Vår preppresa #11 – PiP3

Först händer inget, sedan händer inget.
Efter det händer allting på en och samma gång.

Och det kan sammanfatta alla år som vi gick runt och rev tapeter i en tråkig lägenhet för att sedan kasta loss och bosätta oss på vischan. Men det visade sig inte vara nog, att göra en livsomställning, i och med vår flytt från staden. Någonting vi aldrig har preppat för är att växla upp till den nivå där vi inte enbart ska klara att ta hand om oss själva.

I sommar väntar vi en mini-PiP


Tidigare kapitel av vår preppresa hittar ni här.

Publicerat i Vår Preppresa | 16 kommentarer

PiPs årskrönika 2017

I stort:

Vi tänkte inte lägga någon större vikt att återberätta aktuella händelser i omvärlden. Det enda som är värt att belysa är att den löst sammansatta grupp som kallas Den svenska prepperrörelsen har haft rätt hela tiden. Vi började året med ett inlägg i debatten om just detta ”72h är bra men det räcker inte” och försvarsberedningens presentation härom veckan bekräftade det som många påpekat i flera år.

Även om vi själva, precis som många med oss, tror att en säkerhetspolitisk-SHTF är det mest sannolika i skrivande stund så är det på individnivå egentligen inte så stor skillnad på hur man förbereder sig. Oavsett om det blir krig, storskaliga och återkommande terrorattacker eller en solstorm så behöver man i alla händelser se om sitt eget hus först.

Nedrustningen av både civilt och militärt försvar gick både för fort och för långt. Det är helt enkelt förbannat dålig prepp och alldeles för sent att ge sig ut och köpa brandsläckare när grann-jävla-helvetet redan satt sitt hus i brand.

img_8189

Säkerhetstänket i Sverige har definitivt varit på dekis

Nu när pendeln svänger, och beredskap hos individen blir det nya svarta, kommer allting handla om hur väl förberedda vi alla är men också hur bra vi kan komma att samarbeta med andra. Läs gärna vad vi skrev om försvarsberedningens presentation här: Samarbete kräver prepp.

Cred till alla preppers som frenetiskt hamrar in budskapet om att all krisberedskap börjar hos den enskilde.

I smått:

Rörande oss själva, vårt preppande, twittrande och bloggande så har det varit ett omvälvande år. Bara det faktum att vi gett upp staden mot landet har hållit oss vansinnigt upptagna sedani somras. Vår preppresa är väl det enda som vi kan hänvisa till som någorlunda kan ge en bild kring vilken omställning vi nu gjort.

img_8469

Inte vår gård

Det som verkar vara mest uppskattat av läsarna är att vi publicerade Prepperlistan. Tack vare @myrstig har vi nu fått hjälp att börja utveckla den mer och det kommer bjudas på fler nyheter under 2018.

Något annat som var populärt var vårt stora egna prepptest som började med Stormhelg. Sedan vi flyttade vågar vi dock oss inte på något liknande igen. Eftersom vi sitter längst ut på en gammal luftledning kommer antagligen nästa #prepptest att vara på fullt allvar. Och säkert rapporteras LIVE så länge våra powerbanks och andra prepp kan hålla oss online.

img_8579

Hold my beer…

Mest lärorikt under året var dock när olyckan var framme och vi fick känna på blod och allvar. Skarp händelse #1. @morksugga berättar själv om det i uppföljande inlägg: Från ett annat perspektiv…

För framtiden:

Fler överraskningar, roligheter och andra spektakel är alltid att vänta från vår sida. Två års preppresa känns bara som en början när vi nu tar nya tag och börjar planera våren. Vi satsar på att nå en viss grad av självhushållning. Förutom att vi ska odla finns det planer på både höns och kaniner som en del i att få vår lilla gård att vakna upp ur sin många år långa dvala. Vi skrev om Spaning #2 – Gröna vågen 2.0 och nu är vi definitivt på väg att bli en del av det, med så många andra som gjort, gör och planerar för att göra samma resa.

img_8809

Den som har ved är inte fattig…

Vi avslutar med att ännu en gång tacka allt gött folk som skriver om prepping och bjuder på sina egna erfarenheter och misstag. Att regga oss på twitter den där novemberdagen för drygt två år sedan har varit en av de bästa sakerna vi gjort.

