då att vara?

Om pariprepp

Redo för krisen
Det här inlägget postades i Börja Preppa, Prepp, preppochpolitik, Terror. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till När pendeln svänger

  1. Så bra skrivet! Men det lämnar en olustig känsla efter sig som det blir svårt att bli av med. Alla dessa ”mindre” händelser som tillsammans ger ett tydligt mönster åt att vi är på väg åt ett håll som jag inte vill följa med till.

    Gilla

  2. Anders skriver:

    Mycket väl formulerat även om jag kanske inte håller med om riktigt allt!
    Men samtidigt är det viktigt att minnas att extremsituationen inte är norm.
    Det händer självklart en massa skit i samhället, det har de alltid gjort och kommer alltid att göra. Psykisk ohälsa är inte något vi kommer att utrota i brådrasket. Det är också viktigt att komma ihåg att ingenting sker i ett vacuum. Om vi bortser från rena olyckor och naturkatastrofer så är terror (oavsett från vilket håll) och kriminalitet ett tidens tecken… Inom konsten pratas det om att konsten existerar i ”tiden och rummet”, något som absolut är applicerbart även här. Vi vet ganska bra idag vilka som löper högst risk att bli kriminella och radikaliseras. Det är i huvudsak män i socioekonomisk utsatt situation med låg utbildning och ännu lägre framtidsutsikter. Och det är ju inget nytt, på 50-talet var det knegarungar från Södermalm som låg i riskzonen.
    Och i och med att vi känner till både vem och vilka mekanismer som spelar in går det faktiskt att göra något åt situationen, det enda som krävs är politisk och ekonomisk vilja…
    Inte heller det som hände i Macerata skedde i ett vacuum. Förövaren (Luca Triani) var en fascist som ansåg sig hämnas ett eventuellt styckmord där ett par migranter misstänktes. Offret för styckningen var en ung kvinna med missbruksproblem och huruvida hon blev mördad eller ej lär vi aldrig få veta. Viktigt när det gäller just detta dåd är att komma ihåg att denna region i Italien (Marche) drabbades mycket hårt av jordbävningar 2016. Tiotusentals var fortfarande evakuerade när dådet skedde och i vanlig ordning skylldes mycket av problemen som uppstod på dem som stod längst ner på samhällsstegen. Sen har Italien en helt annan flyktingsituation än Sverige med oändligt mycket större problem. Vad som är orsak och verkan går naturligtvis bara att spekulera i… Men att dra slutsatsen att en katastrof lätt leder till att människor som lider av psykisk ohälsa agerar ut och skapar nya katastrofer är nog inte alltför långsökt. Min poäng är att Triani inte är en ”vanlig snubbe”. Det finns de som hyllar Triani i Italien men de är ganska få och står i allmänhet långt ut på högerkanten, de absolut flesta Italienare var och är förfärade över händelsen, oavsett politisk hemvist.
    Men återigen, katastrofen är inte norm. Det finns mycket som faktiskt inger hopp! Det är till exempel lägre risk än någonsin, för en vanlig laglydig medborgare, att drabbas av dödligt våld. Morden skenar bland kriminella men minskar bland vanliga svenssons (oavsett var de kommer ifrån). Barnadödligheten i världen minskar, demokratin ökar globalt och utbildning blir tillgängligt för allt fler. Dessutom har medvetenheten kring klimatkrisen ökat markant på senare år så kanske, kanske kommer insatser att göras även där.
    Keep it up!
    Ciao

    Gilla

  3. Sayerbýr skriver:

    En sak ska vi nog vara på det klara med. IS må vara de onda i denna story. Men de är mer målmedvetna är amatörerna som kliver in i skolor och kyrkor för att ”hämnas”. Media kallar hämnarna, om vi kan kalla dem det just nu, för enskilda incidenter med IS kallas terrorister. Även om dådet klassas som terror så är precisionen, målmedvetenheten och viljan utan konkurrens. Resten är copycats och amatörer MEN tillsammans är alla helt oberäkneliga.

    För att knyta an till individens säkerhet så är vi nog satta ur spel. Även om det sker snyggt och ”demokratiskt” (Om demokrati nu är att vi får säga vad vi vill var 4:r år för att sedan bli pissad på?) Har följt Karl Hedins resa lite. Läs lite här – https://www.magazin24.se/koping/karl-hedin-drog-fullt-hus-i-koping-tjansteman-har-tagit-makten-i-sverige/repsdh!wy0bnresYof8CxHFqbqdA/

    Vem styr egentligen?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s