Det vore kul att se fler av er på twitter. Välkommen till #prepperSE

img_8214

Publicerat i årskrönika, Börja Preppa, krisberedskap, Prepp | 2 kommentarer

Samarbete kräver prepp

”Den enskilda individens eget ansvar utgör en viktig del av samhällets samlade förmåga att motstå och lindra konsekvenser av allvarliga samhällsstörningar. Med god beredskap hos individen kan det offentliga inrikta insatserna på att stödja de som har det svårt att klara sig själva i en sådan situation. Försvarsberedningen anser att den enskilde har ett ansvar att bidra till samhällets motståndskraft i kris och krig. Vi föreslår därför att den enskilde individen skall vara beredd att klara sin egen försörjning och omsorg en vecka, utan stöd från det offentliga. Detta är något som kräver förberedelser. Det är också centralt att människor samarbetar med varandra för att klara den egna försörjningen.”
– Björn von Sydow läser upp del av försvarsberedningen.


Förutom den mer brutala sanningen i dagens presentation, den där åtta riksdagspartier håller med om att ett militärt angrepp mot Sverige inte kan uteslutas, så tycker vi att detta stycke är något som är värt att lyfta fram lite extra.

img_4465

#vattendunksvecka

Råden för gemene man höjs, och det med besked. Det börjar bli allvar och 72h är bevisligen alldeles för otillräckligt. Nog för att det inte kommer stå en kommunaltjänsteman med en dunk rent vatten och en kasse mat på dag åtta nu heller men det har heller aldrig varit aktuellt. Oavsett det handlar om tre, sju, tio eller 72 dygn så måste man vara beredd att klara sig på egen hand.

Att trumma ut vikten av förberedelser och hemberedskap är den första nyckeln till allt. Det är där man bygger verklig robusthet och det måste starta hos den enskilde individen. Någon i hemmet behöver ta de första stegen att ordna en basplatta.

Nästa steg är att få dina grannar, släkt, vänner och bekanta att ta det här på allvar också. Att börja preppa är inget foliehattande, det är inget skumt. Det är bara en rejäl portion utav sunt svenskt bondförnuft.

Den sista biten av av von Sydows citat är dock den viktigaste. Att kunna samarbeta med sin omgivning.
Någon kanske är sjuksköterska, en annan sotare. En tredje är kock och den fjärde är snickare. Gemensam nämnare är att dessa fungerar bättre ihop om ingen har knorrande magar eller blivit sjuk av att ha druckit orent vatten. Tänk hur mycket man kan åstadkomma tillsammans med sin omgivning om alla är förberedda på minst en vecka utan det offentligas hjälp under en mycket allvarlig kris.

Motståndskraft byggs från individen och uppåt, med fördel tillsammans med andra. Det gäller bara att komma igång.

Läs gärna våra egna tips på vad vi själva lärt oss ha varit viktigt sedan vi började preppa:
Vatten först, alltid
En egen basplatta med livsmedel
Om kriget kommer

Vi har också gjort några, för oss, väldigt lärorika prepptest:
#prepptest – Stormhelg
#prepptest – Dricksvatten #vattendunksvecka

För att förstå oss mest är det nog bäst att läsa om vår egna preppresa:
Vår preppresa

Och vill man delta samtalet finns några råd och tips här:
Välkommen till #prepperSE

img_8214

Publicerat i Börja Preppa, krisberedskap | 2 kommentarer

Pensionen, det stora prepptestet

Vi både är och känner oss fortfarande unga. Att pensionen, redan före det nya förslaget, ligger långt fram är vi medvetna om och vi har inte heller vidtagit några större åtgärder för privat pensionssparande. När allting kommer omkring är det väl lite av en nationalsport att skjuta de frågorna framför sig. Vi är absolut inte undantagna i det fallet.

Dock kommer det antagligen hinna hända väldigt mycket på de 30-35-40 åren innan det blir ”vår tur” och vi är överens om att det faktiskt inte finns några som helst garantier för att dagens system ens finns kvar när det väl är dags.

Pensionsfrågan är här för att stanna. Den rör upp känslor och är ytterst påtaglig för vanligt folk. Efter att ha yrkesarbetat hela sina liv, och dessutom betalat in enorma summor i skatt, kommer det tids nog väcka en vrede som kokar över. Med all rätta kommer de att undra; vad fan får jag?

Samhällskontraktet håller på att luckras upp. Det leder till att oförberedda människor tar dåliga beslut på både valsedel och i det verkliga livet. Mer om samhällskontraktet följer i senare inlägg.

Den enda reella åtgärd vi påbörjat inför framtiden är att göra oss själva mer fristående. Vårt mål är att bo billigt och delvis kunna leva av naturen. Vi har många år på oss att bli skuldfria och samtidigt lära oss hur vi bäst kan bruka vår mark. Att inte vara beroende av heltidsarbete för att överleva är en bra prepp men allting börjar med samma sak. Och det är att skaffa kontroll över utgifterna.

Ved är billigt men kräver egen arbetsinsats. Samtidigt ger den mer påtaglig mindfulness än vilken målarbok som helst.

Tids nog kommer även vi behöva sitta ned och planera hur vi ska förhålla oss till det pensionssystem som en gång kanske blir vårt, fast än så länge kan vi använda de orange kuverten för att tända i vedspisen med…

Publicerat i Prepp | 7 kommentarer

Stora prepperpriset – 2017

Återigen är det Nobeldagen och till Alfred Nobels minne är det dags att igen få äran att dela ut – Det Stora Prepperpriset.

prepperpriset

Bilden är stulen ifrån Prepperprisets skyddshäxa: Den eminent ondskefulla Mordvitsaren, @battleaxe

För att vinna den eviga ära som följer med priset krävs det att man under året har gjort något alldeles särskilt för antingen sin egen preppsituation eller den otäcka svenska prepperrörelsen i sin helhet.

Den beslutande Nobelkommittén (som fortsatt utgörs av det äkta paret PiP) har valt vinnare med följande motivering:

Vinnaren av årets pris har med beslutsamhet och ett glödande engagemang omvandlat en toppenidé från just idéstadiet till handling. Därför har vi valt att till Alfred Nobels minne dela ut Det Stora Prepperpriset till @svenskprepper / blogg som startat och driver Prepperpodden.

Prepperpodden finns som vanligt där man hittar sina poddar men även på Patreon/prepperpodden där vi varmt vill rekommendera alla och envar att stödja detta projekt genom att sponsra med en peng för varje nytt avsnitt.


Tidigare vinnare av den eviga ära som följer med priset:
Det Stora Prepperpriset 2016: MatsGyver för #prepperSEmeeting2016
Det Stora Prepperprisets historiska gestalt 2017: Lars Wilderäng för Stjärnklart

Publicerat i Filurande/Flum, Prepp, Prepperpriset | 6 kommentarer

Från ett annat perspektiv…

Hur känns det att få en stöt? De flesta har säkerligen upplevt känslan när man nuddar vid ett elstängsel till en kohage eller sätter tungan mot ett batteri. Det pirrar till lite, men inte mer än så. Det är obehagligt men på intet sätt outhärdligt. Men hur känns det att få en riktig elstöt, från en vanlig elektrisk apparat, i hemmet? Det är det troligtvis inte lika många som vet, tack och lov. Jag var en av dem, fram till den tisdagen.

På dagen hade jag varit ute på arbete, i mitt jobb kan jag ganska ofta göra delar av arbetsuppgifterna på hemmaplan och så även denna dag. Efter att ha gjort färdigt dagens arbetsuppgifter och klockan närmade sig fyra bestämde jag mig för att det var dags att fixa lite mat. Det tar ju alltid en stund och jag tänkte att det då skulle hinna bli klart tills när herr PiP kommer från jobbet.

Innan jag började tänkte jag dock se om jag kunde byta de trasiga lamporna i fläkten. Sagt och gjort, dock var de lite svåra att skruva i (lamporna satt otillgängligt längst in under fläktkåpan) och jag fick ingen ordning på det. Dessutom fick jag en liten stöt av den ena lampan och redan där borde jag ha anat oråd. Min tanke då var dock att ”ja men såklart, jag släckte ju inte ljuset, det borde jag ju ha gjort”… Efter det ringde jag till min man och berättade vad som hänt och han sa åt mig att strunta i detta tillsvidare så han noggrannare i detalj kunde förklara varför det inte räcker med att bara släcka en lampa innan den byts.

Jag bestämde mig alltså för att strunta i lamporna och förberedde istället matlagningen. Men när jag hackat grönsaker, styckat en kyckling, brynt detta och fått igång allt på spisen tänkte jag igen att det ju började bli lite väl mörkt och försökte därför återigen skruva i lamporna. Min makes ord från tidigare var nu helt utsuddade från närtidsminnet.

Den vänstra gick nu hur bra som helst och jag fick ljus. Vis av erfarenheten släckte jag återigen innan jag tog itu med den högra. Men detta borde jag inte ha gjort. Jag förde in handen längre in i spiskåpan för att komma åt bättre. Strax fick jag en riktig elstöt.

Hur det kändes minns jag inte riktigt men det small till och allt elektriskt stängdes av. Jag drog ut handen, såg att det började blöda och kände att det gjorde riktigt ont i handen. Första tanken var ”-Fan, det här gick nog inte så bra.”

Jag är chockad över stöt, smärta, smällen och att allt slocknade. Jag tänker ”Vad gör jag, vad gör jag, vad gör jag?” upprepade gånger. Ser att det börjar rinna från såren och tänker att jag måste nog tvätta av det. I chocken tar jag självfallet inte kranen i köket utan springer upp för trappan, genom hallar och sovrum, in i badrummet på övre plan. Slår på kranen och tvättar men tänker snart att detta inte kommer vara tillräckligt. Jag grabbar åt mig en handduk från handdukshållaren ”De ska vi ju ändå tvätta snart”, lindar om handen och går ned för trappan för att ringa maken.

Hans historia börjar här så den tänker jag inte upprepa. Den finns dock i inlägget: Skarp händelse #1

Förutom att jag klumpigt får fram ett första förband, som jag hjälpligt lyckas linda om handen så börjar jag tänka, vad behöver jag lösa för att kunna åka härifrån? Det osar både bränt och os från matlagningen. Jag vet inte vad som är vad. Luftvärmepumpen står still, kylskåpet är också tyst men spisen går fortfarande. Jag stänger av plattorna, tänker ”Hur blir det med min mat nu då?” och fortsätter fundera på vad jag måste göra. Och det är inte så lätt när man gråter och är i chock, men att inte göra något känns också konstigt. Jag tänker att jag har förstört hela huset, att all el är åt helvete på grund av detta. Och så blir jag ledsen även för det. Det var ju inte så här det skulle bli att flytta till landet…

När maken kommer hem är det en befrielse att bara få släppa över ansvaret för mig själv och låta honom hjälpa mig. Just då spelar det ingen roll för mig att han antagligen ser ut som ett urblekt lakan efter att han har kollat på såren, lagt nytt förband och skickat ut mig i bilen med min EDC.

img_8579

Ärrad. Dock ingen fara, bara ett köttsår.

Inte förrän vi åker hem från sjukhuset inser jag att vi har en jordfelsbrytare. Det faktum att den löste ut kan ha gjort det möjligt att jag sitter här och skriver denna text istället för att herr PiP skulle behöva börja blogga om hur det är att leva som änkling. Det är en omöjlig tanke men oerhört skärrande att tänka på.

En sak är säker. Jag ska aldrig mer ens försöka att byta en glödlampa utan att dra ur kontakten eller stänga av strömmen. Ibland får man lära sig den hårda vägen.

Publicerat i Fru PiP talar | 2 kommentarer

Vår preppresa #10 – Livsomställning

Mycket händer och vi försöker att hänga med…

Idag har det gått två år sedan vi startade vårt twitterkonto. Det är också vår andra födelsedag som twitterpreppers.

Att vi alltid varit på väg från stad och lägenhet är ett faktum. Vår preppresa har dock gjort oss så mycket bättre förberedda på att landa mitt ute på landet. Det vi inte kunde förbereda oss för var den ström av händelser som en flytt kan innebära. Det mest omkullkastande kom i och med Skarp händelse #1. Fortsättning följer med hennes version samt omplåstrings-rutinerna som vi fortfarande ägnar oss åt.

Vi spenderade vår semester åt att köpa ett hus och sedan packa ned vårt liv i flyttkartonger. Efterföljande månader gick åt till att leva i två boenden där det inte var ordning och reda någonstans. Vi har varit en brandkårspatrull som försökt lösa de mest akuta uppgifterna allt eftersom och mestadels har vi än så länge främst släckt bränder.

Det är skitjobbigt.

Konsten att landa i ett hus

Under detta kaoz har vi försökt att vidhålla två mål. Det första är att komma i ordning kvickt, för att vardagen ska slippa vara ett flyttkartongskrig och att komma i ordning organiserat. Så vårt hem kan vara förberett för den vinter som utan tvekan närmar sig med stormsteg.

Vi har fokuserat på, och löst, följande:

  • Organiserat vårt nya hem så att alla rum är fungerande och inte belamrade med flyttkartonger.
  • Renoverat vedspis och låtit installera en rejäl täljstenskamin.
  • Vintersäkrat oss med en massa god värme, i vedform.
  • Och börjat stoppa det förfall, som alla hus står inför, men alldeles särskilt ett som under en längre tid stått obebott.

Saker och ting blir lidande

Under denna period har vi satt allt åt sidan och det gör oss ont, även om det är nödvändigt. Vi har tummat på allt som går. Från arbete till fritidsintressen. Från hobbys till relationer, inte vår dock. Till och med vårt engagemang på både blogg och twitter har knuffats åt sidan. Bara för att vara brandkår i vårt egna hus.

img_8469

Nej, det är inte vår gård.

 

Steg tillbaka till ett normalt liv

Vi har försökt att hitta både fritid och egentid den senaste månaden. Det går långsamt och är rätt trögt. För så fort man slappnar av och känner energi så står man där igen, rätt som det är, och skruvar i någon jädra kontakt eller eller river i de belamrade sidovindarna där flyttkartonger och gamla synder har landat.

Prepperpodden…

…var hos oss häromdagen och vi spelade in ett avsnitt. Det gav oss lite mer tid till att fundera på hur fort hjulen snurrar i våra liv men hur roligt det samtidigt är. Vi kommer dyka upp där igen, både tillsammans och enskilt. Så in och lyssna, och stöd gärna podden, på Patreon.

PiP:s framtid

Preppande i lägenhet håller på att bytas ut mot ett liv på landet. Våra liv förändras och vårt preppande med det. Från att ha haft en relativt trygg hamn i hyreslägenhet (även om vi ogillat att bo i den) har vi nu flyttat till något som länge varit vår dröm men som på många vis är mycket mer sårbart och kräver eftertanke, omtanke och handling. Vår blogg och vårt twittrande kommer ta en sväng mot självhushållning, hur det är att kossor som granne och hur roligt man kan ha det när man ska odla och hugga ved. Eller sitta och halvfrysa räva av oss när el-ledningen blåst omkull och vår prepp kanske inte räcker. Givetvis kommer även delar av det vi gör med själva huset också bli små anekdoter för de som följer vår resa.

Vi kommer fortsatt att vara en blåslampa i röven gällande all krisberedskap. Slå vattendunkar i huvudet på vanligt folk och skälla på myndigheterna som kommer med otillräckliga råd.

Vi kommer fortsätta att bjuda på våra egna misstag.

Vi kommer att finnas där för alla som vill göra sin egen preppresa och som ber om råd eller tips.

Vi eldar, alltså är vi. Ni kan se våra samlade inlägg om preppresan här.

Publicerat i Vår Preppresa | 5 kommentarer